Beccas perspektiv

Mannen var riktigt arg... Han började slå mig men jag fick till en spark mot hans mage, konstigt nog... Mitt i all panik så öppnade jag bildörren och flög ut ur bilen. 

Jag landade riktigt hårt mot asfalten, jag såg två starka lampor lysa mot mig och sedan blev allt svart...

Sveas perspektiv

Alla satt nu helt tysta inne i killarnas hus och kände sig hjälplösa. Louis mobil ringde och han verkade vara en blandning av orolig, glad, ledsen, arg... ja, nästan alla känslor och jag förstod inte vad eller vem han pratade med.

Han la på och alla kollade på honom och väntade på att han skulle säga något men han satt bara och stirrade in i väggen...

"Louis? Who called?" frågade jag honom eftersom han inte verkade ha tänkt på att berätta för oss.

"The hospital, Becca is in coma, she got hit by a car" fick han fram helt chockad.

"Lets go then!" sa Liam och alla reste sig för att sätta sig i bilen.

Jag sa inget utan satt bara helt tyst. Den enda jag kunde tänka på var Adam. Jag visste att Becca inte hade berättat något om honom för killarna, för det skulle hon aldrig klara av. Skulle jag säga något nu eller? 

Jag kände hur en tår rann ner längs min kind. Jag och Adam hade också varit väldigt bra vänner, han var en kopia av Becca och hur kan man ogilla Becca? Becca har alltid känt sig tom sedan olyckan med Adam hände. Det var som en del av henne dog, och nu hände samma sak med resten av henne?

Om killarna bara visste.

Jag bestämde mig för att inte säga något utan väntade tills vi iallafall hade kommit fram till sjukhuset.

Sjukhuset visade sig ligga en timme bort och under hela bilturen så satt alla tysta. Jag ville inte möta de andras blickar men jag var rätt säker på att alla satt och grät. Istället satt jag och stirrade ut genom bilrutan.

Vi var nu framme och alla sprang fram till en läkare som visade oss vägen till hennes rum.

Killarna sprang in medan jag pratade med läkaren.

"How is she?"

"Well, she's in coma"

"Is she going to be allright?"

"We don't know, but does her parents know?"

"No... they're in sweden"

"I think we'll have to call them"

"I don't think that's a good thing... i don't think they can handle it" sa jag och kände hur en tår rann ner längs min kind. 

Jag berättade om hela grejen med Adam, om hur dom fick ett samtal om att deras son hade dött... Ska det nu hända samma sak fast med deras dotter? Det är inte rättvist... 

Jag fick en panikattack när jag var klar och satt och hyperventilerade. Läkaren försökte lugna ner mig och jag såg hur Liam började gå mot mig.

Innan hon kom fram han jag säga till läkaren:

"Don't tell him about Adam"...

Hon nickade och hon och Liam försökte sedan få mig att börja andas normalt sen.

Nu gick jag in i rummet där Becca låg, hon hade massa slangar runt om sig och jag gick fram och pussade henne på hennes panna.

Jag tog tag i hennes ena hand, Louis höll i den andra. 

Jag började tänka tillbaka på några månader efter att Adam hade lämnat oss.

Jag satt med Becca i hennes rum. Hon stod och kollade sig i spegeln och en tår rann ner längs hennes kind. Jag gick fram och kramade om henne.

"Jag saknar Adam, jag klarar inte av att titta mig i spegeln, det är som att jag ser på honom istället för på mig. Jag kollar i mina ögon och ser Adams... Jag klarar inte av det. Halva jag är borta" sa hon och började gråta hysteriskt. Jag kramade om henne.

"Du älskade Adam, han älskade dig. Han kommer aldrig att försvinna, han kommer alltid att finnas här, i ditt hjärta"

sa jag, jag visste att jag inte skulle säga att det kommer bli okej, för det kommer det inte. Hon har förlorat personen hon älskade mest.

Jag vaknade upp ur mitt tänkande av att läkaren kom in.

"We have to call her parents, can you come with me?" sa hon och kollade mot mig.

Jag nickade och började gråta, jag lät tårarna rinna... vad var meningen med att torka bort dom? Det kommer ju att komma nya.

Jag pratade med läkaren som visade sig heta Emma och vi bestämde oss för att det var bäst om jag ringde.

Jag svalde och slog in deras nummer.

"Hej Svea!" ropade Beccas mamma i telefonen.

Mina tårar började rinna otroligt mycket men jag bestämde mig att jag skulle berätta det. 

"Det har hänt en olycka... Becca ligger i koma"

"Vad har hänt?" ropade hon oroligt, jag hörde Beccas pappa nu också så jag antog att hon hade satt på högtalaren.

"A car accident..."

Dom började gråta riktigt mycket och jag klarade inte av det, jag gav telefonen till Emma som fick prata med dom istället. Jag började springa, vart vet jag inte... Jag bara sprang tills jag hittade ett avskillt ställe på sjukhuset. Jag satte mig ner på marken och lät tårarna rinna.

Jag hade suttit där i ungefär 20 minuter innan jag såg Liam komma mot mig.

Han sa inget utan lyfte bara upp mig och började bära mig mot Beccas rum.

Louis perspektiv

Svea hade fått gå och prata med Beccas föräldrar, jag skulle aldrig klara av det.

Svea hade varit riktigt ledsen men det var ju inte konstigt eftersom Rebecca låg ju i koma.

Jag kunde inte släppa blicken från henne. Jag ville bara att hon skulle öppna sina ögon.

Liam kom in i rummet igen, han hade varit och letat efter Svea eftersom hon hade sprungit iväg. Men nu kom han in bärandes på henne och han satte sig i soffan med henne i sin famn, hon verkade ha somnat.

"How is she?" frågade jag.

"I don't think she's okey at all..."

"I understand why she's not okey, her best friend is in coma"

"I know, but how do you feel Louis?"

"Like a mess, i miss her... You know, yesterday we made it official... it's us"

Alla vände huvudena mot oss.

"Well i'm happy for you"

Jag började gråta, igen... Det kanske inte fanns något oss längre?

"Louis...?"

Jag vände huvudet mot Becca igen... hon var vaken! 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

en rätt "tung" del, om man kan säga så.. :)

xx Hannah

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Chelseas perspektiv Jag vaknade upp i mitt rum, liggandes i Louis famn... vänta? Louis famn? Jag spelade upp gårdagen i huvudet och fick en konstig känsla inombords. Jag struntade i det och krånglade mig ur Louis grepp och gick sedan ner till kök...

När vi kom hem, hälsade jag på Jay och gick sedan direkt upp till Alex.  Han låg med armarna ovanför huvudet och hade munnen vidöppen. Jag gick fram till honom och gav han en puss på kinden. "You really love him" hörde jag någon säga, och vände m...

Jag och Harry hade nu vart här i ungefär 2 timmar. Det var sjukt skönt att bara "hänga".  Helt plötsligt började Harry sjunga.    I'm at a payphone, tryin' to call home   Direkt efter första meningen, fattade jag vilken låt det var, så jag ...

hej, jag har tagit en bloggpaus som ni kanske märkt...  det är sjukt mycket i skolan, dessutom händer det lite problem i vardagen som gör att jag prioriterar andra saker före bloggen. Hoppas ni förstår min situation..   xx Hannah ...

Vi gick in till köket där Jay fortfarande satt. Jag öppnade frysen och letade efter glass. Vi hade självklart ingen så jag bestämde mig för att köpa någon.  "I'm going to the supermarket" sa jag och gick mot ytterdörren. Jag satte på mig mina sko...