Det har nu gått 3 månader sen jag flyttade tillbaka till Sverige. Det hade endå inte gått en dag utan att jag tänkte på killarna. Men dem hade antagligen slutat tänka på mig totalt, glömt bort mig. 

Jag kommer nog aldrig träffa killarna igen, speciellt inte Louis. När han blev arg på mig den dagen så sårade han mig något enormt. Han hade inte låtit mig förklara och han hade lämnat mig ensam med sorg. Man gör inte så mot dom man älskar, eller?  Om han nu hade älskat mig. 

Jag hade börjat studera i Sverige när jag hade flyttat hit. Jag hade hyrt ut huset i London för jag skulle inte klarat av att bo bredvid killarna. 

Killarna försökte fortfarande hålla kontakten med Svea, men hon svarade dom aldrig. Jag antar att hon också kände sig sviken, eftersom hon också älskade Adam. 

Jag och Svea gick i samma klass nu och studerade i princip samma linjer, fast jag hade musik och hon hade anmält sig till något designprogram.

Jag ryckte till när min mobil ringde, det var Svea.

"Hej Svea!"

"Hej, ska vi hitta på något idag eller?"

"Ja, jag tänkte att vi kunde gå till centrum och shoppa? Riktigt längesen nu!"

"Ja! Det gör vi, kom förbi mig om en kvart!" 

"Okej, börjar gå nu, pusshej" sa jag och la på. 

Efter ungefär en kvart så var jag hos Svea och vi började gå mot tunnelbanan. 

"Så, hur går det med din låt?" frågade Svea.

"Hehe, påminn mig inte..."

"Vadå, går det inte bra?"

"Jo... den är klar, men jag vet liksom inte vad jag ska göra nu, haha!"

"Du måste spela upp den för mig någon gång då"

"Jo... vi får se!"

Vi gick på tunnelbanan som nu hade kommit och satte oss och helt tysta. Det var något jag och Svea alltid gjorde när vi åkte tunnelbana. Fråga inte varför... Vi bara satt helt tysta och kollade. 

Vi hoppade av på rätt ställe och började gå in mot alla butiker.

När vi hade shoppat ett tag så bestämde vi oss för att ta en fika så vi gick och satte oss på Espresso House.

Jag hade hittat två klänningar, ett par jeans och en stickad tröja. Svea hade köpt ett par byxor och en vit blus. 

"Herregud Becca! Det snöar! ropade Svea. Hon verkligen älskade snö.

"Ja... men det är ju endå slutet av november" sa jag till henne. 

"Snö är så himla underbart!"

"Jo... du har sagt det" sa jag och fnissade åt henne. 

När vi hade fikat klart så gick vi ut och började gå runt lite, vi visste inte direkt vart vi skulle.

Helt plötsligt så stannar Svea och rycker tag i min arm.

"Becca är inte det där...?"

"Jo, vad fan gör dom här?!"

"Svea?" ropade någon bakom oss. 

Vi vände oss inte om utan började hastigt gå bort ifrån dom.

"Deras turné är ju inte slut än... Antar att dom ska spela i Sverige nu då"

"Ja, men kan vi skynda oss härifrån?!"

Vi halvsprang nästan, vad som helst för att slippa se dom. Vi var tydligen inte tillräckligt snabba för att nu stod Harry helt plötsligt framför oss.

"Hi Svea! We missed you" sa han och försökte krama om henne.

"Don't touch me!" skrek hon mot honom.

Nu kom resten av killarna mot oss och jag började få lite småpanik.

"Svea! Jag går härifrån, jag klarar inte av det"

"Okej, jag kommer sen!"

Jag började springa därifrån, jag visste inte vart jag skulle så jag fortsatte springa tills jag visste att det var omöjligt för dom att se mig. 

Sveas perspektiv

Resten av killarna kom fram och försökte krama om mig, vad tror dom? Att jag ska krama tillbaka eller?.

"Don't!" skrek jag.

"What have we done to you?"

"You know what you've done to Becca!"

"We haven't done anything to her! She cheated on Louis!" sa Liam.

"Oh, yeah, right! Did you even talk to her?!"

"No, why should we?!" sa Louis lite irriterat.

"Well, then i'll guess you don't know who the guy was?! You don't even know if he's alive or if he was a family member!"

