Beccas perspektiv

"Louis..." mumlade jag... jag visste inte riktigt om jag levde eller inte.

Jag kände hur någon höll i min hand men jag orkade inte öppna ögonen. Var jag död? 

Efter ett tag fick jag upp ögonlocken och jag mötte 6 ögon som stirrade på mig.

Louis böjde sig ner och kramade mig och strök undan lite hår som låg i mitt ansikte.

Svea kramade sedan om mig och viskade:

"Jag trodde att du skulle dö, att du skulle gå till Adams sida..." 

Jag stelnade till när hon sa det. Jag satt bara och stirrade chockat in i väggen. En tår rann nu längs min kind men jag flyttade inte blicken. 

Jag saknade honom.

Alla pratade nu, antagligen med mig men jag satt bara och stirrade in i väggen...

Sveas perspektiv

Jag kanske inte skulle sagt det där? Becca satt nu och bara stirrade på ingenting egentligen, hon svarade inte oss. Killarna blev oroliga men jag visste vad som hände.

"What did you tell her?" Frågade Niall mig.

Skulle jag berätta?

"Säg inget... Jag vill inte att dom ska veta"

"I told her i missed her" jag kollade på Becca.

"I really did" 

Hon log nu tillbaka mot mig. 

"I NEED TO CALL YOUR PARENTS!" skrek jag.

"You told em'?" sa Becca chockat.

Jag nickade och en tår rann nu längs min kind. Jag tog tag i min telefon och ringde hennes föräldrar.

"Hallå...." svarade någon i andra änden med en röst som inte verkade bry sig.

"Becca lever!" skrek jag.

"VA?!" 

"Hon har vaknat!"

Dom skrek och grät i telefonen och jag fick ett riktigt stort leende på mina läppar. 

"Kan vi få prata med henne?"

"Vänta, jag ska kolla"

Jag gick in i rummet igen där det nu stod två läkare igen, den ena var Emma.

Jag kom in med ett leende på läpparna och gav telefonen till Becca.

Hon hade däremot inget leende i ansiktet. 

Hon pratade med hennes föräldrar i ungefär tio minuter men hennes ansiktsuttryck ändrades aldrig. 

När hon la på så var hon lika dan.

Under samtalet så hade hon bara svarat kort så jag fattade inte vad hon pratade om.

Beccas perspektiv

Jag la på. Men under hela samtalet var det bara Adam jag kunde tänka på. Tänk om jag hade dött? Hade jag träffat Adam? Skulle jag dött på samma sätt som Adam?

Sånna frågor gick runt i mitt huvud hela tiden. Jag borde vara glad över att jag lever men jag vet inte faktiskt. Jag vet ingenting just nu...

Jag bestämde mig för att försöka prata med alla och inte verka vara för konstig. Dom fattade säkert inte varför jag var sån men jag antar att dom får undra ett tag då...

"I'm hungry" sa jag och alla började titta på mig.

"What do you want to eat?" sa Louis som log mot mig.

"Anything"

Svea, Niall, Zayn, Louis & Liam gick och hämtade mat, antar att dom ville att jag och Louis skulle få vara ensamma.

"How are you?" frågade han mig.

"I'm fine, but what did the doctor say about me?"

"Your leg is fine, but you need your plaster for 3 more days, you got a lot of bruises and a concussion"

"That means i'm fine, so when can we leave?"

"Tomorrow, but you can't be alone for one week and Svea didn't want to take care of you alone because... you know what happened... So you guys are sleeping in our house" sa han och log mot mig.

Jag log mot honom tillbaka och satte mig upp i sängen. Jag lutade mig mot honom och gav honom en kyss. 

Han log mot mig.

"I really liked that but i think it's best for you to lie down" sa han och blinkade mot mig.

"Haha, i'm fine"

Han lutade mot mig och gav mig en till kyss samtidigt som han lutade mig ner mot sängen. När han avslutade kyssen så låg jag i sängen.

"I think you just made me lie down" sa jag och skrattade.

"Yeah, i'm awesome, you don't need to tell me" sa han och nu skrattade han också.

"I missed your smile, i thought i'd never see that again"

Han kramade om mig och la sig sedan i sängen bredvid mig.

Vi båda låg helt tysta, ingen pinsam tysta utan en skön tystnad och kollade ner på hans mobil. Han låg med armen runtom mig och gick in på twitter. Fansen visste redan om oss tydligen. Eller ja, i allafall att jag låg på sjukhus.

Många hade skrivit riktigt fina saker på min logg. Jag log mot skärmen.

Louis började sedan skriva en tweet.

"I thought i'd never see you again, but now you're laying in my arms... i've missed you #Rebecca...."

Jag la mitt huvud mot hans axel.

"I've missed you too, even if it was just a day"

Han kysste mig på mitt huvud.  

Resten kom nu in i rummet med mat från McDonalds.

"McDonalds!" skrek jag.

Det var riktigt mycket mat men allt blev faktiskt uppätet. 

Vi satt och skrattade på som vanligt och hade riktigt roligt. Man kunde inte tro att det som hände igår faktiskt hände.

Jag satt och låg åt alla som satt och pratade och skrattade och kastade mat på varandra. Även fast jag hade haft det svårt så var jag riktigt lyckligt lottad. Jag sitter här med en underbar pojkvän och 5 underbara vänner. Vad mer kan man begära?

Visst det har hänt endel saker som jag aldrig kommer glömma men jag har endå haft otroligt tur. 

Jag lutade mitt huvud mot Louis axel och somnade.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kul med komentarer! :)

xx Hannah

Beccas perspektiv

Mannen var riktigt arg... Han började slå mig men jag fick till en spark mot hans mage, konstigt nog... Mitt i all panik så öppnade jag bildörren och flög ut ur bilen. 

