När jag vaknade igen låg alla runtom mig och sov. Jag låg fortfarande i Harrys famn men flyttade lite på hans armar så att jag kunde resa på mig. 

Jag gick ut och satte mig med mobilen vid altanen. Jag frös riktigt mycket, men jag orkade inte resa på mig och gå tillbaka... Jag antar att det är såhär när man är sjuk. 

Jag gick in på kontaktlistan och började ringa upp mamma. Inget svar...

Jag ringde upp igen, igen och igen... I hopp om att hon skulle svara. Jag slutade inte ringa utan satt istället och ringde om och om igen. 

"I'm sorry Chris..." jag vände mig om och såg Harry stå bakom mig.

"But she wont answer..." Han satte sig bredvid mig och drog in mig i sin famn.

"You're ice cold..."

"I promise, she will answer! I just have to call at the right moment" sa jag och fortsatte ringa.

Harry tog försiktigt telefonen ifrån mig och la den på bordet.

"She wont answer... right?"

Han skakade på huvudet och en tår rann ner längs min kind. 

"Come here" sa han och drog in mig i en hård kram.

Han lyfte sen upp mig så att jag låg i hans famn och gick sedan in. Han bärde in mig till sitt rum och la mig i hans säng. 

"I can sleep on the couch, good night" sa han tyst och vände sig om för att gå mot dörren.

"Harry..." sa jag tyst, men tillräckligt högt för att han skulle höra. 

Han vände sig om i dörröppningen.

"I don't want to sleep alone..."

Han nickade och stängde dörren efter sig. Han drog av sig tröjan och slängde den på golvet. 

Han drog av sig sina byxor och jag drog av mig mina kläder. 

Jag la mig sedan på Harrys bröstkorg. Jag brydde mig faktiskt inte om ifall vi var vänner, mer än vänner, ovänner eller liknande just nu... Nu ville jag bara ha någon nära mig.

"I should be home right now... with Alex.. tell him that everything is going to be okay"

Min andning blev hastigare och Harry drog mig närmare honom och kramade om mig.

"Sch..... everything is going to be fine, i promise.. maybe not for a while but i promise you..."

"Thank you Harry, for everything"

"You know.... this maybe would be the last time we'll meet..." fortsatte jag.

"What do you mean?" sa han med en liten orolig ton.

"I'm going home to Sweden. I have to fix everything... find a home, take care of Alex and everything... I wont be able to come back here..."

"Hey... ofcourse we'll meet again... and you know i can come with you to sweden? if you want to?"

"You can? I would love to but no... i don't want you to spend alot of money just because of me"

"Money wont be a problem, i swear"

"Are you sure?"

"Positive" 

"Thank you" 

Jag vaknade nästa morgon och jag var ensam i Harrys rum. 

Jag gick ner till köket där alla i Tomlinson familjen stod, alla utom Louis då han var med killarna i någon studio eller något sånt.

"Good morning" sa jag och gick ner med ett léende.

"Morning sweetie" sa Jay och kramade om mig lite lätt.

"How are you feeling?" frågade hon sedan.

"I'm fine, accually" 

Hon svarade med ett léende.

"So, breakfast?"

"I would love to"

Jag satte mig ner och började göra i ordning lite pannkakor till mig själv. 

"So... have you had the chance to dance here in Doncaster yet?" 

"No... but i would love to"

"I think i can help you with that"

"You can?" frågade jag Jay överlyckligt.

Hon log mot mig och nickade. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kort kapitel, men har en massa läxor och prov... 

tack för kommentarerna! 

haha vissa skrev ju att ni tyckte att jag borde skriva en bok... haha så bra är jag inte! Men tack måste jag säga! :D

har inte tid till att dubbelkolla stavfel och sånt, så jag ursäktar stavfel redan nu ;)

xx Hannah

När jag duschat klart, satte jag på mig ett vitt pösigt linne och ett par tighta jeansbyxor. Jag satte på mig ett halsband och sminkade mig naturligt men endå snyggt.

Jag satte upp håret i en hög toffs och gick sen ner för trappan. 

Jag gick till soffan igen där alla killarna satt. Jag satte mig bredvid Niall. De spelade tydligen fifa och jag ville helst inte ha något med fifa att göra så jag satt bara och kollade på, när jag inte pratade med Niall då. 

"So, what are you gonna do later?" frågade Niall mig. 

Alla killarna blev tysta och lyssnade. 

