Louis perspektiv

När vi var klara i studion så skjutsade Paul hem oss. Alla gick hem till oss men jag gick istället in till Becca. 

"Becca? Where are you?" frågade jag och tog av mig ytterkläderna innan jag gick upp mot hennes rum. 

Jag kollade in mot hennes toalett och där satt hon, helt söndergråten.

Jag sprang fram till henne och kramade om henne hårt. 

"Are you okey? What happened?" sa jag samtidigt som jag strök hennes hår.

"Promise you wont hate me?" sa hon och tårarna fortsatte rinna. 

Jag började bli riktigt orolig.

"I promise, i would never hate you" 

"I....I'm....I....." 

Jag blev tårögd, jag ville inte se henne såhär. Inte min glada, underbara Rebecca.

"I'm pregnant" sa hon och jag tappade andan över sekunden.

Jag kramade om henne hårdare och höll henne i min famn. Jag pussade henne på pannan. Hon måste vara livrädd just nu.

"Do you hate me?"

Jag kollade henne rakt in i hennes underbara ögon.

"Don't you dare think that I will ever hate you, because i love you more than anything, no matter what"

Hon nickade och jag tryckte in henne i min famn.

"We're going to be parents.." viskade jag i hennes öra. 

Jag mötte hennes blick och hon grät fortfarande, fast nu hade hon ett leende istället. 

Jag kände hur en tår rann ner längs min kind, jag log tillbaka mot henne. 

Vi satt där på golvet ett tag, jag satt med henne i min famn.

"I love you" viskade jag i hennes öra.

"Jag älskar dig med" svarade hon, jag log när hon sa det. Jag visste vad hon sa, trots att hon svarade på svenska. 

"But Lou... im scared, what if i will be a bad parent?"

"You wont, you'll be the best mother a child ever could have, and we'll make this. Together.." 

Jag gav henne en kyss, sen reste jag mig upp och bar henne till hennes säng. Vi låg där ett tag och pratade om bebisen, namn, om att vi skulle boka en undersökning imorgon så att jag kunde kolla upp ifall barnet var friskt och så... 

Jag drog in henne i ännu än kram och pussade henne på huvudet. Jag visste att vi var redo, att vi skulle fixa det här. 

"What will the fans say?" frågade hon oroligt.

"I think they will love it, and if some of them don't... well they will just have to live with it" sa jag och log mot henne. 

Jag fick ett hennes vackra leende tillbaka som svar. 

"Should we tell the others?" frågade jag henne.

"Yeah, i think we should"

"Is it okey if i tell Svea alone? I mean, she's my best friend and i want her to know first from me" frågade hon.

"Yeah, ofcourse babe, i can go over to our house and tell Svea that you need to talk to her and when she left i'll tell the boys?" 

"Yeah, that sound great, but... how will we do when you are on tour or something?"

"You can come with me"

Jag log mot henne. 

"But i think we need to live together if we're having a child" sa jag och hon log ännu större.

Sveas perspektiv

"Yeah, can't you move in here? 

Han log stort mot mig.

"Yeah, that would be great, but what about Svea? I mean, i guess she don't want to live here when we have a child who is screaming all night long"

"I'll talk to her, but go and tell the boys now, and bring Svea to me!" sa jag och han skrattade åt mig innan han kysste mig och gick mot dörren. Innan han gick ut så stannade han och vände sig mot mig.

"I love you"

"I love you too"

Louis hade tagit det riktigt bra, mycket bättre än jag vågat hoppats på. Jag log för mig själv och la handen nöjt över magen samtidigt som jag kollade i spegeln. Jag la mig sen i sängen igen. 

Jag hörde hur Svea öppnade dörren.

"Becca?"

"Jag är här uppe"

Hon sprang upp för trappan och stod snart i dörröppningen.

"Har det hänt något?"

"Ja, det kan man säga!" sa jag glatt.

Hon gick fram och satte sig bredvid mig. 

"Vadå? Louis sa bara att du behövde prata med mig, och att det var väldigt viktigt"

Jag log bara.

"Jo... jag  vet varför jag mår illa och jag ville berätta det här för dig först... eller ja, efter Louis då. Men...

Jag är gravid" sa jag samtidigt som en tår rann ner längs min kind. Den här gången var det en glädjetår. 

Hon sa inget utan hoppade nästan på mig och kramade om mig.

"Men guud, grattis, du kommer bli en riktigt bra mamma! Eller ska ni behålla barnet?" frågade hon sen oroligt.

Jag nickade bara och hon kramade om mig igen.

"Jag paxar att vara gudmor eller vad det nu heter! Jag kan inte fatta det!"

"Inte jag heller men du... är du säker på att du vill bo här hos oss sen? Då när bebisen kommer, du kommer inte att få så mycket sömn om man säger så..."

"Nej, du har rätt, men vart ska jag bo?"