Jag landade riktigt hårt mot asfalten, jag såg två starka lampor lysa mot mig och sedan blev allt svart...

Sveas perspektiv

Alla satt nu helt tysta inne i killarnas hus och kände sig hjälplösa. Louis mobil ringde och han verkade vara en blandning av orolig, glad, ledsen, arg... ja, nästan alla känslor och jag förstod inte vad eller vem han pratade med.

Han la på och alla kollade på honom och väntade på att han skulle säga något men han satt bara och stirrade in i väggen...

"Louis? Who called?" frågade jag honom eftersom han inte verkade ha tänkt på att berätta för oss.

"The hospital, Becca is in coma, she got hit by a car" fick han fram helt chockad.

"Lets go then!" sa Liam och alla reste sig för att sätta sig i bilen.

Jag sa inget utan satt bara helt tyst. Den enda jag kunde tänka på var Adam. Jag visste att Becca inte hade berättat något om honom för killarna, för det skulle hon aldrig klara av. Skulle jag säga något nu eller? 

Jag kände hur en tår rann ner längs min kind. Jag och Adam hade också varit väldigt bra vänner, han var en kopia av Becca och hur kan man ogilla Becca? Becca har alltid känt sig tom sedan olyckan med Adam hände. Det var som en del av henne dog, och nu hände samma sak med resten av henne?

Om killarna bara visste.

Jag bestämde mig för att inte säga något utan väntade tills vi iallafall hade kommit fram till sjukhuset.

Sjukhuset visade sig ligga en timme bort och under hela bilturen så satt alla tysta. Jag ville inte möta de andras blickar men jag var rätt säker på att alla satt och grät. Istället satt jag och stirrade ut genom bilrutan.

Vi var nu framme och alla sprang fram till en läkare som visade oss vägen till hennes rum.

Killarna sprang in medan jag pratade med läkaren.

"How is she?"

"Well, she's in coma"

"Is she going to be allright?"

"We don't know, but does her parents know?"

"No... they're in sweden"

"I think we'll have to call them"

"I don't think that's a good thing... i don't think they can handle it" sa jag och kände hur en tår rann ner längs min kind. 

Jag berättade om hela grejen med Adam, om hur dom fick ett samtal om att deras son hade dött... Ska det nu hända samma sak fast med deras dotter? Det är inte rättvist... 

Jag fick en panikattack när jag var klar och satt och hyperventilerade. Läkaren försökte lugna ner mig och jag såg hur Liam började gå mot mig.

Innan hon kom fram han jag säga till läkaren:

"Don't tell him about Adam"...

Hon nickade och hon och Liam försökte sedan få mig att börja andas normalt sen.

Nu gick jag in i rummet där Becca låg, hon hade massa slangar runt om sig och jag gick fram och pussade henne på hennes panna.

Jag tog tag i hennes ena hand, Louis höll i den andra. 

Jag började tänka tillbaka på några månader efter att Adam hade lämnat oss.

Jag satt med Becca i hennes rum. Hon stod och kollade sig i spegeln och en tår rann ner längs hennes kind. Jag gick fram och kramade om henne.

"Jag saknar Adam, jag klarar inte av att titta mig i spegeln, det är som att jag ser på honom istället för på mig. Jag kollar i mina ögon och ser Adams... Jag klarar inte av det. Halva jag är borta" sa hon och började gråta hysteriskt. Jag kramade om henne.

"Du älskade Adam, han älskade dig. Han kommer aldrig att försvinna, han kommer alltid att finnas här, i ditt hjärta"

sa jag, jag visste att jag inte skulle säga att det kommer bli okej, för det kommer det inte. Hon har förlorat personen hon älskade mest.

Jag vaknade upp ur mitt tänkande av att läkaren kom in.

"We have to call her parents, can you come with me?" sa hon och kollade mot mig.

Jag nickade och började gråta, jag lät tårarna rinna... vad var meningen med att torka bort dom? Det kommer ju att komma nya.

Jag pratade med läkaren som visade sig heta Emma och vi bestämde oss för att det var bäst om jag ringde.

Jag svalde och slog in deras nummer.

"Hej Svea!" ropade Beccas mamma i telefonen.

Mina tårar började rinna otroligt mycket men jag bestämde mig att jag skulle berätta det. 

"Det har hänt en olycka... Becca ligger i koma"

"Vad har hänt?" ropade hon oroligt, jag hörde Beccas pappa nu också så jag antog att hon hade satt på högtalaren.

"A car accident..."

Dom började gråta riktigt mycket och jag klarade inte av det, jag gav telefonen till Emma som fick prata med dom istället. Jag började springa, vart vet jag inte... Jag bara sprang tills jag hittade ett avskillt ställe på sjukhuset. Jag satte mig ner på marken och lät tårarna rinna.

Jag hade suttit där i ungefär 20 minuter innan jag såg Liam komma mot mig.

Han sa inget utan lyfte bara upp mig och började bära mig mot Beccas rum.

Louis perspektiv

Svea hade fått gå och prata med Beccas föräldrar, jag skulle aldrig klara av det.

Svea hade varit riktigt ledsen men det var ju inte konstigt eftersom Rebecca låg ju i koma.

Jag kunde inte släppa blicken från henne. Jag ville bara att hon skulle öppna sina ögon.

Liam kom in i rummet igen, han hade varit och letat efter Svea eftersom hon hade sprungit iväg. Men nu kom han in bärandes på henne och han satte sig i soffan med henne i sin famn, hon verkade ha somnat.

"How is she?" frågade jag.

"I don't think she's okey at all..."

"I understand why she's not okey, her best friend is in coma"

"I know, but how do you feel Louis?"