"I'm going out with Jay"

"Are you trying to steal my mother?!" frågade Louis med en tillgjord röst.

"Yes Louis, i am" 

Alla började skratta, förutom Louis då som låtsades bli riktigt ledsen över det jag precis sagt. 

Jag reste mig efter ett tag och började gå mot trappan.

"Where are you going?" frågade Niall mig.

"Upstairs"

Han nickade och jag gick upp och satte mig på sängen med datorn i mitt knä. 

Jag passade även på att ringa mamma.

Denna gången svarade inte heller mamma... utan det var Linnea.

"Hej Linnea, hur mår mamma?"

"Jo... alltså det är stabilt än så länge men jag kan inte påstå att hon mår bra"

"Kommer hon att bli bättre då?"

"Vi får se, jag ringer om det blir värre... Det finns en kille som vill prata med dig nu, har du något emot det?" frågade hon.

"Självklart inte, räck över telefonen till Alex!"

"CHRIS!"

"Haha, hej Alex! Jag saknar dig något enormt ska du veta!" 

"Jag saknar dig ocksåååå! när kommer du tillbaka?"

"Jag vet inte gubben, om en vecka kanske"

"Kan inte du komma tillbaka nu?"

Jag såg Niall stå i dörröppningen.

"Jag måste gå nu sötis men jag ringer dig imorgon?"

"Okej hejdå jag älskar dig"

"Hejdå, älskar dig med"

Jag la på och slängde telefonen en bit bort på sängen.

"Hi" sa jag till Niall som satte sig i sängen bredvid mig.

"Hello, what are you doing?"

"Haha nothing"

"Who were you talking with? Swedish sounds weird you know"

"Hahah, it was my little brother"

"Do you miss him?"

"Yeah, i miss him like crazy" 

"I know the feeling"

Jag nickade och loggade in på twitter. 

Vi kollade på en massa saker deras fan skrivit och bilder de skickat till Niall. Vi skrattade åt det mesta och hade hur kul som helst. Helt plötsligt stod Harry i dörröppningen och kollade på oss.

"What are you two doing?" frågade han och kollade misstänksamt på oss.

"Nothing, we're just.... haha watching hahaha" sa Niall och skrattade åt alla bilderna på datorn. 

Harry satte sig på andra sidan om mig och skrattade också när han såg dator skärmen. 

Tiden gick och jag satt nu på ett fik tillsammans med Jay och hade det riktigt bra. 

"So, how is your mother feeling?"

"Not good... Linnea said that she would call if it gets worse, but i hope it's just temporarily"

"Oh, i'm sorry to hear... but let's hope everything will be fine" sa hon och log ett underbart léende mot mig. 

Jag log tillbaka. 

Jay hade alltid känts som en extra mamma för mig. Det var hur skönt som helst att veta att hon alltid finns här för mig ifall jag skulle behöva det. 

Efter att ha handlat en massa kläder bestämde vi oss för att åka tillbaka. När vi kom hem möttes vi av fler personer än vi trodde. Jag hälsade denna gången på hela Tomlinson familjen och alla verkade vara lika underbara som de jag redan träffat. Men nu var det inte bara Tomlinson's här utan det var också killarnas livvakt, någon manager, producent och sånna där personer. 

Killarna var hur glada som helst och hoppade runt lite överallt.

Någon förklarade att de hade hamnat som nummer ett på någon grej och att de hade vunnit något slags pris... Okunnig som jag var, visste jag inte vad det för för något pris eller hur stort det var men tydligen var det riktigt stort. 

Min telefon ringde och jag ursäktade mig och gick upp. Innan jag svarade lyssnade jag lite på hur glada alla där nere var och log. 

Jag svarade sedan och hörde Linneas röst i andra änden. Skillnaden från alla andra gånger hon ringt var att denna gången lät hennes röst svag, som att hon ansträngde sig för att få fram ord.

"Linnea, har det hänt något?" sa jag och kände hur nervös jag blev.

"Jag... jag, jag är ledsen Chris men..."

"Men...? Linnea! Vad har hänt?!" 

"Hon orkade inte mer, hon var inte tillräckligt stark... jag är ledsen Chris men Kate" jag lade på. 

