Jag vaknade upp av att jag kände ett par läppar mot mina. Jag öppnade ögonen och såg Louis vackra ögon.

"Morning honey" sa han och gav mig en till kyss.

"Morning, so what are we going to do today?" frågade jag glatt.

"Well, you're gonna be with me!, that's all you need to think about" sa han och jag log mot honom. 

Jag satte mig nu upp bredvid honom och gav honom en kyss. Jag avbröt kyssen och började gå upp mot toaletten.

"Hey! Where are you going?" sa Louis en aning besviket.

"I'm going to take a shower, are you coming?" sa jag och blinkade mot honom.

Han svarade inte utan gick fram mig och lyfte upp mig i hans famn och gick mot toaletten. 

Jag fnissade åt honom och la mina armar runt hans hals. 

När vi kom innanför dörren släppte han ner mig och vi möttes i en intensiv kyss. Vi började klä av oss och gick in mot duschen. 

30 minuter senare låg vi i min säng ännu än gång med två One Piece på oss. 

"I love you" sa Louis när jag låg i hans famn.

Jag lyfte upp mitt huvud och stirrade in i hans vackra ögon.

"I love you too"

Ett leende spreds över hans ansikte och vi möttes i en kyss.

"You want something to eat?" sa jag och Louis började skratta.

"I'm hungry... for you" sa han och bet sig i läppen.

Jag rodnade men log mot honom.

"Later, promise" sa jag och skulle precis kyssa honom men hoppade istället upp ur hans famn och sprang ner mot köket. 

Jag började skratta när jag såg Louis komma mot mig med ett förvirrat ansikte. 

"That's not fair!" Sa han och tog tag i min midja. 

Jag såg att det stod lite sirap på diskbänken så jag sträckte mig efterden och sprutade lite på Louis.

"This... is so on" sa han och drog sirapsflaskan ur mina händer.

Jag började springa men det gick inte bra eftersom jag skrattade så mycket. Louis kom ifatt mig och hade nu smetat ut en massa sirap på hans händer. 

Han drog tag i min arm och jag kände hur kletig jag blev.

"Louiis! This is discusting!" 

Han flinade åt mig och satte hans händer på mina kinder och lutade sig fram för att kyssa mig. Efter kyssen så hade jag en massa sirap på kinderna, lika så Louis.

"Let's take a picture!" sa han och vi satte oss framför min dator. Det blev många flumbilder och genast hade jag en ny profilbild på twitter. Det var en bild då Louis satt bakom mig med benen runt min midja och pussade mig lätt på kinden. 

Louis laddade upp en annan bild på twitter där vi kysstes och skrev:

"Now and forever x" 

Jag log åt det han skrev.

"Forever" sa jag och gav han ännu än puss på kinden. 

Vi tvättade av oss ansikterna och bestämde oss för att äta på McDonalds.

Vi satte oss i bilen och började åka iväg.

"I think we need to tell the boys and Svea where we are" sa jag.

"I don't think so" sa han och jag kollade oförstående på han.

"I've told em', plus i think they've seen us on twitter" sa han och blinkade mot mig.

"Yeah... why didn't i think of that" sa jag och höjde volymen i bilen.

Free Fallin' - John Mayer spelades och vi satt och sjöng med.

En helt vanlig bilåktur då alltså. 

När vi kom fram så var det en massa fans som kom fram och ville ta foton med oss. De var förvånade över att vi var ett par igen och ställde en massa frågor. När dem lugnat ner sig lite så fick vi äntligen äta av vår mat.

Sånna här stunder hade jag faktiskt saknat, bara jag & Louis. 

Vi gick runt lite i Stockholm men bestämde oss för att gå hem rätt så snart. Det hade blivit riktigt kallt så det var inte så skönt att vara ute just nu. 

När vi kom hem så la vi oss i soffan och kollade på tv. Det gick inget bra men jag brydde mig inte så mycket eftersom jag var nöjd av att bara ligga i Louis famn.

"So... remember you promised me something before?" sa Louis och blinkade mot mig. 