"Like a mess, i miss her... You know, yesterday we made it official... it's us"

Alla vände huvudena mot oss.

"Well i'm happy for you"

Jag började gråta, igen... Det kanske inte fanns något oss längre?

"Louis...?"

Jag vände huvudet mot Becca igen... hon var vaken! 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

en rätt "tung" del, om man kan säga så.. :)

xx Hannah

Jag vaknade upp mitt i natten, helt svettig och anfådd. Antagligen en madröm.

Jag låg nu i Louis säng och kollade mot klockan som stod på hans nattduksbord. 

03:47... 

Jag försökte somna om men det gick verkligen inte. Jag drog mig försiktigt loss ur Louis grepp och började gå mot köket där jag satte mig vid min dator. 

De andra killarnas skor var inte här så dem hade antagligen inte kommit hem än. 

Jag gick in på facebook och sedan på twitter. Jag svarade på några tweets och följde några. Höll säkert på så i en timme. Det var inte så många haters faktiskt. 

Jag ryckte till när jag hörde något ljud från vardagsrummet. 

"Louis? Is that you?" sa jag mot vardagsrummet som jag bara såg en skymt av.

"Lou?"

Jag antog att jag bara inbillat mig och fortsatte med twitter. Om jag inte hade haft "pjäxan" på benet så hade jag ju självklart gått dit och kollat.

Men nu ryckte jag till ännu än gång då jag hörde ljudet än gång till. Jag kände hur paniken började komma fram.

"Louis! Is that you?!" halvskrek jag.

Men nu kom jag på... det kunde ju inte vara Louis eftersom om han skulle gått ner från trappan så skulle jag ju märkt honom? Jag blev helt stel ännu än gång och visste inte vad jag skulle göra. 

Jag började sakta gå mot trappan. 

Under varje steg så kollade jag mot vardagsrummet, vilket var ett riktigt stort misstag för nu såg jag inte vart jag gick och trillade därför istället ner mot trappan.

Jag hörde hur snabba steg närmade mig.

Jag reste mig snabbt upp och försökte springa uppför trappan. Precis när jag skulle börja ta första steget och börja springa så ser jag en man med ficklampa stå längre bort i huset och lyser mot mig. 

Jag hade fått ögonkontakt med honom så jag visste att han hade sett mig. Jag försökte ropa på Louis men jag fick inte fram några ord.

Istället slängde jag mig upp och försökte ännu en gång att springa upp men jag såg samtidigt hur mannen kom springandes mot mig. 

Vad fan gjorde han här?

När jag kommit en bit upp i trappan så drar han tag i min arm och drar ner mig från trappan.

"Louis! Louiiiiis!" skriker jag äntligen fram. 

Han slår till mig på kinden och försöker dra ut mig ur huset... 

Han försöker lyfta upp mig men jag sprattlar emot. 

"Louis! please!" ropar jag i ett sista försök. 

Han hade nu dragit ur mig ur huset och utanför stod en svart bil. 

Louis hade nu, äntligen, sprungit ner och sett oss. Men det verkade för sent eftersom vi var redan framme vid bilen.

Mannen puttade in mig i bilen, eller ja han pressade nästan in mig eftersom jag kämpade emot så mycket.

Louis kom fram till bilen precis när mannen hade dragit igen bildörren och bilen körde iväg. 

Jag kände hur en tår rann längs min kind. 

Nu satt jag i en bil med två främmande män som hade kidnappat mig, eller ja jag kunde inte ta in ordet kidnappat... Det här hände inte på riktigt, jag vaknade kanske aldrig upp ur madrömmen? 

Den ena mannen satt och körde och den andra satt i baksätet bredvid mig. 

"Let me go..." fick jag fram efter ungefär en timmes lång tids försök att prata.

"But why sweetie?" sa han i baksätet och gjorde pussljud mot mig.

"Just leave me alone, what do you want from me?"

Han flyttade sig närmre mig och la sin hand på mitt lår, jag slog snabbt bort den.

"Don't!" halvskrek jag.

"But you are so pretty" sa han och den andra mannen som körde började skratta lite.

Mannen la sig nu över mig och jag började slå på honom. 

"Don't touch me!"

Jag slog till han med en knytnäve i ansiktet och han blev riktigt arg.

Vad skulle nu hända...?

Louis perspektiv

Vad skulle jag göra nu? Vad hände precis? 

Jag satte mig på marken och satte händerna framför ansiktet, hur kunde jag låta det hända?

Jag bestämde mig för att göra något åt det så jag ringde Harry...

"Hello Boobear, it's really late you know..."

"Harry... something just happened..."

"What!? Are you okey?"

"Where are you?"

"We're sleeping att Becca's house because we didn't want to disturb you but can you please tell me what's going on?"

"Come over, somone just took Becca" sa jag och jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder.

Killarna och Svea var här på mindre än en minut och alla stod och grät. Svea och Liam stod och kramades och Svea verkade inte vara okej. Eller, ja, ingen var okej just nu...

Vi ringde polisen som kom hit efter 10 minuter och jag fick svara på några frågor... 

Vi gav polisen ett par bilder på Rebecca och de började kolla igenom huset...

"We'll find her" sa Harry och la en arm runt mina axlar.

"How do you know?, this is my fault... everything... i just let him take her!" Jag började gråta ännu än gång.

Harry kramade om mig riktigt hårt nu.

"I know because i know Rebecca, she's smart... And it's not your fault! And you did not let him take her! He came here while you were asleep, no one could know! It's only his fault, no one else!"

"Thank you Harry, but if she's going to die, i will never forgive myself!"

Kunde det verkligen gå så långt? Att Becca blev mördad, min Becca... Jag fick ju precis henne.