Jag ville inte höra mer. Jag visste redan vad som hänt men jag ville inte höra orden. Orden som skulle förändra mitt liv helt och hållet. Jag sprang in på toaletten och låste om mig. Jag gled ner längs dörren och nu brast det för mig. Tårarna rann och jag började skaka. Jag drog handen genom håret och gjorde ett försök till att ställa mig upp. Jag kollade mig i spegeln och såg en 17-årig tjej, smink utkletat i ansiktet, men värst av allt såg jag en tjej som har förlorat personen hon älskade mest i hela världen. Sin egen mamma. 

Jag tvättade av mig sminket och man såg inga spår på att jag gråtit. Jag sminkade om mig och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och började gå ner mot trappan.

Där nere var alla fortfarande glada och höll på att fira killarnas framgång. Jag satte på mig ett fejkat leende och killarna sprang fram till mig och kramade om mig.

Jag gratulerade dem och de gick verkligen på mitt falska betéende. 

Sen mötte jag Jays blick. 

Hon kände mig för väl för att se att någonting hänt. Hon kollade på mig chockat innan en tår rann ner för hennes kind. Våra blickar fastnade på varandras och jag kunde se att hon fattat precis vad som hänt. Jag såg hur killarna kollade på mig och sen på Jay. Alla killarna började gå mot Jay och Louis kramade om henne. 

"Mum... what is it?" sa han och gav henne en puss på kinden. 

Hon fortsatte att kolla på mig och nu rann en tår ner från min kind. 

Killarnas blickar var nu på mig och jag sprang där ifrån. Jag hörde hur Jay skrek till mig i bakgrunden men jag fortsatte att springa. Jag försökte springa bort sorgen men den var för stor för att försvinna. Min mamma... borta. 

Jag sprang upp i en skog och sprang djupare och djupare in i den. Jag kom fram till en stor sten som jag satte mig på och började andas hastigt. Tårarna rann och jag andades riktigt, riktigt fort. 

Jag visste inte hur jag kände mig, allt kändes bara så... tomt. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för dålig uppdatering men mitt internet har inte fungerat nu på några dagar! Nu hoppas jag på att uppdateringen kan bli som vanligt igen! :)

Testar att köra med 5 kommentarer tills nästa del!

xx Hannah

Jag ställde mig på ena sidan köksön och Louis stod nu på den andra sidan. 

Harry satt mitt emellan oss och flinade mot mitt håll. 

"You're dead!" sa Louis och skrattade åt mig.

"No... not yet" svarade jag och blinkade mot han.

Han började springa mot ett håll och jag mot det andra, när jag skulle springa förbi Harry, så ställde han sig upp och fångade in mig i sin famn.

"Harry! No, i thought you were with me!"

"Sorry babe" sa han och gjorde pussljud mot mig.

Jag flinade tillbaka och satt nu fast i Harrys famn när Louis började skrattandes, gå mot mig. 

"Harry! Let me go!"

"Or else..?"
"I'm gonna steal your toothbrush!"

"Haha, i can live with that"

Nu var Louis framme vid mig och han hade också tagit med sig silvertejp.

"Haha, i've always wanted to do this!" sa han och han & Harry skrattade.

Han började först tejpa fast mina händer riktigt hårt. Sen tejpade han även ihop mina fötter.

Jag skrattade lite åt dem, för det här var verkligen inte vad jag väntat mig.

"And now what?"

"We're done!" sa han och flinade mot mig. 

Jag kunde inte gå eller röra händerna pga så mycket tejp.

"So... now you have to watch a movie with us! You don't have a choice!" sa Louis och lyfte upp mig över sin axel.

Jag började skratta.

"Gosh... you're crazy Louis" 

Under hela filmen satt jag och försökte få väck tejpen... Jag hade än så länge fått väck tejpen på händerna och kvar på handleden hade jag ett riktigt snyggt märke... 

Jag tröttnade på att göra sönder mina naglar genom att försöka få upp ännu mer tejp, så jag reste mig upp ur soffan och försöket blev väldigt misslyckat då jag ramlade ner på rumpan...

"Shut up..." sa jag till Louis & Harry som skrattade åt mig.                                                                                 Jag började "åla" mig ut ur rummet och när jag kom till köket, sträckte jag mig upp mot en låda och letade efter en sax. Det gick faktiskt rätt så bra, så tejpen var snabbt borta. Jag gick ut ur köket och började gå mot rummet. Jag tog några rena kläder och gick mot duschen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det här kapitlet skulle blivit längre men det funkar inte för mig just nu... Det blir

mellanrum hela tiden... 

