När jag duschat klart, satte jag på mig ett vitt pösigt linne och ett par tighta jeansbyxor. Jag satte på mig ett halsband och sminkade mig naturligt men endå snyggt.

Jag satte upp håret i en hög toffs och gick sen ner för trappan. 

Jag gick till soffan igen där alla killarna satt. Jag satte mig bredvid Niall. De spelade tydligen fifa och jag ville helst inte ha något med fifa att göra så jag satt bara och kollade på, när jag inte pratade med Niall då. 

"So, what are you gonna do later?" frågade Niall mig. 

Alla killarna blev tysta och lyssnade. 

"I'm going out with Jay"

"Are you trying to steal my mother?!" frågade Louis med en tillgjord röst.

"Yes Louis, i am" 

Alla började skratta, förutom Louis då som låtsades bli riktigt ledsen över det jag precis sagt. 

Jag reste mig efter ett tag och började gå mot trappan.

"Where are you going?" frågade Niall mig.

"Upstairs"

Han nickade och jag gick upp och satte mig på sängen med datorn i mitt knä. 

Jag passade även på att ringa mamma.

Denna gången svarade inte heller mamma... utan det var Linnea.

"Hej Linnea, hur mår mamma?"

"Jo... alltså det är stabilt än så länge men jag kan inte påstå att hon mår bra"

"Kommer hon att bli bättre då?"

"Vi får se, jag ringer om det blir värre... Det finns en kille som vill prata med dig nu, har du något emot det?" frågade hon.

"Självklart inte, räck över telefonen till Alex!"

"CHRIS!"

"Haha, hej Alex! Jag saknar dig något enormt ska du veta!" 

"Jag saknar dig ocksåååå! när kommer du tillbaka?"

"Jag vet inte gubben, om en vecka kanske"

"Kan inte du komma tillbaka nu?"

Jag såg Niall stå i dörröppningen.

"Jag måste gå nu sötis men jag ringer dig imorgon?"

"Okej hejdå jag älskar dig"

"Hejdå, älskar dig med"

Jag la på och slängde telefonen en bit bort på sängen.

"Hi" sa jag till Niall som satte sig i sängen bredvid mig.

"Hello, what are you doing?"

"Haha nothing"

"Who were you talking with? Swedish sounds weird you know"

"Hahah, it was my little brother"

"Do you miss him?"

"Yeah, i miss him like crazy" 

"I know the feeling"

Jag nickade och loggade in på twitter. 

Vi kollade på en massa saker deras fan skrivit och bilder de skickat till Niall. Vi skrattade åt det mesta och hade hur kul som helst. Helt plötsligt stod Harry i dörröppningen och kollade på oss.

"What are you two doing?" frågade han och kollade misstänksamt på oss.

"Nothing, we're just.... haha watching hahaha" sa Niall och skrattade åt alla bilderna på datorn. 

Harry satte sig på andra sidan om mig och skrattade också när han såg dator skärmen. 

Tiden gick och jag satt nu på ett fik tillsammans med Jay och hade det riktigt bra. 

"So, how is your mother feeling?"

"Not good... Linnea said that she would call if it gets worse, but i hope it's just temporarily"

"Oh, i'm sorry to hear... but let's hope everything will be fine" sa hon och log ett underbart léende mot mig. 

Jag log tillbaka. 

Jay hade alltid känts som en extra mamma för mig. Det var hur skönt som helst att veta att hon alltid finns här för mig ifall jag skulle behöva det. 

Efter att ha handlat en massa kläder bestämde vi oss för att åka tillbaka. När vi kom hem möttes vi av fler personer än vi trodde. Jag hälsade denna gången på hela Tomlinson familjen och alla verkade vara lika underbara som de jag redan träffat. Men nu var det inte bara Tomlinson's här utan det var också killarnas livvakt, någon manager, producent och sånna där personer. 

Killarna var hur glada som helst och hoppade runt lite överallt.

Någon förklarade att de hade hamnat som nummer ett på någon grej och att de hade vunnit något slags pris... Okunnig som jag var, visste jag inte vad det för för något pris eller hur stort det var men tydligen var det riktigt stort. 

Min telefon ringde och jag ursäktade mig och gick upp. Innan jag svarade lyssnade jag lite på hur glada alla där nere var och log. 

Jag svarade sedan och hörde Linneas röst i andra änden. Skillnaden från alla andra gånger hon ringt var att denna gången lät hennes röst svag, som att hon ansträngde sig för att få fram ord.

"Linnea, har det hänt något?" sa jag och kände hur nervös jag blev.

"Jag... jag, jag är ledsen Chris men..."

