hej, jag har tagit en bloggpaus som ni kanske märkt... 

det är sjukt mycket i skolan, dessutom händer det lite problem i vardagen som gör att jag prioriterar andra saker före bloggen.

Hoppas ni förstår min situation..

xx Hannah

Ingen uppdatering igår... Trodde jag blivit helt frisk men blir överraskad av magsjuka... mysigt! 

Uppdatering kommer kanske idag. Berors på hur jag mår. 

Tack för att ni stannar kvar! :)

Ledsen, men det blir ingen uppdatering idag heller.... Mår piss just nu, rent ut sagt. 

Nästa del kommer så fort jag mår bättre! 

Tack för att ni fortfarande är kvar!

Har även hört att One Direction är i Sverige? För mig spelar det inte så stor roll då jag inte är något stort fan direkt :)

puss, hej. 

Jag låg nu på marken. Jag hade slutat tänka helt. Jag låg bara där... En regndroppe träffade min kind. Det kom fler och fler och det började snart ösregna. Jag fortsatte att ligga kvar. Vad fanns det för mening med att fortsätta med livet? 

En tanke fick mig att hastigt resa mig upp, Alex. 

Jag började gå ut ur skogen. Det tog ett tag innan jag kom till en väg. Det hade nu blivit mörkt ute och det regnade fortfarande. Jag hade inga skor på mig, men ärligt talat brydde jag mig inte om ifall jag frös eller inte. 

Jag gick längs vägen tills jag kom till en telefonautomat. Jag slog in hemnumret. 

"Hej det är Alex"

"Hej Alex..."

"Chris!"

"Hej sötnos..."

"När kommer du hem? Linnea mår inte bra... hon spyr hela tiden och ligger bara i sängen"

"H-har hon inte berättat?"

"Berättat vadå?"

Jag började gråta. Tårarna rann. Det var verkligen inte det här jag ville göra. Jag ville verkligen inte berätta för min lillebror att vår mamma är död. Att han aldrig mer kommer att se henne. 

"Chris, säääg"

"Mamma.... mamma finns inte längre, älskling" 

En bil kom åkandes men jag brydde mig inte så mycket om den. Bilen stannade vid vägkanten och jag såg i ögonvrån att det var Jay & Louis. Jag ignorerade dem. 

"V-v-vad menar du Chris? Hon är inte borta?"

"Jag är ledsen Alex men mamma.... mamma är död!" 

Det kändes hemskt att säga det, det kändes som att allt blev uppenbart. Jag trillade ihop på marken och tårarna rann. Jag orkade inte ens stå upp. 

Jag hörde hur Alex, min egna bror, ropa på mig gråtandes i luren som hängde ner mot marken. 

Louis & Jay kom fram till mig. Louis satte sig bredvid mig och la mig i hans famn. Tårarna rann men jag hade inget ansiktsuttryck. 

Jay gick fram till telefonen och pratade med Alex. 

Sen blev allt svart. 

Jag var på en äng. Längst bort på ängen satt den vackraste kvinnan på jorden. Min mamma. 

Jag sprang mot henne, men kom ingenstans. 

"Mamma!"

Hon vände sig om mot mig. 

"Varför lämnade du mig så att jag kunde dö?"

"Betydde jag inte mer för dig?" 

Jag grät.

"Mamma..."

"Alex då?, tänkte du på honom? Vad ska han göra nu?"

"Mamma förlåt..." 

Hon vände ryggen till mig och började gå ifrån mig.

"Mamma!" skrek jag och började springa efter henne.

Hon vände sig om.

"Jag trodde jag betydde något för dig, jag antar att jag hade fel" sa hon och sen bara försvann hon.

Jag skrek...

Jag vaknade av att jag skrek och Niall satt bredvid mig och försökte lugna ner mig. 

"Where a-am i?" frågade jag.

"You're in Louis house... Try to sleep sweetie, i'll be here when you'll wake up" sa han och drog mig närmre honom. Jag låg i Nialls famn och somnade väldigt fort. 

När jag vaknade igen, låg Niall fortfarande bredvid mig. 

"How long did i sleep?" mumlade jag i Nialls t-shirt. 

"Just 2 hours.." svarade han.

"I have to go home" sa jag och började gå neråt.

"Are you sure you can walk downstairs? You've got a very high temperature and a cold"

"I'm alive" svarade jag och Niall verkade direkt ångra vad han precis sagt då han blev helt tyst.