Men glöm

inte tävlingen! :)

xx Hannah

Jag vaknade långsamt och gäspade. Jag kände att jag hade en arm runtom mig och drog den försiktigt åt sidan. Jag vände mig om och såg Niall ligga där och sova. 

Jag kom sen ihåg hur jag hamnade här och gick upp ur sängen. Jag satte på mig gårdagens bh och började leta efter mina pyjamasshorts. Jag hittade dem inte....

Jag hade ändå en sovtröja på mig som gick en bit nedanför rumpan så jag bestämde mig för att gå ner till köket. När jag kom ner till köket så möttes jag av Jay som stod och gjorde pannkakor.

"Goodmorning Jay!" 

"Goodmorning!" hon flinade lite åt mig.

"Don't ask... i can't find my pants and Harry & Louis stole my bed so i don't want to go into my room"

Hon skrattade lite åt mig och jag satte mig på en barstol och fick några pannkakor ifrån henne.

"So, Jay... didn't you have more childrens?, i only met two plus Louis before?"

"Yes i have, but they're coming home later today"

Jag nickade och började äta. 

"I'm going out for a walk, do you want to join?"

"Haha, no thanks.. i still don't have any pants on" sa jag och hon skrattade lite åt mig.

"Hey, Chris what do you say about a day with shopping, just you and me?"

"Yeah, i would love to" 

Jag hörde sen hur dörren öppnades och stängdes. 

"Oh, so you never wear pants... i can get used to it" hörde jag någon säga och jag vände mig om och såg Harry stå och flina i dörröppningen. 

"Shut up.... my pants are gone and you stole my bedroom" 

Han fortsatte flina fast nu satte han sig bredvid mig. 

"So, where were you sleeping this night then?" frågade han. 

"In Nialls bed, haha i met him downstairs and he was eating"

Hans blick förändrades lite när jag sa att jag sov i Nialls säng men det var inget som jag tänkte så mycket på. 

"So, where did Niall sleep then?"

"Haha, in his bed?" 

"Oh..."

Jag kollade lite förvirrat på han men struntade i det och reste mig upp för att hämta mer pannkakor. Jag kände hur Harrys blickar brände i ryggen och jag vände huvudet och såg att han kollade in min rumpa.

"Hey, stop starring at my ass, perv" sa jag och kastade en bit pannkaka på han.

Både han och jag började skratta och sen reste han också sig för att hämta pannkakor. 

Jag kollade på klockan. 10:34. 

"I think i'll go upstairs" sa jag och reste mig upp.

Innan jag gick ut ur rummet vände jag mig om mot Harry.

"Ehm... is Louis asleep?"

"I think so, why?"

"Haha, i have to go and get some pants" sa jag och han flinade igen.

När jag vände mig om igen, kände jag Harrys blickar bränna ännu än gång. Jag gick upp för trappan och in i mitt rum. Louis sov fortfarande. 

"You're like Harry" sa Louis helt plötsligt. Okej, han sov inte. 

"Oh, sorry if i woke you up, what do you mean?"

"He also walks around with no clothes" sa han och kollade ner mot mina ben.

"Haha, stop it! My pants are gone" 

"How did you lose your pants, haha?"

Jag satte på mig ett par andra mjukisshorts, där det stod "100 % svensk" 

"Haha, because you and Harry stole my room, i slept in Nialls room and yeah then my pants disappeared"

Han började skratta.

"You and Niall had sex and then you didn't find your pants?!" 

Jag tog upp en kudde och kastade på honom.

"We did not have sex! Hahaha i barely know him"

"Hahaha, take it easy, i was joking"

"Very funny" sa jag och tände lampan.

Han började skrika men jag stod bara och kollade konstigt på han.

"TURN THE LIGHT OFF!"

"Oh, what are you gonna do about it?"

"I'm gonna kill you" 

"Okay" sa jag bara och började gå ner mot köket igen.

Jag satte mig bredvid Harry igen.

"Haha, you found a pair of pants!"

"Yeah, and you lost a shirt?" sa jag och kollade mot hans mage. 

"Now you're a perv! I spilled strawberry jam on it"

"Yeah, yeah whatever" 

"Well, this is the last time i'll see you" sa jag till Harrys ansiktsuttryck förändrades ännu än gång.

"Oh, are you going home to Sweden?"

"Naah, Louis just told me that he will kill me" sa jag och ryckte på axlarna.

Hans ansiktsuttryck lättades lite och han började skratta.

"Hey, it's not funny!" sa jag och slog han lätt på armen.