Jag satt fortfarande och grät och vad Harry än sa så lyssnade jag inte. 

Det var mitt fel, alltihopa...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

hände ju endel ;)

xx Hannah

Beccas bikini

Killarna hade åkt iväg för en kvart sen ungefär och jag & Svea var snart påväg mot centrum.

"Kommer du eller?" hörde jag Svea ropa ifrån dörren.

"Ja! Ska bara hämta min mobil!"

När jag öppnade den såg jag att jag hade ett nytt textmeddelande.

Jag öppnade och såg att det var ifrån Louis.

"Hey Babe! Can you bring your bikini to the date? It's going to be a bit different! xx Louis"

Jag log men blev genast nyfiken.

"Ofcourse I can! But can you tell me where we are going? xx Rebecca"

Jag gick ner till Svea nu som fortfarande väntade på mig. 

"Äntligen..." suckade hon.

"Hehe, jag vet... Men Louis bad mig ta med mig min bikini till våran dejt, vad tror du vi ska göra? Jag börjar få panik!"

"Haha, ta det lugnt! Det kommer bli skitbra!"

Jag log mot henne och vi började gå mot bussen. Den kom nästan direkt så det var bara att hoppa på bussen och åka och shoppa!

Men när vi suttit på bussen i fem minuter ungefär så plingade min mobil till.

"It's a suprise!, i'll pick you up at 7 o´clock sweetie xx"

"Okey, can't wait! You're making me curious! xx"

Jag la ner min mobil i väskan och bussen stannade strax. Vi gick direkt in i massa klädaffärer och jag hittade en perfekt outfit. 

En svart spetsklänning fick det bli ikväll.

Efter att ha varit i centrum i 4 timmar så åkte vi tillbaka. Klockan var nu 5 så jag gick och duschade, gjorde i ordning håret och sminkningen men väntade lite med klänningen.

Klockan blev snabbt halv 7 och då tog jag på mig min klänning. Svea övertygade mig om att få ta några bilder på mig.

Klockan var nu 18:57 och jag hörde en bil stanna utanför. Det ringde på dörren och Louis kom in. Jag kramade om honom och jag fick en snabb puss.

"You look beautiful" sa han till mig när vi gick ut mot bilen.

Jag rodnade och log mot honom.

"Thank you" sa jag och tog tag i hans hand. Jag såg ett leende spridas på hans läppar och vi satte oss i bilen.

"So... tell me why i'll need my bikini!"

"You'll find out later" sa han och blinkade med ena ögat.

"Haha you are so cute"

På vägen satt vi och pratade om allt möjligt men det gick rätt så fort eftersom tio minuter senare var vi framme.

Vi gick ut ur bilen och Louis hittade snabbt min hand igen. Jag log mot honom. 

Vi gick in i en restaurang. Louis pratade med en man och han gick sedan och ledde oss till ett bord. 

Vi hade utsikt över London och det var riktigt fint. 

Jag beställde en kyckling sallad medan Louis tog något slags kött.

Vi satt bara och pratade. Endel gånger höll vi varandras händer och bara log. Det här kunde inte bli bättre.

När vi hade suttit inne på restaurangen ett tag så bestämde vi oss för att gå, Louis betalade åt båda och sedan gick vi och satte oss i bilen.

"Thanks for the dinner, i loved it!"

"You're worth it" sa han och log mot mig, jag log tillbaka.

Nu satt jag och undrade vart vi skulle och blev riktigt förvånad när vi stannade utanför killarnas hus.

"You should see your look on your face, it's priceless!"

"Hehe, but you told me to bring my bikini..?"

"Yes i did" fick jag bara som svar och vi gick mot dörren.

"Where's the boys?"

"They're not here, it's just you and me" sa han och la sin arm runt min midja. Vi böjde oss båda fram och möttes i en mjuk kyss. Lika underbart som innan.

"So, do you want to go upstairs and change?" sa han men nu fattade jag ingenting...

"What do you mean?"

"Haha, i've told you to bring your bikini, allready forgot?" sa han och blinkade mot mig.

"Haha, right" sa jag och började gå upp mot toaletten för att byta om.

Jag hade ingen aning om varför jag skulle byta om men jag var rätt säker på att jag skulle gilla anledningen.

När jag kom ner igen så såg jag inte Louis.

"Louis?" "Where are you?"

"I'm out here!" ropade han utifrån och jag började gå ut.

När jag kom ut så såg jag han stå där, utan tröja med bara badbyxor och en massa tända ljus utanför vid poolen.

"Oh my god Lou... It's really beautiful"

"Not as beautiful as you" sa han och jag började rodna.

Jag gick fram mot honom och kramade honom och vi möttes i en kyss.

Efter kyssen så lyfte han upp mig och hoppade i poolen med mig i famnen.

"Thank you for this day, it was amazing"

"Thank you, for making it amazing" sa Louis och log mot mig.

"So, is it you and me then?" frågade jag Louis men jag kunde inte låta bli att rodna lite igen. 

Han sken upp i ett leende och svarade på min fråga med en kyss.

Efter att ha varit i poolen ett tag så gick vi upp och satte på oss myskläder, jag hade bara satt på mig en av Louis tröja som gick strax nedanför rumpan. 

Vi gick sedan ut igen och satte oss i en fotölj med en filt runtom oss. 

Vi sa inte så mycket men det var riktigt mycket jag tänkte på.

Louis verkade märka det.

"What are you thinking about?" sa han och kysste mig på min panna"

"Nothing" sa jag.

"You know you can tell me everything?"

"Yes, i know" sa jag och gav han en kyss.

Egentligen var det ju inte "ingenting" som jag tänkte på. Utan jag tänkte på riktigt mycket.