Jag skrattade åt honom och han lyfte upp mig och började gå mot sovrummet. 

"So what are you gonna do, eat me?" 

"Haha, yes, you're my carrot and i'm gonna eat you up!" sa han och jag fnissade åt honom. 

Han la mig ner på min säng och la sig över mig. Vi kysstes och jag rös till när hans hand sökte sig in innanför min tröja. Jag drog av hans tröja och våra kyssar blev intensivare...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dålig uppdatering, men har fortfarande haft annat att tänka på...

Men jag gör mitt bästa! :)

xx Hannah

"Hi..." sa jag lite tyst till honom.

Han sa inget utan gick in mot mig och gav mig en hård kram. Jag besvarade kramen. 

Mina tårar började rinna.

"I'm sorry, i still have feelings for you but i didn't know what to do..." snyftade jag fram.

Han avbröt kramen och kollade in i mina ögon. Han satte sin hand mot min kind och våra ansikten närmades. Vi möttes i en underbar kyss, jag ville egentligen inte erkänna det men den var faktiskt underbar. 

"I missed doing that" sa han och jag kramade om honom.

När kramen var slut tog han tag i min hand och vi gick mot mitt sovrum.

Vi la oss i min dubbelsäng och bara myste.

"So... do you want to watch a movie?" frågade jag.
"Yeah, i'd like that!"

"You pick" sa jag och pekade mot vårat skåp, han skrattade bara och tog fram en kärleksfilm.

Han la sig bredvid mig och jag la mig i hans famn.

"I've missed you..." sa jag.

"I've missed you too" svarade han och gav mig en puss på pannan.

Vi myste igenom hela filmen och jag hörde hur Louis andetag hade blivit tyngre och tyngre. Han hade somnat.

Jag drog en filt över oss och lutade mig mot hans bröstkorg.

Jag kände mig lycklig och somnade snabbt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ett riktigt, riktigt kort kapitel! Men jag har haft tankarna på andra håll så detta får räcka för idag.. 

xx Hannah 

Jag var rätt säker på att jag skulle förlåta honom, men jag klarade inte av att ha ett förhållande tillsammans med honom just nu och det tror jag att han också fattade. 

Vi låg där i sängen ett tag, han hade armen runtom mig och vi pratade om allt möjligt. Mest om vad killarna gjort under turnén. Det kändes bra att tänka på något annat.

"So, when are you guys going home?" frågade jag.

"I don't know... we're having 4 concerts here so i'll guess we're here for 1 and a half week or something"

"Okey" svarade jag lite kort. 

"So, you said that Svea was going up to the boys..?" fortsatte jag sedan. 

"Yeah, she and Harry stood outside the hotelroom"

"Okey"
"Do you want to go up to them?"

"No... not really" sa jag såg i ögonvrån hur Louis log för sig själv.

"So... friends?"

"Yeah" svarade jag och log lite halvt.

Han log tillbaka, fast med ett mycket större leende.

"Do you want something to eat?"

Jag nickade och han gick mot köket.

När han kom tillbaka så hade han två Ben & Jerrys med sig.

"This is the only thing i've got so i hope it's okey" sa han.

"Perfect" sa jag och tog emot en av dom. 

Vi skulle precis sätta på en film när jag fick ett sms från Svea.

"Hur mår du? Kan vi komma över?xx"

"Jag mår bra... tror jag, visst, kom..."

"The others are coming over"

Louis nickade lite.

Killarna & Svea kom nästan direkt. Dem blev nog rättså chockade när dem såg att jag och Louis låg bredvid varandra i sängen.

Dem kom fram och hoppade på mig i en gruppkram.

"We're sorry Becca! We didn't know! We were supposed to be your friends and we weren't! We are so sorry!"

Jag nickade bara som svar...

Svea satte sig bredvid mig och Louis satt på andra sidan. Bredvid Svea satt Harry. Framför oss låg Niall, Zayn & Liam i en hög. 

Vi kollade på någon actionfilm. Alla var faktiskt helt inne i filmen.