Jag kollade upp mot trappan och där kom Louis gående med en busig blick på läpparna....

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varit dålig uppdatering, jag vet men här är en del! :)

När jag tvättat av mig så gick jag in till mitt rum igen där Harry & Louis redan var. 

Jag tog tag i min telefon och klickade igång den. Mamma. Jag kände hur en rysning gick genom kroppen, jag hade inte pratat med henne sen vi åkt hit. 

"Ehm... i have to make an call" sa jag och gick ut mot poolen där vi tidigare suttit. 

Jag visste att det var sent, men jag var tvungen att ringa. 

"Hallå?"

"Hej Linnea! Hur mår mamma?" 

"Ehm... Jag kanske borde ha ringt innan men vi har fått lägga in henne på sjukhuset..."

Jag satt tyst.

"Chris?"

"Hur mår hon?"

"Hon är stabil, dem vill bara ha henne inlaggd" 

"Jag kommer hem"

"Nej det gör du inte! Det var dels därför jag inte ringde dig, Kate vill att du ska ha kul för en gångs skull, göra något för dig själv.. inte bara passa upp familjen"

"Men.."

"Nej, du stannar! Jag skulle hälsa att hon älskar dig och saknar dig"

"Okej, hälsa henne att jag älskar henne över allt annat, men när får jag prata med henne?"
"Vi kommer att åka in till sjukhuset imorgon, jag kan ringa upp dig då så får du prata med henne, blir det bra?"

"Ja, jättebra! Men är Alex vaken?"

"Ja... jag väckte han när jag såg att du ringde! Han väntar på att få prata med dig"

"Haha, räck över telefonen till han!"

Det blev tyst i luren ett tag innan jag hörde Alex röst i andra änden.
"Chris!" skrek han.

"Alex! Jag saknar dig jätte mycket, vet du det?" sa jag och kände hur en tår rann ner längs min kind.

Jag visste inte ens att man kunde sakna en person såhär mycket, jag älskar verkligen min bror.

"Jag saknar dig också! Vet du vad jag gjorde idag?"

"Nej, vaddå?" frågade jag glatt.

"Jag tappade en tand! Så i natt kommer tandfen! Jag vet det, så då får jag en guldpeng sen"

"Wow, storkillen!, men jag tror jag ska sova nu men jag ringer dig i morgon! Jag älskar dig grabben"

"Jag älskar dig med Chris, kom hem snart"

"Jag lovar, jag saknar dig! Hejdå"

"Hejdå..." sa han lite ledsamt och jag la på.

Jag torkade dem sista tårarna innan jag började in igen.

Jag ryckte till då jag såg någon stå i köket.

"Niall... what are you doing?"

"Oh god Chris... you scared me! haha! I couldn't sleep... but what are you doing?"
"Oh okay, i just made a phonecall"

"Okay, so are you going back to sleep or do you want to join me?"

"Or, you can join me upstairs! Harry and Louis is also there, come" sa jag och tog hans hand och drog med han upp.

Han sa inget utan följde med och när vi kom in till mitt sovrum så låg Harry och Louis och sov i min säng.

"Uhm... should we wake them up?" frågade jag Niall som flinade lite innan han tog ett kort på dem.

"No, let them sleep"

Jag nickade.

"But, i'm kind of tired, i think i should sleep... i guess i'll sleep in the couch"

"Don't be silly, you can sleep in the guestroom with me"

"Are you sure..?"

"Haha ofcourse" sa han och släckte lampan innan vi började gå mot rummet Niall sov i.

Jag visste inte hur det här kändes, ska jag sova i samma säng som en kille jag bara har känt i en dag?... knappt det ens. Äsch, skit samma... Vi är två vänner som ska sova i samma säng eftersom två andra vänner har tagit min säng. Inget konstigt med det!

Niall släckte och jag drog av mig byxorna & han drog av sig sina kläder. Vi la oss under täcket och började prata lite. Efter ett tag hade jag slutat lyssna och jag kände hur jag började somna...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

så... minst 5 kommentarer nu tills nästa del! Uppskattas verkligen! :)

xx Hannah 

Killarna klickade igång en twitcam och jag blev genast förvånad över hur många det var som faktiskt kollade...

"Ehm... guys? You said no one would watch this..?"

"Haha, we know... if we didn't lie, you wouldn't sit right next to us"

"Well! You're right! And... i'm not! See you" sa jag och började resa på mig för att klättra över Harry, så att jag kunde komma ut ur sängen.