När jag kom ner till köket blev alla tysta och tittade på mig.

"I'm going home" sa jag bara och började sätta på mig mina skor. 

Jag kände att det var väldigt ansträngande och vinglade till. 

Jay gick fram till mig.

"Sweetie, i'll book some tickets and we'll leave as soon as possible, and i'm coming with you"

"My mum died today" Jag skrattade. 

"And then, i had to tell my little brother that he'll never see her again"

Jag fortsatte skratta.

"And now my littlebrother is home alone in Sweden because mum is dead and Linnea isn't leaving the bedroom"

Skrattet blev till tårar som rann ner för kinderna. 

"And i was so selfish that i went here and left my mother behind... She died without me, i wasn't there for her" 

"She died alone... Alex didn't even know she was dead so he wasn't there either"

"She died alone, with no one next to her, no one holding her hand... and it's my fault"

Jay kramade om mig och vi sjönk ner på golvet. Hon höll fortfarande om mig och försökte trösta mig, trots att hon själv var ledsen. 

"I have to go home" sa jag.

Efter att ha suttit där ett tag så skulle vi resa på oss.

Jay ställde sig upp rättså snabbt men jag hade inte orken.

Jag kom inte upp.

Harry satte sig ner bredvid mig. Han tog ett stadigt grepp runtom mig innan han lyfte upp mig och började gå mot soffan. 

Han la ner mig i soffan och drog en filt över mig. Han satte sen på en film och satte sig sen bredvid mig igen. Resten av killarna satte sig också i soffan. Det var skönt att ha något annat att tänka på. 

Jag frös som aldrig förr och drog filten närmare mig. Jag huttrade lite och Harry kollade oroligt på mig.

"How are you?"

"I'm fine..."

Han satt sin hand mot min panna och gav mig en orolig blick.

"No you're not" sa han och drog in mig i sin famn. 

Han försökte varma mig lite genom att dra händerna hastigt på mina armar. 

Jag lutade mig mot honom och allt kändes helt plötsligt mycket bättre. Jag vet inte varför men det kändes rätt på något sett. 

"Have you seen this swedish movie, Jag saknar dig?" frågade jag Harry som tittade konstigt på mig.

"No, why would i watch a swedish movie, that i wont understand what they're saying?" skrattade han lite smått.

"The title means, I miss you, and it's really great. You have to see it sometime" 

Han nickade åt mig.

"Well, what is it about?" frågade han nyfiket.

"Two twinsisters... One is popular and the other one is not... the one who's not popular dies in a car accident and yeah... everything changes, it's a true story and i love the movie"

"Then we'll have to see it sometime" sa han och log mot mig.

Jag log tillbaka.

Det första riktiga léendet sen jag fått reda på att min mamma dog.

Jag försökte att tänka på andra tankar och vände mig mot filmen ännu än gång. Jag borrade in mig i Harrys famn och somnade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

7 kommentarer tills nästa del? :) 

xx Hannah

Kan säga att jag är riktigt glad idag! Börjar skriva på nästa kapitel direkt efter att jag fått 5 kommentarer på förra kapitlet! :)

hihi, rubriken säger allt! är skitglad! 

Puss på er! :D

xx Hannah

Tänkte ha en tävling om en roll i den här novellen! Jag kan inte garantera att ni får en roll ni är nöjda med, men jag kan garantera att den/ni som vinner kommer någon gång i novellens gång att vara med i den. 

Så för att delta så kommentera det här inlägget och skriv:

1. Hur ni ser ut, längd, kroppsform, hårfärg, ögonfärg m.m

2. Intressen.

3. Random saker om dig själv, tex vad du är rädd för, någon maträtt du älskar...

4. Om du har någon favorit i bandet, skriv då vem. 

5. Skriv varför just du ska vinna! 

Tävlingen börjar nu och avslutas när jag säger till! Lycka till ;)

xx Hannah 

tycker ni kan klicka in på den HÄR onedirection novellen.

den har precis börjat, men jag det är en novell jag kommer att följa iallafall! 

Glöm inte att kommentera på det senaste kapitlet heller, för jag lägger inte ut nästa kapitel förrän jag har 5 kommentarer! :)

hallå! tänkte bara berätta att jag är superglad över att så många har hittat min blogg! statistiken stiger hela tiden och jag blir riktigt glad över era kommentarer!

TACK!

xx Hannah