"Svea, vad pratade du och killarna om där uppe?" viskade jag till henne.

"Dem berättade att dem hade skuldkänslor och så, att dem skulle gottgöra oss ifall vi valde att förlåta dem..."

"Vad svarade du?"

"Inte så mycket, jag nickade bara och sen gruppkram haha"

"Haha okej"

"Men du ska veta att L var riktigt orolig för dig, han hade nästan panik när han ringde..."

Jag kände hur jag nästan började gråta. 

"Ehm... jag ska gå på toa" sa jag och började gå mot ytterdörren. 

"Where is she going?" hörde jag Louis fråga.

"She's said she was going to the bathroom" svarade Svea.

Det här blev bara för mycket, just nu ville jag bara sova bort alla minnen för stunden. Jag stängde ytterdörren och började gå mot hissen. 

Precis innan hissen stängdes så såg jag hur Louis ropade mot mig och sprang mot hissen.

När hissen stannade så började jag gå mot tunnelbanan. När jag kommit hem så såg jag en lapp på köksbordet.

"Jag och pappa är hemma hos dina kusiner i Göteborg så vi kommer inte hem förrän i övermorgon, mat finns i kylen, vi älskar dig! //mamma och pappa" 

Bredvid lappen låg lite pengar. Jag tyckte det var rätt så skönt att dem inte var hemma för jag ville verkligen inte att dem skulle se mig vara ledsen. 

Jag gick in på mitt rum och bytte om till min gråa One Piece. Jag ryckte till när det knackade på dörren. 

Jag gick med osäkra steg mot dörren och öppnade.

Där stod Louis...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dålig uppdatering, men mitt internet har funkat i perioder... 

xx Hannah

När jag kom till Adams gravsten så la jag mig ner på marken och grät. Jag orkade inte röra mig, jag såg ingen mening med att leva. Jag låg där i säkert timmar men det kunde lika väl varit minuter. Jag hade ingen tidsuppfattning alls utan jag bara låg där.

Jag kände hur någon la sina händer runtom min midja och lyfte upp mig. Jag öppnade ögonen lite halvt och såg att det var Louis som bar upp mig med tårar i ögonen. Resten av killarna stod lite längre bort. Jag slöt ögonen sakta, jag orkade fortfarande inte göra någonting. Louis sa ingenting utan bar mig mot resten av killarna. När vi kom fram till dem så sa dem ingenting heller utan dem fortsatte bara att gå. Louis lyfte in mig i en bil och jag låg fortfarande i hans famn. Bilen stannade efter att vi hade åkt ett tag och Louis bar ut mig ur bilen och alla började gå mot deras hotell.

Louis bar in mig i hans rum och la mig på sängen. Han satte sig på sängkanten bredvid mig.

En tår rann ner längs min kind.

"How did you know where i were?" sa jag i en väldigt låg ton.

"I made Svea tell me where she thought you were" svarade han. 

Jag svarade inte och ännu en tår började rinna. 

"Don't cry" sa han och hans röst sprack nästan.

"I'm sorry" sa jag och nu rann tårarna mer än nånsin.

Han kramade om mig.

"For what?"

"Because i didn't tell you" Min röst sprack och tårarna slutade inte rinna. 

"No, i'm sorry... i didn't listen to you, it's my fault"

"I need to show you something" viskade jag till honom.

"I'll call Svea" sa jag och Louis räckte sin telefon till mig.

Det tog inte så många signaler innan hon svarade.

"Hello?"

"Svea..." sa jag.

"Becca?! Är du okej? Louis ringde och sa att du bara försvann och jag har varit livrädd, han också..."

"Jo... men det här kommer att låta konstigt men jag är på Louis hotellrum och kan komma hit och lämna min dator?"

"Jo, visst... Du får förklara någon annan gång, älskar dig"

"Älskar dig med"

"Kommer snart"

Vi la på och jag gav telefonen till Louis.

"She's coming..."

"How are you?"

Jag bara skakade på huvudet som svar.