"Hey! You're not going anywere until the twitcam is done" Sa Harry och drog tillbaka mig samtidigt som han flinade.

"Okay...." sa jag och kollade förvirrat mot datorskärmen. 

Vad skulle jag göra? Skulle jag säga något? Eller skulle jag bara sitta här och vänta på att twitcamen skulle vara slut?

Jag lutade mig bak mot kuddarna som låg mot sänggaveln och killarna gjorde lika dant. 

"Okay... this is Chris! She is living at my place for... how long?" sa Louis och tittade på mig.

"I don't know... probably a week" svarade jag. 

Han nickade och han & Harry började svara på en massa frågor. 

"Hey! I know! I have a great idea!" sa Louis och hoppade upp i sängen, helt överlycklig.

"Haha, what boobear?" sa Harry.

"Uh... Boobear? Haha, is that your nickname?"

Louis kollade surt mot Harry.

"No it isn't, and i'm going to kill you later Harry!"

"Haha, Boobear" skrattade jag lite för mig själv och jag fick snabbt en kudde i huvudet. 

"Aoutch..., but what's your idea?" frågade jag Louis, och både jag & Harry kollade upp mot han, som fortfarande stod upp i sängen.

Han satte sig ner med en duns i sängen och pekade in i kameran.

"What if YOU tell us what to do... anything! And we'll do it!" sa han. 

"I don't know..." svarade jag.

"Oh, come on! It'll be fun"

Jag nickade lite osäkert mot han innan chatten bombaderades av saker som de tyckte att vi skulle göra. 

Jag skrattade då det kom upp en massa om att killarna skulle klä av sig och sånt.

"Oh, here's one!" sa Louis.

"It says.... Go to the kitchen, grab some ketchup and put it on that girl in the middle! I can't remember her name so yeah, the girl in the middle..." läste han.

"And by the way, her name is Chris" sa la han till på slutet.

"Yeah, but i don't think that's a good idea, let's take another one" sa jag och började bläddra igenom alla.

Båda kollade på mig som att jag var dum i huvudet. Louis sprang snabbt ner i köket och jag satt chockat kvar i sängen.

"He's not going to do it, right?" frågade jag Harry men fick ett flin som svar tillbaka.

"Okey guys, i can't film this with the computer so i'll film it with my phone! Then i'll put it on twitter" sa Harry och sen flinade han mot mig.

"Hell no!" svarade jag och började springa iväg. 

Harry sprang efter mig och när han kom ifatt mig så lyfte han upp mig och höll fast mig. 

"Harry! Put me down!" sa jag.

"Haha, no..."

"Oh, Harry.... i think you forgot your phone!, you can go back and get it... i'm waiting here" sa jag.

"Right... i'm going and get it, but... you're coming with me" sa han och tog ett fast grepp runtom mig, bakifrån innan han började gå in mot mitt sovrum igen. 

"Harry... no, please! Just... don't!" 

"Haha, sorry babe, but i will!"

Jag stretade emot och precis när Harry skulle ta tag i sin telefon så ryckte jag mig loss och sprang ut ur sovrummet med Harry springandes bakom mig.

Louis var nu på övervåningen men med min smidighet så kom jag förbi han och jag sprang in i köket. Louis hade nu också börjat springa efter och när jag kom till köket insåg jag att det var en återvändsgränd... Typiskt mig. 

Killarna skrattade lite åt mig och jag ställde mig på andra sidan kök-ön som dem. 

Harry stod nu och filmade. De gick åt varsitt håll runt köks-ön och jag stod kvar där jag stod... 

Harry kom först närmast mig och jag vände mig åt andra hållet, men där stod ju Louis... såklart. 

Han tog ett grepp om mig och både han & Harry skrattade. Han brottade ner mig på golvet så att han satt på mig. Louis började kittla mig och jag skrattade som aldrig förr. 

"Haha, stop it!" fick jag fram mellan skrattattackerna.

"Oh, so what are you going to do about it?"

"Hmmm, i don't know Boobear" sa jag och Harry började skratta i bakgrunden.

Jag skrattade också lite men slutade då Louis började hälla ketchup i ansiktet på mig. Jag skrek till lite och efter ett tag slutade han.

Han hoppade av och han & Harry stod nu och skrattade så dem knappt kunde stå upp.

"Now it's war..!" sa jag och började rota lite i skafferiet. 

Jag tog fram en lingonburk och tog en näve lingonsylt och började kasta på dem. 