"Men...? Linnea! Vad har hänt?!" 

"Hon orkade inte mer, hon var inte tillräckligt stark... jag är ledsen Chris men Kate" jag lade på. 

Jag ville inte höra mer. Jag visste redan vad som hänt men jag ville inte höra orden. Orden som skulle förändra mitt liv helt och hållet. Jag sprang in på toaletten och låste om mig. Jag gled ner längs dörren och nu brast det för mig. Tårarna rann och jag började skaka. Jag drog handen genom håret och gjorde ett försök till att ställa mig upp. Jag kollade mig i spegeln och såg en 17-årig tjej, smink utkletat i ansiktet, men värst av allt såg jag en tjej som har förlorat personen hon älskade mest i hela världen. Sin egen mamma. 

Jag tvättade av mig sminket och man såg inga spår på att jag gråtit. Jag sminkade om mig och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och började gå ner mot trappan.

Där nere var alla fortfarande glada och höll på att fira killarnas framgång. Jag satte på mig ett fejkat leende och killarna sprang fram till mig och kramade om mig.

Jag gratulerade dem och de gick verkligen på mitt falska betéende. 

Sen mötte jag Jays blick. 

Hon kände mig för väl för att se att någonting hänt. Hon kollade på mig chockat innan en tår rann ner för hennes kind. Våra blickar fastnade på varandras och jag kunde se att hon fattat precis vad som hänt. Jag såg hur killarna kollade på mig och sen på Jay. Alla killarna började gå mot Jay och Louis kramade om henne. 

"Mum... what is it?" sa han och gav henne en puss på kinden. 

Hon fortsatte att kolla på mig och nu rann en tår ner från min kind. 

Killarnas blickar var nu på mig och jag sprang där ifrån. Jag hörde hur Jay skrek till mig i bakgrunden men jag fortsatte att springa. Jag försökte springa bort sorgen men den var för stor för att försvinna. Min mamma... borta. 

Jag sprang upp i en skog och sprang djupare och djupare in i den. Jag kom fram till en stor sten som jag satte mig på och började andas hastigt. Tårarna rann och jag andades riktigt, riktigt fort. 

Jag visste inte hur jag kände mig, allt kändes bara så... tomt. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för dålig uppdatering men mitt internet har inte fungerat nu på några dagar! Nu hoppas jag på att uppdateringen kan bli som vanligt igen! :)

Testar att köra med 5 kommentarer tills nästa del!

xx Hannah

 

Mikaela :)

1 maj 2012 20:52

Gud så bra! Lääängar till nästa kommer upp!! :D

 

Maya

1 maj 2012 22:26

Skitbra!!!! <3

 

Emma

1 maj 2012 23:11

Guud!
Om man lyssnar på musiken samtidigt så är man typ död sen.
Usch vad sorgligt :'(
Men jättebra skrivet och allt!
Älskar din novell!

 

Emelie

2 maj 2012 16:56

Jättebra skrivet! :)
Men guuuud vad sorligt, jag lovar, jag satt och grät!<3

http://onedirectionovell.bloggplatsen.s

 

Elsa

2 maj 2012 17:37

Längtar tills nästa :)!

 

Louise

2 maj 2012 18:11

Super bra och sorglig! Lääängtar till nästa!

http://onedirectionsnovells.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Chelseas perspektiv Jag vaknade upp i mitt rum, liggandes i Louis famn... vänta? Louis famn? Jag spelade upp gårdagen i huvudet och fick en konstig känsla inombords. Jag struntade i det och krånglade mig ur Louis grepp och gick sedan ner till kök...

När vi kom hem, hälsade jag på Jay och gick sedan direkt upp till Alex.  Han låg med armarna ovanför huvudet och hade munnen vidöppen. Jag gick fram till honom och gav han en puss på kinden. "You really love him" hörde jag någon säga, och vände m...

Jag och Harry hade nu vart här i ungefär 2 timmar. Det var sjukt skönt att bara "hänga".  Helt plötsligt började Harry sjunga.    I'm at a payphone, tryin' to call home   Direkt efter första meningen, fattade jag vilken låt det var, så jag ...

hej, jag har tagit en bloggpaus som ni kanske märkt...  det är sjukt mycket i skolan, dessutom händer det lite problem i vardagen som gör att jag prioriterar andra saker före bloggen. Hoppas ni förstår min situation..   xx Hannah ...

Vi gick in till köket där Jay fortfarande satt. Jag öppnade frysen och letade efter glass. Vi hade självklart ingen så jag bestämde mig för att köpa någon.  "I'm going to the supermarket" sa jag och gick mot ytterdörren. Jag satte på mig mina sko...