Jag vet att jag borde berätta för honom. Berätta att min älskade bror dött och att jag inte kunde hjälpa honom. 

Adam blev påkörd. Det hände så fort. Det borde ha varit jag. Inte Adam.  

När Adam dog, dog även en del av mig. 

Jag var med Adam när han dog, han såg bilen komma och den kunde inte stanna, han såg bilen men insåg att det var försent, han hann putta undan mig men blev påkörd själv. Om Adam inte hade puttat undan mig så hade jag varit död nu, istället för Adam. Det hade varit jag som blivit påkörd. Han hade levt, inte jag... 

Jag lutade mitt huvud mot Louis axel och somnade...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, den här delen har inte kommit på väldigt länge men nu är den här! Hoppas ni gillar den :)

xx Hannah

Jag vaknade konstigt nog upp i Louis säng. Jag kände hans andetag i nacken. Jag log och tänkte på gårdagen, på kyssen, på Louis...

Jag reste mig upp och hade fortfarande gårdagens kläder på mig så jag gick ner mot väskan som vi inte hade tagit över till mitt hus igår.

Jag satte på mig min OnePiece och tog med mig några grytlock och började gå upp mot Lou igen.

Jag ställde mig på sängen och började slå med grytlocken.

"WAKE UP BOOBEAR, RISE AND SHINE!, WAKE UP, WAKE UP BOOBEAR!"

Helt plötsligt drog han ner mig och drog in mig i hans famn.

"Lou what are you doing?"

"You called me Boobear so now you have to suffer for it"

"Haha, yeah, what a punishment, but Lou i really need to go to the bathroom"

"Haha, i'm sorry but for some reason i don't believe you"

Jag log lite, det var ju faktiskt väldigt mysigt! Men nu såg jag att grytlocken inte hade hamnat så långt ifrån mig så jag sträckte mig efter dom lite sådär snyggt så man inte märkte det. Jag började slå igen.

"Boobear! You need to get up!"

Han ryckte till och började sedan skratta, jag drog mig då ur hans grepp och började slå ännu mer.

"You're crazy!"

"Maybe i am, but you need to get up! I don't want to eat pancakes by my self?"

"Why didn't you said that for like 10 minutes ago?"

"Well i'm telling you now!" 

Jag log lite mot honom och började sedan gå ner mot köket.  

Jag började göra smeten och hörde sedan Louis komma nerspringandes från trappan. 

Han kom ner i mjukisbyxor och utan tröja. Jag kunde inte sluta stirra på hans mage. 

"You see anything you like?"

Jag rodnade och log mot honom.

"Shut up" sa jag och bet mig i läppen. 

Han gick sedan ut ur rummet och jag fortsatte med pannkakorna.

När han kom tillbaka så hade han en randig tröja på sig, jag blev inte förvånad eftersom nästan varje gång jag sett han så har han haft en randig tröja, men det passade honom riktigt bra!

"I'm best at making pancakes!"

"Allright, show me what you got superman!"

Han log mot mig och började sedan fokusera samtidigt som han skulle vända en pannkaka i luften. Herregud tänkte jag. 

"Have you done that before?"

"Ofcourse i have, i'm the pancake master"

Den visade sig faktiskt komma i stekpannan och jag blev riktigt imponerad faktiskt.

"I'm calling the others"

"Okey!"

Jag ringde upp Niall och han svarade efter 3 signaler..

"Hello?" sa han med en morgonröst.

"Hello Niall! It's time to get your ass over here and eat some pancakes with us!"

"Did you say PANCAKES?"

"Yes i did, hurry up"

När jag lagt på så såg jag Niall komma springandes i trädgården.

"I LOVE PANCAKES"

"Niall, i know, but did you wake the others?"

"No, i forgot hehe"

Nu började jag skratta såg jag grät. Hur kan man glömma väcka andra pga mat? Han måste vara riktigt hungrig.

"I'll call them" 

Denna gången ringde jag Svea. Hon svarade direkt.

"Sveeeea?"

"Beeeecca?"

"Haha, vi har gjort pannkakor, kommer ni över eller?"

"Jo, men vi vaknade precis av att Niall bara sprang ut genom bakdörren..."

"Haha, jo... jag ringde honom och sa att ni kunde komma över men han glömde er"

Jag hörde hur Svea började skratta i den andra änden.

"Aja, kom över nu... Men när mitt ben är bättre, vad sägs om att hinna på något, bara du och jag?"

"Ja det tycker jag! Men vi kommer nu"

Niall och Lou stod nu bara och kollade på mig...

"Swedish, do you remember?"

"Right..!"

Nu kom även dom andra. Jag vet inte om det bara var jag eller gick Svea och Liam väldigt nära varandra?

"Niall! Seriously? You left us because of food?" sa Harry besviket.

"I'm sorry guys but i'm hungry..."

"It's okey Niall!" Sa han och nu stod dom och kramade om varandra. Man kunde inget annat än att älska dom här killarna!

Nu satt alla och åt pannkakor och killarna pratade om att dom skulle vara på intervjuer & photoshoots hela dagen och att dom skulle komma hem ikväll. Perfekt tyckte jag för då kunde ju jag och Svea prata lite och gå till stan för att köpa någonting till mig som jag kan ha på mig imorgon. Jag menar, jag ska ju på dejt imorgon! Jag blev glad bara över tanken. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

xx Hannah

När vi hade lugnat ner oss lite gick jag fram till Louis och hälsade och kramade om honom, lika dant gjorde Svea fast hon presenterade sig istället. 

Vi gick ner till killarna där nere.

"Guys, this is my friend Svea, and Svea this is Zayn, Harry, Liam and Niall sa jag och pekade på killarna.