"Jag vet inte, men vi tar det sen, okej? Just nu firar vi att jag är graviiiid"

Vi skrek lite och hoppade i sängen och det slutade med att vi båda låg i sängen.

"Har du berättat för dina föräldrar?"

"Nej..." sa jag och fick en klump i magen, det här skulle inte bli ett roligt samtal.

"Jag ringer dem om någon dag"

Hon nickade.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommer säkert upp ett till kapitel senare :)

xx Hannah

Jag gick direkt till Paul och började prata lite med honom, vi hade blivit riktigt bra vänner nu faktiskt! Han presenterade mig för sin son som han hade med sig. Han var lite blyg i början men han var hur gullig som helst. Det slutade med att Paul följde med killarna in till studion medans jag & Svea gick till "hobbyrummet". Vi satt och pratade lite om allting, när jag började känna mig riktigt illamående. Jag hoppade hastigt upp ur soffan och sprang till närmsta toalett. Det knackade på dörren...

"Becca, vad är det? Snälla öppna!" 

Jag vred om låset innan jag böjde mig ner mot toastolen igen. Svea gick in och låste dörren på nytt.

"Hur mår du?" frågade hon och drog undan mitt hår.

"Jag vet faktiskt inte, det här är inte den första gången..." svarade jag.

Jag hade egentligen spytt några gånger inatt, det förklarar nog vad jag gjorde på toaletten när Harry hittade mig. 

Vi pratade lite om hur jag mådde och så, tillslut bestämde vi oss för att åka hem. Det var nog bäst så. 

"Jag sms:ar Harry..." sa Svea och gav mig en ledsen blick.

"Du kan ju stanna här annars?, jag vet att du vill vara med han!" sa jag och log mot henne.

Hon rodnade lite innan hon mötte min blick igen.

"Nej, jag kan ju inte bara lämna dig när du mår såhär dåligt fattar du väl?"

"Klart du kan!, hälsa killarna att jag inte mådde bra och att jag gick hem" svarade jag snabbt innan jag vände mig om för att gå mot dörren. 

Hon hann inte svara innan jag hade kommit ut till parkeringen. Jag gick mot centrum, där jag skulle ta bussen hem. 

När jag var påväg mot busshållplatsen så gick jag förbi ett apotek. Jag kände hur jag fick en kall rysning över hela kroppen.

Jag kunde väl inte vara...?

Utan att tänka så gick jag in i apoteket. Jag köpte 4 stycken graviditetstest. 

Hon i kassan verkade känna igen mig...

"They are to a friend" svarade jag och log mot henne.

Hon nickade och gav mig ett leende.

"Aren't you Louis Tomlinsons girlfriend?" frågade hon.

"Yes, i am" svarade jag med ett fake´at leende. 

"I recognised you! My daughter just love One Direction, can you tell them that?"

Jag nickade och betalade sen. 

Det var ändå bäst att hon får tro att jag köpte testen till en vän... Jag menar, rykten om att jag är gravid med Louis Tomlinsons barn är väl inte så bra om dem kommer ut? Om det ens är sant... 

Jag gick direkt ut ur apoteket och skyndade mig mot busshållsplatsen. 

När jag kom hem hade jag 1 sms, från Louis. 

Jag klickade upp sms:et.

"Hey babe, how are you? I need to be here in the studio for 1 more hour, but im coming home to you after that, ok? Miss you xx Louis" 

Jag skrev snabbt ett svar.

"Hi boobear ;), im feeling a bit sick but that's all! you don't have to come home, im fine... miss you too xx Becca" 

10 minuter senare fick jag ett svar från han.

"Dont call me that! ;) but im glad you're feeling better! But ofcourse im coming home, i don't want my baby to be home alone when she's not feeling good! see you in 40 minutes xx" 

Jag log mot svaret och gick upp och la mig i min säng. Det var skönt att äntligen ligga i den, jag hade ju inte sovit i den på riktigt länge nu, i och med att jag sovit hos Louis dom dagarna jag faktiskt varit här. 

Vänta, sa han 40 minuter? 

Då har jag alltså nu 35 minuter på mig att ta testet? 

Jag blev riktigt nervös men gick med långsamma steg ner in på toaletten. 

20 minuter senare satt jag framför stickorna men undrade om jag verkligen skulle kolla på dom.. Jag har aldrig varit såhär nervös förut... Tänk om jag är gravid? Jag är bara 18 år? Klarar jag verkligen av det? Louis kommer ju att hata mig... Han kommer ju inte att vilja träffa mig mer? 

Jag läste på förpackningen. 

Om testet visade en sticka, så var jag inte gravid... men om den visade två... ja, då var jag helt enkelt gravid...

Med tankarna om att Louis skulle bli besviken och hata mig så böjde jag med fram för att kolla på testen...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är jag tillbaka! :D, uppdateringen kommer säkert att bli som vanligt snart! 

xx Hannah