"I'm sorry, for everything and i know that it's not gonna make everything allright. I did the biggest mistake of my life to leave you alone. I just can't leave Sweden without you know that i mean it"

Ännu en tår kom.

Det knackade på dörren och Louis gick och öppnade. Det var Svea.

Louis kom tillbaka med min dator i handen och Svea verkade ha gått.

"She wanted to leave us alone, she went to the boys upstairs... i think they need to talk to"

Jag nickade och Louis gav mig min dator.

Louis satte sig i sängen bredvid mig och vi sa ingenting. Jag klickade in på Adams album.

"I haven't seen this album on your computer before..." sa han.

"That's because i've hide it" 

"I want you to see this before you ask anything about him" sa jag och började gråta. 

Vi satt och kollade på massa bilder på mig och Adam, Svea var också med på några bilder.

"He had your eyes" sa han och jag började gråta. Jag var på gränsen till att hyperventilera och Louis satt och kramade om mig. 

"You don't know how much it hurts to not have him with me" 

"I can't imagine..." Han grät också. 

Vi fortsatte att kolla på lite bilder och nu kom vi fram till alla videor som vi hade spelat in. 

Han klickade på den första, den var en video där jag sjöng för Adam på en sommarkväll. 

Louis kollade på mig och jag mötte hans blick.

"You're beautiful" sa han.

Jag vände mitt huvud mot datorskärmen och fortsatte att kolla.

När vi hade kollat på några videor så kom vi fram till den där jag sjöng på hans begravning.

Denna gången log jag. 

Louis la armen om mig och vi la undan datorn. 

Jag berättade hur han hade dött. 

"Well, how is it between us?" frågade han.

"I can't have a relationship with you, not now"

"I love you" sa han. 

Jag blev förvånad, sa han precis att han älskade mig? 

"Louis, i still can't have a relationship with you"

"I know, i just had to tell you"

Älskade han mig så får han bevisa det, jag förlåter honom inte så lätt. Såhär mycket har jag aldrig öppnat mig för någon och jag tänker inte falla i hans armar för att bli sårad ännu en gång. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

glömde skriva i förra inlägget att jag hade besöksrekord igår igen! :D

xx Hannah

Beccas perspektiv

Jag hade sprungit hem och slängt mig i sängen med datorn i famnen. Där sökte jag på fan bloggar och fick reda på att killarna kom hit idag och skulle ha 4 konserter här i Sverige. 

Det ringde på mobilen och jag sträckte mig efter den och svarade.

"Becca! Vart är du?"

"Jag är hemma, vart är du?"

"Påväg hem till dig nu! Ses om en kvart!"

"Okej, du måste berätta allt sen" sa jag och la på. 

Jag loggade in på twitter för första gången på två månader. Jag hade slutat logga in på den när en massa fans hade skrivit riktigt elaka saker till mig. Att jag inte var värd Louis, att de skulle döda mig, att jag krossade hans hjärta och så...

Jag hade fortfarande väldigt många hatmeddelande. Jag såg att Louis hade twittrat för ungefär 5 minuter sen.

"What have i done?, i don't derserve you but i'll have to fix this"  hade han skrivit.

Kunde det vara mig han menade? Jag orkade inte tänka på det och loggade ut från twitter. 

Det knackade på dörren och någon kom inspringandes in på mitt rum.

Det var Becca, hon hade gråtit, det såg man tydligt.

Jag sa inte så mycket utan gick fram för att krama om henne. 

"Berätta allt" sa jag och vi satte oss i sängen.

Hon började berätta allt från början.

"Var det okej att jag berättade om Adam?"

"Ja..."

"Jag tyckte dem borde veta hur jävla fel dem gjorde..."

"Jo, men kan vi inte tänka på något annat nu? typ gå till stranden?" sa jag.

"Till stranden? Det är november om du har glömt? haha"

"Jo, jag vet men jag tänkte inte direkt att vi skulle bada! haha kom så går vi!"

Vi hoppade på en buss som åkte lite utanför Stockholm.