"Hi" sa Svea och gick fram och kramade om dom.

"Svea, it's really hard to say" sa Niall. 

"No it isn't" Sa jag.

Efter en lång diskution om Sveas namn så bestämde vi oss för att äta lite.

"Guys, i'm going over to your place to get my bag"

"Sure, i could help you!"

"Thanks Louis and Niall save some food to me"

"No promises" sa han och blinkade mot mig. 

Jag och Louis började gå mot killarnas hus. Han la armen om mig och jag började le.

Louis gick upp för att hämta min väska och jag satte mig vid min dator som stod där nere. Jag hörde röster uppifrån och antog att Louis pratade i telefon.

"The boys called"

"Haha, they are really lazy... we're in the house next door!"

"Haha, i know"

"So, what did they want?"

"They said they would go bowling and asked if we would like to join them, i said no because of your foot so i'll guess it's just you and me now" sa han med ett sneaky leende. 

"But it's okey if you want to join them"

"No, i want to stay here"

Jag log mot honom.

"So what should we do?"

Det hade börjat regna så vi bestämde oss för att kolla på en film. Det blev en kärleks film och under filmen kom jag närmre och närme Louis hela tiden. Han la sin arm runtom mig och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag kände hur han kollade mot mig så jag kollade upp och mötte hans blick. Vi satt och kollade på varandra men våra huvuden kom närmre och närmre. Jag log lite och våra läppar nuddades. Jag kände hur det pirrade i kroppen. 

Vi avslutade kyssen och sa ingenting utan fortsatte att kolla på filmen i samma sitt position som innan. 

Filmen var nu slut och jag såg hur eftertexterna rullade förbi...

"So, we didn't eat anything before so what about some pizza?" sa jag och Louis började skratta åt mig.

"Sure" 

Han ringde till pizzerian och nu satt vi bara och pratade och väntade tills pizzan skulle komma.. 

Vi pratade om hans liv innan X-factor, hans familj, min familj. Jag berättade nästan allt om mig men jag uteslutade en stor del av mitt liv. Adam. 

Jag hörde hur det ringde på dörren.

"I'll get it! i'm sure it's the pizza!" Louis sprang fram mot dörren. 

Hon som hade lämnat pizzan stod helt chockad. 

"Ehm... sorry, are you Louis Tomlinson?!"

"Yeah, last time i checked" sa Louis och log mot henne.

"Can i have a picture with you?"

"Ofcourse sweetie"

Hon blev helt röd i ansiktet när han kallade henne för "sweetie". Jag satt där och kunde inte sluta skratta. Hon måste ha trott att jag är störd. 

Han sa hejdå flera gånger men hon ville inte gå...

"Goodbye!" ropade jag till henne med en sjukt löjlig röst.

Louis började skratta åt mig och hon utanför dörren blev riktigt röd i ansiktet igen och började gå nu faktiskt. 

När Louis stängde dörren så sprang han fram till mig.

Han drog upp mig och slängde mig på soffan och satte sig över mig.

"Haha, don't embarrass me in front of my fans"

"Haha, but she was so funny!"

Han började kittla mig.

"Louis, stop it! i mean it!"

"But you're so cute when you're laughing!"

Så började han kittla mig igen.

"Stop it or i will never laugh again!"

Vi båda började skratta och han slutade. Vi gick sedan upp mot köket igen och började äta. Jag fick då ett sms från Svea.

"Killarna sover hos oss i natt om det är okej?"

"Svea texted me, she said that you guys would sleep in our house tonight"

"Well, if they sleep in your house i guess i'll kidnap you so you could sleep here!"

"Then i'll guess i have no choice"

"Well you don't, because you're not allowed to go outside this house!"

Jag skrattade åt honom.

"You're quite crazy, you know?"

Nu stod han och kramade mig bakifrån.

"Well, i know"

"Haha, what about another movie?" 

"Sure, but this time a horror movie!"

"No way!"

"Don't worry babe, i'll protect you" sa han och blinkade med ett öga. Jag började rodna och kollade ner mot golvet.

"You are so cute when you blush!" sa han och gick fram för att välja film.

Jag satte mig på samma ställe som förra gången och Louis gjorde också det när han hade valt film. 

Jag lutade mig mot hans bröstkorg igen och han höll armen runtom mig. Han pussade mig på pannan och jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ändrade planer, jag åkte aldrig! Hoppas ni gillar novellen :)

xx Hannah

"Becca, we're going to an interview" Ropade Zayn inifrån.

"Okey, when will you be back?"

"Just in an hour"

"Okey, i'll wait here then?"

"No, you're coming with us!" nästan skrek Niall.

"Okey" Det skulle bli riktigt kul faktiskt men jag skulle först komma upp för trappan för att hämta mina kryckor...

"Hey why are you going upstairs? We're gonna leave now"

"I know i'll just get my, ehm, my straight things" Jag kom inte på vad kryckor hette så "raka saker" fick duga.

Killarna började skratta ännu än gång.

"You mean crutches?" skrattade Liam fram.

"Yeah, something like that!"

"I'll get em' so we could leave today!"

"Haha, thanks!" 

Jag log mot Harry som nu hade börjat springa upp för trappan. 

"Thank you!" sa jag när jag fick kryckorna och jag började hoppa mot bilen. Det var en svart Range Rover så jag antog att Paul skulle hämta oss.

"Hello Paul" hälsade killarna i kör.

"Hello boys"

"Hi Paul!" sa jag till honom.

"Hi Rebecca! I didn't know you were coming!"

"Yeah, me neither!"

Denna gången fick alla plats och jag hamnade i mittenraden längst ut mot fönstret. Bredvid mig satt Louis och bredvid Louis satt Harry.