Det blev genast krig & nu var det inte längre basra jag som var kladdig. 

Efter "kriget" tog vi ett kort på oss allihop och la upp en bild på twitter.

Under bilden skrev vi:

"The video is coming up tomorrow... haha, it was a long time ago i laughed this hard xxx" 

Harry publicerade bilden och efter det gick alla till olika toaletter för att tvätta av oss ordentligt.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kommentera! :D

xx Hannah

Efter vårt "lilla" vattenkrig, gick vi tillbaka till resten av killarna som satt och skrattade. 

Jag flinade lite åt dem innan jag gick fram till Louis för att ge han en kram.

Jag stod framför honom och sträckte ut armarna.

"Louu! I want a hug!" sa jag.

"No, you're all wet!"

"Well... that doesn't matter" svarade jag honom innan jag la mig på han och han trillade baklänges. 

Han puttade snabbt bort mig och började springa där ifrån. Vi alla stirrade bara på han medans han sprang längre och längre ifrån oss. 

"What is he doing..?" frågade jag Niall förvånat.

"I don't know... he's having a moment... i think"

"Uhm... haha okay"

Jag och Harry drog varsin handduk runtom oss innan vi satte oss bredvid resten.

Det hade nu blivit sent och vi bestämde oss för att cykla hemåt. Jag satte mig även denna gången på Louis pakethållare och en kvart senare var vi hemma igen. 

Killarna skulle tydligen sova hos oss då de egentligen inte bodde här. 

När jag kom innanför dörren så gick jag direkt upp till rummet där jag sov och bytte om till en sovtröja och drog av mig mina byxor, innan jag gick in till toaletten och borstade tänderna. 

När jag skulle lägga mig, så kunde jag inte sova...

Jag tog upp datorn och satte mig i skräddarställning. Jag klickade in skype och såg att David var inne.

Jag började skriva med honom, jag ville inte ringa upp eftersom då hade jag antagligen väckt alla andra...

Jag ryckte till av att det knackade på dörren och någon kom in.

"Louis! Hi!, i thought you were sleeping"

"No, i'm not... what are you doing?"

"Nothing, just talking with my friend from Sweden"

Jag såg hur han kollade på mina ben och jag kände mig lite awkward när jag kom på att jag inte hade några byxor på mig...

Han satte sig bredvid mig i sängen.

"So, what is he saying?"

Han vred datorn mot sitt håll men vred lika snabbt tillbaka den.

"I think he fell on the keyboard... because thoose words doesn't mean anything" sa han och jag fnissade lite åt vad han precis sagt. 

"Haha, it's swedish"

"Right.."

Jag hörde hur en till knackade på dörren och Harry stack fram huvudet genom dörröppningen.

"Oh, hi!" sa han glatt och satte sig på sängen på andra sidan om mig.

Ännu än gång kände jag mig awkward då jag inte hade några byxor på mig. Jag orkade inte resa på mig heller för då hade ju tröjan bara åkt upp ännu mer och ja... ju mindre blickar, ju bättre.

"So, what are you two doing?"

"We couldn't sleep, and you?"

"Me too.."

"Hey, can i check my twitter?" frågade Louis och drog åt sig min dator innan jag hann svara.

Jag skrattade lite som svar men kollade på skärmen på vad han gjorde.

"So, what's your twittername?" frågade Harry som satt med sin iPhone.

"Ehm... i don't have twitter"

"You don't?"

"Haha, nope"

"Then we'll make one for you!" 

"Yesss...!" svarade Louis, som blev taggad på det.

Efter ett tag så hade jag lärt mig det mesta och killarna hade gjort min första tweet. 

"I just love @Harry_Styles and @Louis_Tomlinson! They are the best people in the whole wide world! And.... i don't have any pants on..." 

Jag skrattade åt dem innan jag reste på mig och drog snabbt ner tröjan så att den inte skulle åka upp. Trots blickarna från dem så satte jag på mig ett par pyjamasshorts där det stod "I ♥ Sweden" på baksidan.

"Hey.... we said you didn't have any pants on... not that you should put some on" klagade Harry och blinkade mot mig.

Jag rodnade lite.

"Haha, you wish i wouldn't change... but what's my twittername?"

"Oh... just your name"

"Sweet!" 

Jag hade snabbt två nya följare... vilket också var mina ända följare. Eftersom ingen annan jag kände väl hade twitter så skulle de två antagligen bli dem ända...