Vi satte oss på stranden och snackade. Jag satte på låten Turn up the music - Chris Brown och vi började dansa.

Jag hade glömt bort killarna för stunden och var faktiskt glad över det. Men det ändrades snabbt då min mobil ringde, det var Louis. 

Jag och Svea stod bara och stirrade på varandra. 

"Jag tänker inte svara"

"Han är inte värd dig"

Jag log mot henne, Svea var en sån fantastisk vän. 

Jag lät mobilen ringa men stängde av ljudet. Vi satte oss ner och började  prata istället.

Louis perspektiv

Efter att Svea hade sprungit ifrån oss så fattade vi vilka idioter vi hade varit. Vi gick tillbaka till hotellet eftersom vi kunde inte stå här med en massa fans runtom oss. 

När vi kom in i hotellet så gick alla in i Nialls rum.

"What have we done?" sa jag och började gråta.

"We're the worst friends someone ever could have" sa Liam. 

"I'm going to call Becca" sa jag och gick ut ur Nialls hotellrum och började gå mot mitt.

Nu har jag legat på hotellrummet och ringt efter henne i säkert en timme, men jag tänkte inte sluta ringa heller. Om jag bara visste vart hon bodde så visste jag vart jag skulle vara nu men tyvärr så gör jag ju inte det...

Beccas perspektiv

Vi satt nu på bussen tillbaka mot centrum. När vi kom till centrum så skulle vi ta tunnelbanan tillbaka hemåt. 

"Louis slutar inte ringa..."

"Vad ska du göra?"

"Jag tror jag ska träffa honom, jag klarar inte av att han ska ringa hela tiden... Jag måste säga till honom att det är slut, att det inte kommer att bli vi" sa jag och en tår rann ner längs min kind.

Becca kramade om mig.

"Är du säker på att det är vad du vill?"

Jag nickade. 

Det började ringa ännu än gång... Louis... Jag svarade.

"Finally you're answering, i...."

"Meet me where we met before in fifteen minutes" sa jag och la på.

"Vill du att jag ska...?"

"Nej, åk hem" sa jag till Svea och hon nickade.

När bussen stannade så hoppade vi av och jag kramade om Svea och vi gick åt olika håll. 

Jag började gå mot stället vi möttes vid förut...

Där stod han, jag var inte säker på om han hade sett mig än så jag började gå mot hans håll. Nu såg han mig och började springa fram mot mig. 

Han försökte krama om mig men jag stoppade honom. Han hade gråtit, det såg man tydligt.

"Don't..."

"Becca, i'm so sorry, i didn't know"

"I know you didn't know but i was going to tell you, right... and you left me alone in a hotelroom in Spain"

Det rann en tår längs hans kind.

"You ignored me, and i can't handle it when you're calling me so can you please stop it?" sa jag och nu var det min tur att gråta. 

"If that's what you want but i still have feelings for you... i just want you to know that"

"Louis, he was my brother! You can't come here and say that you're sorry and that you have feelings for me! Did you thought that i was going to say that it's okey?! Because i'm not! I loved him more than everything! Do you know how hard it is for me to even look in the mirror?!" 

Han svarade inte och jag började springa därifrån. Jag sprang mot kyrkogården och lät tårarna falla... 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Roligare att skriva när det händer lite! :)

xx Hannah

Det har nu gått 3 månader sen jag flyttade tillbaka till Sverige. Det hade endå inte gått en dag utan att jag tänkte på killarna. Men dem hade antagligen slutat tänka på mig totalt, glömt bort mig. 

Jag kommer nog aldrig träffa killarna igen, speciellt inte Louis. När han blev arg på mig den dagen så sårade han mig något enormt. Han hade inte låtit mig förklara och han hade lämnat mig ensam med sorg. Man gör inte så mot dom man älskar, eller?  Om han nu hade älskat mig. 

Jag hade börjat studera i Sverige när jag hade flyttat hit. Jag hade hyrt ut huset i London för jag skulle inte klarat av att bo bredvid killarna. 