Bakom oss satt Liam och Zayn medan Niall satt där fram med Paul. 

När vi kom fram till studion så stod det en massa fans utanför men det hade ställts upp ett stort järnstaket mellan killarna och fansen eftersom det var så många. 

Killarna hade gått fram till de närmsta och skrivit autografer medan Paul följe mig in. 

"Well, the boys have told me about you"

"They have? What have they said?"

"Something about you're the best singer they ever heard, and you know they've heard a lot of singers!"

Jag rodnade och log.

"So i thought you maybe wanted to try to sing in a studio?"

"Oh my god Paul?! Are you kidding me? I've always wanted to try one studio! Thank you so much!"

"You're welcome, but it was the boys idea"

Jag log igen och Paul började följa mig mot en studio. 

Konstigt nog så stod min gitarr där inne och jag tog tag i den och lös upp i ett leende. Jag hade alltid velat sjunga i en studio. 

"So, are you gonna sing something?"

"Yeah, i think i will"

Jag såg Paul gå in i ett annat rum med ett fönster in så att jag kunde se honom, han verkade stå och prata med en annan kille där inne som höll på med massa knappar och grejer...

Jag började dra några lätta drag på gitarren och började spela på Your song. 

Jag brukade inte bestämma vilken låt jag skulle spela utan det kom alltid automatiskt. 

And you could tell everybody

This is your song

It may be quite simple but

now that it's done...

Nu såg jag även att killarna hade kommit tillbaka och stod tillsammans med Paul och den andra killen inne i det andra rummet. När jag var klar såg jag hur killarna hoppade runt lite där inne men jag hörde ingenting. Killarna kom sedan utspringandes till mig och kramade om mig.

"You made Paul cry! You are really that good!"

Jag kände hur jag började rodna och tittade ner i marken. Paul kom in i rummet nu.

"You are a really, really good singer" sa han.

"Well thanks Paul, i have known that for a while now and i love you Paul!" Det var Niall som sa så till Paul och han hade nu börjat pussa Paul överallt i ansiktet. 

Vi andra skrattade så vi nästan dog. 

"Boys, it's your turn now!"

"Well why don't Becca sing with us?" sa Harry och kollade på dom andra och alla nickade ivrigt.

"Well you are called One Direction, not One Direction plus Rebecca" svarade jag men killarna ville inte ge sig.

"Well, boys, she has a point, i'm sorry" sa Paul och jag log mot honom.

Killarna verkade inte vara så nöjda över svaret men började ändå att sjunga på sina låtar. 

Nu var det min tur att få rysningar.

"They are really great Paul... They really are"

"I know Rebecca" sa han och log mot mig. 

Jag kollade på klockan och insåg att jag var tvungen att åka mot flygplatsen nu. 

"Paul, when are the boys done?" 

"Ehm, i would guess in one hour or two"

"Okey, but can i ask you to drive me to the airport?"

"Sure"

"Thank you so much!"

Vi började gå ut mot bilen och fansen började skrika. Dels för att de trodde att killarna var med men också för att dom såg mig... Det var tydligen stort att umgås med One Direction. 

"So what are you gonna do at the airport?"

"I'm picking up a friend, she's gonna stay here in 3 weeks!"

"How fun! Do you want me to pick you up later?"

"No, i think we'll take a cap but thank you anyways!" 

"Anytime!"

Vi satt och pratade hela vägen men var snart framme. 

"Thank you so much for the ride Paul! See you later!"

"You're welcome sweetie"

Jag log och började hoppa mot ingången. 

Jag satte mig vid ett cafe där vi bestämde att vi skulle träffas.

Nu såg jag henne, hon stod där i mitten och letade efter något. Antagligen mig.

Jag hoppade fram mot henne så fort jag kunde och nu sprang hon fram och kramade om mig. 

"Jag har saknat dig sjuuuukt mycket Becca!"

"Jag har saknat dig ocksåååååååååå! Herregud jag kan inte fatta att du är här!"

"Inte jag häller?!, men du måste berätta precis allt!"

Så det var det jag gjorde, berättade för henne om att Louis bjudit ut mig på lördag så hon fick klara sig själv då och sen berättade jag om musiken. Hur vi satt där på stranden och jag gick med på att sjunga. Min och Louis kyss. 

Vi tog en taxi hem och bestämde oss för att packa upp hennes saker så att vi får det gjort. Svea fick sova i ett gästrum som va lite mindre än mitt rum men ändå stort. 

Min telefon ringde så jag fick fick sluta prata med Svea för en liten stund.

"Hello?"

"Becca, where did you go?"

"Paul left me at the airport, didn't he tell you?"

"Oh, right, we forgot to ask him"

"Haha Louis come on..."

"Hehe, but are you at the airport right now?"

"No, i'm home, with my friend Svea!"

"Tell her i said hi and do you guys want to hang out with us later?"

"Sure, wait i'll just ask Svea"

"Svea, killarna undrar om vi vill hittar på något sen, vill du eller vill du hellre att vi ska göra något ensamma?"

"Nej vi kan väl träffa dom?"

"Sure, meet you guys later!"

"Awesome! bye!"

Jag la på och Svea och jag började diskutera allt ännu en gång.

"Är dom snygga?"

"Finns inte snyggare, har du din dator med dig?, min är inne hos killarna..."

"Aa vänta lite"

Jag gick in på Sveas dator och sökte på One Direction och kollade på en massa bilder.

"Men gud hur kan alla vara snygga?" 

"Haha, jaduu..."

"Men vem är Louis nu då?"

Jag pekade på Louis och Svea började busvissla åt mig och fjantade.

Jag lät henne hålla på för det var ju så länge sen sist.

"Men tänk om dom inte gillar mig?"