Jag var riktigt arg nu och jag tänkte inte bara gå härifrån just nu utan att få det sagt..

"What do you mean?!" skrek Louis.

"That guy was her twinbrother Louis! He fucking died that day three years ago! He was her everything! And it's time for me to go so enjoy your life and we don't want to be in it, so leave us alone! Especially Becca!" jag skrek mot dom och började gå därifrån.

Jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder och jag började ringa Becca... 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kanske inte det längsta kapitlet jag gjort men det hände ju endel ;)

xx Hannah

Jag packade chockat ner mina kläder i resväskan och tittade ut över utsikten en sista gång. Sen gick jag mot hissen. 

När jag kommit ner, vinkade jag till mig en taxi och började åka mot flygplatsen.

Efter en kvarts lång biltur betalade jag taxi chauffören och gick för att köpa en flygbiljett.

Det närmsta flyget skulle gå om en timme så jag gick till ett café inne på flygplatsen så länge.

Louis perspektiv

Jag kunde inte fatta att hon gjorde det. Var jag bara någon hon hade vid sidan av? 

Jag klarade inte av att prata med henne så jag svarade inte på hennes samtal.

"Louis... Becca is calling me...Should i answer?"

"Do what you want, just don't give me the phone" svarade jag och Harry nickade.

Efter samtalet så kom han in och satte sig bredvid mig.

"What did she say?"

"She wanted to explain, but i told her that there's nothing to explain."

"Thanks man" 

Harry gick till Nialls rum och jag slängde mig i sängen. Jag älskade Becca. Hur kunde hon göra såhär mot mig? 

Beccas perspektiv

Nu gick jag mot rätt gate och väntade. Efter ett tag blev det min tur och jag började gå mot planet. 

Jag hamnade på en plats närmast gången. 

När jag suttit på planet i 10 minuter ungefär så började planet sakta att rulla. 

Jag lutade huvudet bakåt och somnade... 

Jag vaknade upp av att killen bredvid mig skakade på mig.

"We're in Sweden now"

"Oh, thank you" svarade jag.

Jag gick för att vänta på väskorna och innan dom hade kommit så ringde jag Svea.

"Hej, hur mår du? Tänker på dig..." sa hon och jag började gråta.

"Hej... jag är på flygplatsen i Sverige, mår för jävligt... är det okej om jag kommer hem till dig?"

"Självklart är det okej! Varför är du i Sverige?"

"Det har hänt endel... vi tar det sen"

"Okej, älskar dig" sa hon och ja la på.

Jag tog en taxi hem till Svea och innan jag hunnit stänga bildörren så sprang hon fram mot mig. Hon kramade om mig och vi båda två började gråta. 

"Kan du berätta varför du är i Sverige?" sa hon och vi började gå in.

"Eh... du vet bilden jag la in på twitter?"
Hon nickade...

Jag började berätta för henne om vad som hade hänt.

Hon kramade om mig och vi grät.

"Kan vi inte gå till kyrkogården..?" frågade jag henne.

"Jo..."

Vi började gå mot kyrkogården och jag kom på att jag inte hade berättat för mina föräldrar att jag var i Sverige.

Jag bestämde mig för att gå hem till dom efter att jag hade varit på kyrkogården. 

Vi sa ingenting när vi var på kyrkogården utan gick direkt till Adams plats. 

När vi kom fram så satte jag mig ner på huk och började gråta. Svea satte sig bredvid mig och höll om mig.

"Det kommer att bli bra"

"Nej det kommer det inte, jag kommer aldrig att få träffa min älskade bror och Louis hatar mig, det kommer inte att bli bra"

Hon kramade om mig.

"Det kommer att bli bättre med tiden"

"Jag hoppas du har rätt... men jag tror jag ska gå hem, mina föräldrar vet inte att jag är i Sverige"

Hon nickade och vi gick åt olika håll.

Nu stod jag utanför dörren som jag så många gånger stått utanför förut.

Jag knackade och öppnade dörren.

Jag möttes av mina föräldrar som satt med rödsprängda ögon i köket med en massa bilder på Adam liggandes på köksbordet. Dom sa inget utan kom fram och kramade om mig. 

"Jag har saknat er" snyftade jag fram.

"Vi har saknat dig med"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Besöksrekord igår! Riktigt glad! :D

Komentera gärna :)

xx Hannah