Killarna försökte fortfarande hålla kontakten med Svea, men hon svarade dom aldrig. Jag antar att hon också kände sig sviken, eftersom hon också älskade Adam. 

Jag och Svea gick i samma klass nu och studerade i princip samma linjer, fast jag hade musik och hon hade anmält sig till något designprogram.

Jag ryckte till när min mobil ringde, det var Svea.

"Hej Svea!"

"Hej, ska vi hitta på något idag eller?"

"Ja, jag tänkte att vi kunde gå till centrum och shoppa? Riktigt längesen nu!"

"Ja! Det gör vi, kom förbi mig om en kvart!" 

"Okej, börjar gå nu, pusshej" sa jag och la på. 

Efter ungefär en kvart så var jag hos Svea och vi började gå mot tunnelbanan. 

"Så, hur går det med din låt?" frågade Svea.

"Hehe, påminn mig inte..."

"Vadå, går det inte bra?"

"Jo... den är klar, men jag vet liksom inte vad jag ska göra nu, haha!"

"Du måste spela upp den för mig någon gång då"

"Jo... vi får se!"

Vi gick på tunnelbanan som nu hade kommit och satte oss och helt tysta. Det var något jag och Svea alltid gjorde när vi åkte tunnelbana. Fråga inte varför... Vi bara satt helt tysta och kollade. 

Vi hoppade av på rätt ställe och började gå in mot alla butiker.

När vi hade shoppat ett tag så bestämde vi oss för att ta en fika så vi gick och satte oss på Espresso House.

Jag hade hittat två klänningar, ett par jeans och en stickad tröja. Svea hade köpt ett par byxor och en vit blus. 

"Herregud Becca! Det snöar! ropade Svea. Hon verkligen älskade snö.

"Ja... men det är ju endå slutet av november" sa jag till henne. 

"Snö är så himla underbart!"

"Jo... du har sagt det" sa jag och fnissade åt henne. 

När vi hade fikat klart så gick vi ut och började gå runt lite, vi visste inte direkt vart vi skulle.

Helt plötsligt så stannar Svea och rycker tag i min arm.

"Becca är inte det där...?"

"Jo, vad fan gör dom här?!"

"Svea?" ropade någon bakom oss. 

Vi vände oss inte om utan började hastigt gå bort ifrån dom.

"Deras turné är ju inte slut än... Antar att dom ska spela i Sverige nu då"

"Ja, men kan vi skynda oss härifrån?!"

Vi halvsprang nästan, vad som helst för att slippa se dom. Vi var tydligen inte tillräckligt snabba för att nu stod Harry helt plötsligt framför oss.

"Hi Svea! We missed you" sa han och försökte krama om henne.

"Don't touch me!" skrek hon mot honom.

Nu kom resten av killarna mot oss och jag började få lite småpanik.

"Svea! Jag går härifrån, jag klarar inte av det"

"Okej, jag kommer sen!"

Jag började springa därifrån, jag visste inte vart jag skulle så jag fortsatte springa tills jag visste att det var omöjligt för dom att se mig. 

Sveas perspektiv

Resten av killarna kom fram och försökte krama om mig, vad tror dom? Att jag ska krama tillbaka eller?.

"Don't!" skrek jag.

"What have we done to you?"

"You know what you've done to Becca!"

"We haven't done anything to her! She cheated on Louis!" sa Liam.

"Oh, yeah, right! Did you even talk to her?!"

"No, why should we?!" sa Louis lite irriterat.

"Well, then i'll guess you don't know who the guy was?! You don't even know if he's alive or if he was a family member!"

Jag var riktigt arg nu och jag tänkte inte bara gå härifrån just nu utan att få det sagt..

"What do you mean?!" skrek Louis.

"That guy was her twinbrother Louis! He fucking died that day three years ago! He was her everything! And it's time for me to go so enjoy your life and we don't want to be in it, so leave us alone! Especially Becca!" jag skrek mot dom och började gå därifrån.

Jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder och jag började ringa Becca... 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kanske inte det längsta kapitlet jag gjort men det hände ju endel ;)

xx Hannah

Jag packade chockat ner mina kläder i resväskan och tittade ut över utsikten en sista gång. Sen gick jag mot hissen. 

När jag kommit ner, vinkade jag till mig en taxi och började åka mot flygplatsen.

Efter en kvarts lång biltur betalade jag taxi chauffören och gick för att köpa en flygbiljett.

Det närmsta flyget skulle gå om en timme så jag gick till ett café inne på flygplatsen så länge.

Louis perspektiv

Jag kunde inte fatta att hon gjorde det. Var jag bara någon hon hade vid sidan av? 

Jag klarade inte av att prata med henne så jag svarade inte på hennes samtal.

"Louis... Becca is calling me...Should i answer?"

"Do what you want, just don't give me the phone" svarade jag och Harry nickade.

Efter samtalet så kom han in och satte sig bredvid mig.

"What did she say?"

"She wanted to explain, but i told her that there's nothing to explain."

"Thanks man" 

Harry gick till Nialls rum och jag slängde mig i sängen. Jag älskade Becca. Hur kunde hon göra såhär mot mig? 

Beccas perspektiv

Nu gick jag mot rätt gate och väntade. Efter ett tag blev det min tur och jag började gå mot planet. 

Jag hamnade på en plats närmast gången. 

När jag suttit på planet i 10 minuter ungefär så började planet sakta att rulla. 

Jag lutade huvudet bakåt och somnade... 

Jag vaknade upp av att killen bredvid mig skakade på mig.

"We're in Sweden now"

"Oh, thank you" svarade jag.

Jag gick för att vänta på väskorna och innan dom hade kommit så ringde jag Svea.

"Hej, hur mår du? Tänker på dig..." sa hon och jag började gråta.

"Hej... jag är på flygplatsen i Sverige, mår för jävligt... är det okej om jag kommer hem till dig?"

"Självklart är det okej! Varför är du i Sverige?"

"Det har hänt endel... vi tar det sen"

"Okej, älskar dig" sa hon och ja la på.

Jag tog en taxi hem till Svea och innan jag hunnit stänga bildörren så sprang hon fram mot mig. Hon kramade om mig och vi båda två började gråta. 

"Kan du berätta varför du är i Sverige?" sa hon och vi började gå in.

"Eh... du vet bilden jag la in på twitter?"
Hon nickade...

Jag började berätta för henne om vad som hade hänt.

Hon kramade om mig och vi grät.

"Kan vi inte gå till kyrkogården..?" frågade jag henne.

"Jo..."

Vi började gå mot kyrkogården och jag kom på att jag inte hade berättat för mina föräldrar att jag var i Sverige.

Jag bestämde mig för att gå hem till dom efter att jag hade varit på kyrkogården. 

Vi sa ingenting när vi var på kyrkogården utan gick direkt till Adams plats. 

När vi kom fram så satte jag mig ner på huk och började gråta. Svea satte sig bredvid mig och höll om mig.

"Det kommer att bli bra"

"Nej det kommer det inte, jag kommer aldrig att få träffa min älskade bror och Louis hatar mig, det kommer inte att bli bra"

Hon kramade om mig.

"Det kommer att bli bättre med tiden"

"Jag hoppas du har rätt... men jag tror jag ska gå hem, mina föräldrar vet inte att jag är i Sverige"

Hon nickade och vi gick åt olika håll.

Nu stod jag utanför dörren som jag så många gånger stått utanför förut.

Jag knackade och öppnade dörren.

Jag möttes av mina föräldrar som satt med rödsprängda ögon i köket med en massa bilder på Adam liggandes på köksbordet. Dom sa inget utan kom fram och kramade om mig. 

"Jag har saknat er" snyftade jag fram.

"Vi har saknat dig med"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Besöksrekord igår! Riktigt glad! :D

Komentera gärna :)

xx Hannah

Jag vaknade upp morgonen därpå i Louis famn. Jag log när jag tänkte på gårdagen.