"Ja, då skickar jag hem dig till Sverige för jag orkar inte va med dig om dom inte gillar dig..."

Hon slog till mig lätt på armen.

"Jag skojar bara med dig älskling sa jag till henne och började pussa henne över hela ansiktet"

Då stod någon i dörröppningen.

"Okey, i don't know what to say... If i would be jealous or go downstairs and kiss Harry" Det var Louis som stod i dörröppningen och nu så låg jag och Svea i sängen och fick knappt någon luft eftersom vi skrattade så mycket.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varning för dålig uppdatering imorgon, kommer inte vara hemma på hela förmiddagen och lite på eftermiddagen, kanske är hemma vid 19:00... Aja jag vet ju inte om det är någon som blir besviken för jag får ju inga komentarer... :)

xx Hannah

Beccas outfit  

Jag vaknade upp av att Louis bar upp mig till mitt sovrum och la mig på sängen. Han vände sig om och skulle precis gå.

"Wait..." mumlade jag.

Han började gå mot mig igen.

"Can't you sleep next to me?" 

Jag såg hur han fick ett leende på läpparna och började dra av sig tröjan.

"Ofcourse i can"

Vad höll jag på med? Louis och jag var väl bara vänner? Eller? Fast det känns som att allt förändrades efter hans kyss, eller har det alltid känts så? Jag var faktiskt inte riktigt säker... 

Jag vände mig om och låg med ryggen mot Louis när jag kände hur han la sin arm runtom mig. Jag låg där och log men somnade snabbt.

Dagen efter

Jag vaknade upp och kollade på klockan, 11:26. Louis låg inte kvar i sängen. 

Jag reste mig upp och gick in på toaletten och gjorde i ordning mig. Jag plattade håret och satte på mig en vit kjol med skärp och sedan ett lila, instoppat, pösigt linne.  

Jag gick sedan ner till killarna som satt och åt frukost. Jag kände hur jag fick alla blickarna på mig och jag kollade ner i marken.

"Morning" var det enda jag sa.

"Morning Becca!" svarade alla i kör.

"So later today i'm not your housemate anymore"

"Then we have to do something fun while you're here!" Sa Niall.

"Yeah, but i'm here tomorrow too Niall, just not in the same house", jag skrattade åt honom. 

"Right!"

"Becca...?"

"Yes?" Det var Harry som verkade vilja få något sagt.

"Have you been on twitter yet?"

"No, i haven't why?"

"I think you want to check it out"

Jag kollade bara på honom med en konstig blick och drog till mig datorn. Just det, klippet dom la ut igår. Jag kände hur nervös jag blev.

"I knew it" sa jag innan jag hade kommit in på twitter. Killarna som satt bakom mig verkade inte fatta vad jag menade.

"What?"

"They didn't like it, i knew it, who would?"

Killarna kollade på mig med en konstig blick och jag skrev nu in användarnamn och lösenord. 

Jag gick in på Louis sida och där såg jag det. Det var inte alls som jag trodde, utan tvärt om. Jag hade också flera tusen mer följare och nu satt jag bara och stirrade på datorskärmen. 

"Like we told you before, you have an amazing voice"

"This is just impossible, i, i, i need to pack my bags" stammade jag fram och började gå mot trappan. 

När jag kom upp visste jag inte vad jag skulle göra, det har gått från att jag sjöng för Adam varje kväll till att jag sjöng på hans begravning till att nu flera tusen människor sitter och kollar på när jag sjunger. Men samtidigt var jag glad över att så många gillade min röst. Jag bestämde mig för att gilla det. 

Jag gick sakta ner för trappan eftersom jag hade glömt kryckorna där uppe och jag orkade inte hämta dom igen. 

Jag trillade nu ner för trappan för jag hade inte alls fokuserat mig på vart jag satte mina fötter.

Jag möttes av 5 blickar som verkade tycka att jag var helt dum i huvet. Sedan hade alla börjat skratta åt mig. Jag försökte ta mig upp men det var riktigt svårt eftersom jag skrattade också.

När vi hade lugnat ner oss så hade killarna börjat prata och skratta igen. Jag tog upp min mobil och gick ut mot altanen, jag ringde Svea.

"Svea hääääääär"

"Hej SVEA!"

"BECCA! Herregud idag kommer jag!"

"Jag veeet!"

Killarna hade nu kommit ut till mig igen för jag satt ju här och skrek. Jag skrattade åt deras reaktion men fortsatte att prata med Svea. Vi satt och pratade ett tag och la på för Svea skulle packa det sista och sedan åka mot flygplatsen. 

Louis kom ut till mig igen när han hade märkt att jag hade slutat prata i telefon.

Först blev det en pinsam tystnad med tanke på att vi sov i samma säng i natt.

Men sen pratade vi på som vanligt igen.

"So when are you leaving?"

"I don't know, i should be there 6 o´clock so before 6 o´clock haha!"

"Yeah... but i was wondering if you want to go and eat dinner with me on Saturday?"

Jag sken upp i ett leende, han också när han såg min reaktion.

"I'd like that" 

Nu kom killarna ut och sprang med min dator. 

"Guys you really need to see this"

På internet hade det nu kommit ut massa bilder på mig och Louis, när han bar in mig i sjukhuset, när han ledde mig mot bilen, när vi stod och pratade med fans. 

Jag brydde mig faktiskt inte så mycket. Kanske för att jag gillade tanken om mig och Louis? 

Jag fick ett sms från Svea.

"Hej snygging, när hade du tänkt att berätta att du sjunger som en gud? såg klippet, det sprids just nu överallt!"

Jag log mot sms:et och fick förklara för killarna varför jag log. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommer säkert mer kapitel senare idag.

xx Hannah