"Hey! Why don't we do a twitcam?" Sa Louis och jag skakade snabbt på huvudet. 

"You can do one... i mean... there's no one who's going to watch it anyways"

"Haha, but if no one is going to watch it... then you can be in it too?" 

Jag tänkte lite innan jag nickade, vad kunde hända?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för att det inte blev något kapitel igår! Hade helt enkelt inte tid för att göra det! Men här ett ett :)

xx Hannah

Niall sprang upp till övervåningen och kom ner med en gitarr.

"Oh, can you play?"

"Yep" 

Jag log som svar på det och tog sen tag i min jeansjacka innan vi började gå ut.

Killarna drog fram några cyklar och där stod jag, ensam utan cykel, helt mobbad...

"Ehm... i don't have a bike?" sa jag.

"Haha, jump on" sa Louis och jag satte mig på hans pakethållare.

"Are you sure..?"

"Haha, positive"

Jag la armarna i ett fast grepp runt hans mage och vi började snart att åka iväg till stranden. 

En kvart senare var vi på stranden och vi slängde cyklarna i en hög på varandra.

Vi satte oss ganska långt bort på stranden och Liam försökte tända upp en brasa. Efter ett tag gick det och där satt vi och pratade om allt möjligt.

Niall började spela lite på gitarren och de alla började sjunga på en låt jag aldrig hört förut.

Jag satt bara och stirrade på dem.

"Ehm... i didn't know you all can sing..?" sa jag lite chockat.

"Eh, yeah... we're kind of a band..."

"Oh cool!, well you're all great! Can you sing something else?"

"Ehm... i think we have to tell you that we're quite famous" sa Zayn och jag kollade lite konstigt på honom.

"What...? Haha, you're kidding? Right?"

Han skakade på huvudet.

"No, we got famous through the X-factor, if you know what that is?"

"Ofcourse i know what that is, i'm not stupid" svarade jag Louis och log mot honom.

"Haha, but still you didn't know about us" sa Harry och flinade lite åt mig.

"Hey! I can't know who everyone is... hehe sorry"

"So, did you like our song..?" frågade Harry.

"Was that your song?!"

"Haha, yeah..?"

"That was amazing, i just didn't knew that was yours!"

"Haha now you know, blondie" 

"Oh, Harry... You shouldn't have said that.." sa jag och tog en näve sand och kastade på han. 

Killarna började skratta och Harry försökte få väck all sand.

"Now it's war!" sa han och jag började springa iväg från han.

Jag sprang rätt så fort bort från platsen, längs stranden. 

Eftersom jag skrattade väldigt mycket så kom Harry ifatt mig. Han drog tag i min arm vilket gav resultatet att båda trillade i sanden.

Han satte sig i gränsle över mig och höll fast mina händer. Han började sedan kittla mig. 

"Haha, Harry stop it!"

"If... you tell me that i'm the best person in the whole wide world!"

"Hahah, no! Just let me go"
Han fortsatte att kittla mig och i panik så skrek jag att jag gav upp.

"I'm sorry, but i didn't hear you miss" sa han och flinade mot mig.

"Harry!"

"Mh..?"

"Okay.... you're the best person in the whole wide world, happy?" sa jag och han flinade åt mig.

Vi reste oss upp och borstade sen av oss all sand.

"Haha, you know i wasn't serious?"

"Ofcourse you were" sa han och blinkade mot mig.

"But still... i'm not finished with you..." han fortsatte att flina åt mig.

Jag kollade på han med en förvirrad blick innan. Han skrattade lite innan han lyfte upp mig över sin axel.

"Harry! What are you doing?!"

Han svarade inte utan fortsatte att skratta.

Han började gå mot havet och när jag märkte det så försökte jag att ta mig loss hans grepp.

"Harry! Put me down or i'll... i'll eat your toothpaste!"

"Seriously? My toothpaste? I think i should put you down then"

"Yeah, you should"

"I'll put you down over here"

Han sprang sista biten mot havet och slängde ner oss i det kalla vattnet.

När jag kom ovanför vattenytan så skrek jag till av kyla.

Jag kollade mot Harry som stod och skrattade och jag började skvätta vatten mot honom. Det hela resulterade i ett vattenkrig...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2:a kapitlet för idag! Blev inte direkt nöjd med det första så det fick bli ett till! :)

Detta var sista för idag! Mer kommer antagligen imorgon! 

5 kommentarer till nästa kapitel!

xx Hannah