Jag satte på mig ett par vita shorts och en gråstickad magtröja till det. Jag öppnade kylen och tog fram lite apelsinjuice. Jag hällde upp apelsinjuicen i ett glas och gick sedan ut och satte mig på balkongen. 

Jag satte på min dator och kollade på gamla bilder på mig och Svea, jag hittade en från förra sommaren där Svea försöker dansa "waka waka" dansen.

Jag la in bilden på twitter.

"I miss your craziness! love you x Becca"

Jag rös till när jag kom på vilken dag det var. 

Idag var det exakt 3 år sen Adam dog. Jag sprang tillbaka in i lägenheten och ut genom dörren. Jag orkade inte vänta på hissen så jag sprang nerför alla trapporna. Jag visste inte vart jag skulle utan jag bara sprang... Efter ett tag så stannade jag bakom ett hus och satte mig på huk. Jag lät tårarna rinna och satte händerna för ansiktet. 

Jag hade suttit där i säkert en timme när jag hörde att det plingade till i min telefon.

"Where are you babe?, miss you! xx Louis"

Jag svarade snabbt.

"I'm taking a walk! miss you too! xx"

"When are you coming back?xx"

"Going home right now x"

Jag speglade mitt ansikte i mobilskärmen och det syntes inte så mycket att jag hade gråtit. Dels för att jag inte hade hunnit tagit på någon mascara. 

Efter att ha gått i en kvart så hade jag kommit tillbaka till hotellet. Jag tog hissen upp till rummet och gick sedan med tunga steg mot dörren.

"Hey babe! Missed you" Louis kom fram och kramade om mig.

"I missed you to"

"So, what are we doing today?" frågade han med ett leende.

"I don't feel very well so i think i'll stay in the hotel room"

"Why? Have something happened?" frågade han och kramade om mig.

"No, i just have headache"

"Okey, sweetie"

Jag gick och la mig i sängen lite igen och somnade. Jag brukade göra det på just denna dagen. Försöka sova bort sorgen.

När jag vaknade igen så var det sent på eftermiddagen. Såhär länge har jag aldrig sovit, även fast det är just det här datumet...

"How are you feeling?" kom Louis och frågade.

"Not very well"

"Is it okey if i'll go out with the boys?"

"Ofcourse it is"

Han kramade om mig och kysste mig innan han gick.

Jag hämtade datorn och satte mig i sängen igen.

Nu öppnade jag albumet på mig och Adam. Jag hittade bilden där jag och Adam kramade om varandra.

Jag kände hur en tår rann längs min kind.

Ska jag? 

Jag tänkte ett tag och tillslut gjorde jag det. Jag la upp bilden på twitter och under den skrev jag.

"I still love you, i miss you and i want you back..."

Jag kom på att jag inte berättat för Louis om Adam men bestämde mig för att göra det när han kom tillbaka. 

4 timmar senare kom Louis hem.

"Hi babe" sa jag.

"I'm not sleeping in this room with you!"

"What? Why?"

"You know why! I can't believe you! So this meant nothing to you?!"

"What do you mean?!"

"The picture Becca! You know what i mean!" Han var riktigt arg nu.

Jag fick inte fram några ord, det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag försökte förklara men jag fick verkligen inte fram några ord.

"I'm sleeping at Harrys! I can't stand you! And you know what? It's over between us, go to your other boy"

Han gick ut ur hotellrummet och slängde igen dörren.

Jag visste inte vad jag skulle göra, jag var helt chockad.

Jag ringde Louis men han svarade aldrig. Jag ringde säkert 100 gånger. Jag testade att ringa Harry en gång istället.

"What do you want Becca? He said all, he don't want to talk to you anymore"

"Let me explain to him!"

"There's nothing to explain?! You made it clear that you like someone else!"

"But, please listen to me!"

"No, Becca... i don't see why i should"

"Okey then... i, i'm going back to sweden"

"That's the best thing you've said today!"

Jag la på och tårarna började rinna, vad hade precis hänt? Han lät mig inte ens förklara... Jag hade ju inte gjort något fel...?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite drama :)

xx Hannah