Beccas perspektiv

Mannen var riktigt arg... Han började slå mig men jag fick till en spark mot hans mage, konstigt nog... Mitt i all panik så öppnade jag bildörren och flög ut ur bilen. 

Jag landade riktigt hårt mot asfalten, jag såg två starka lampor lysa mot mig och sedan blev allt svart...

Sveas perspektiv

Alla satt nu helt tysta inne i killarnas hus och kände sig hjälplösa. Louis mobil ringde och han verkade vara en blandning av orolig, glad, ledsen, arg... ja, nästan alla känslor och jag förstod inte vad eller vem han pratade med.

Han la på och alla kollade på honom och väntade på att han skulle säga något men han satt bara och stirrade in i väggen...

"Louis? Who called?" frågade jag honom eftersom han inte verkade ha tänkt på att berätta för oss.

"The hospital, Becca is in coma, she got hit by a car" fick han fram helt chockad.

"Lets go then!" sa Liam och alla reste sig för att sätta sig i bilen.

Jag sa inget utan satt bara helt tyst. Den enda jag kunde tänka på var Adam. Jag visste att Becca inte hade berättat något om honom för killarna, för det skulle hon aldrig klara av. Skulle jag säga något nu eller? 

Jag kände hur en tår rann ner längs min kind. Jag och Adam hade också varit väldigt bra vänner, han var en kopia av Becca och hur kan man ogilla Becca? Becca har alltid känt sig tom sedan olyckan med Adam hände. Det var som en del av henne dog, och nu hände samma sak med resten av henne?

Om killarna bara visste.

Jag bestämde mig för att inte säga något utan väntade tills vi iallafall hade kommit fram till sjukhuset.

Sjukhuset visade sig ligga en timme bort och under hela bilturen så satt alla tysta. Jag ville inte möta de andras blickar men jag var rätt säker på att alla satt och grät. Istället satt jag och stirrade ut genom bilrutan.

Vi var nu framme och alla sprang fram till en läkare som visade oss vägen till hennes rum.

Killarna sprang in medan jag pratade med läkaren.

"How is she?"

"Well, she's in coma"

"Is she going to be allright?"

"We don't know, but does her parents know?"

"No... they're in sweden"

"I think we'll have to call them"

"I don't think that's a good thing... i don't think they can handle it" sa jag och kände hur en tår rann ner längs min kind. 

Jag berättade om hela grejen med Adam, om hur dom fick ett samtal om att deras son hade dött... Ska det nu hända samma sak fast med deras dotter? Det är inte rättvist... 

Jag fick en panikattack när jag var klar och satt och hyperventilerade. Läkaren försökte lugna ner mig och jag såg hur Liam började gå mot mig.

Innan hon kom fram han jag säga till läkaren:

"Don't tell him about Adam"...

Hon nickade och hon och Liam försökte sedan få mig att börja andas normalt sen.

Nu gick jag in i rummet där Becca låg, hon hade massa slangar runt om sig och jag gick fram och pussade henne på hennes panna.

Jag tog tag i hennes ena hand, Louis höll i den andra. 

Jag började tänka tillbaka på några månader efter att Adam hade lämnat oss.

Jag satt med Becca i hennes rum. Hon stod och kollade sig i spegeln och en tår rann ner längs hennes kind. Jag gick fram och kramade om henne.

"Jag saknar Adam, jag klarar inte av att titta mig i spegeln, det är som att jag ser på honom istället för på mig. Jag kollar i mina ögon och ser Adams... Jag klarar inte av det. Halva jag är borta" sa hon och började gråta hysteriskt. Jag kramade om henne.

"Du älskade Adam, han älskade dig. Han kommer aldrig att försvinna, han kommer alltid att finnas här, i ditt hjärta"

sa jag, jag visste att jag inte skulle säga att det kommer bli okej, för det kommer det inte. Hon har förlorat personen hon älskade mest.

Jag vaknade upp ur mitt tänkande av att läkaren kom in.

"We have to call her parents, can you come with me?" sa hon och kollade mot mig.

Jag nickade och började gråta, jag lät tårarna rinna... vad var meningen med att torka bort dom? Det kommer ju att komma nya.

Jag pratade med läkaren som visade sig heta Emma och vi bestämde oss för att det var bäst om jag ringde.

Jag svalde och slog in deras nummer.

"Hej Svea!" ropade Beccas mamma i telefonen.

Mina tårar började rinna otroligt mycket men jag bestämde mig att jag skulle berätta det. 

"Det har hänt en olycka... Becca ligger i koma"

"Vad har hänt?" ropade hon oroligt, jag hörde Beccas pappa nu också så jag antog att hon hade satt på högtalaren.

"A car accident..."

Dom började gråta riktigt mycket och jag klarade inte av det, jag gav telefonen till Emma som fick prata med dom istället. Jag började springa, vart vet jag inte... Jag bara sprang tills jag hittade ett avskillt ställe på sjukhuset. Jag satte mig ner på marken och lät tårarna rinna.

Jag hade suttit där i ungefär 20 minuter innan jag såg Liam komma mot mig.

Han sa inget utan lyfte bara upp mig och började bära mig mot Beccas rum.

Louis perspektiv

Svea hade fått gå och prata med Beccas föräldrar, jag skulle aldrig klara av det.

Svea hade varit riktigt ledsen men det var ju inte konstigt eftersom Rebecca låg ju i koma.

Jag kunde inte släppa blicken från henne. Jag ville bara att hon skulle öppna sina ögon.

Liam kom in i rummet igen, han hade varit och letat efter Svea eftersom hon hade sprungit iväg. Men nu kom han in bärandes på henne och han satte sig i soffan med henne i sin famn, hon verkade ha somnat.

"How is she?" frågade jag.

"I don't think she's okey at all..."

"I understand why she's not okey, her best friend is in coma"

"I know, but how do you feel Louis?"

"Like a mess, i miss her... You know, yesterday we made it official... it's us"

Alla vände huvudena mot oss.

"Well i'm happy for you"

Jag började gråta, igen... Det kanske inte fanns något oss längre?

"Louis...?"

Jag vände huvudet mot Becca igen... hon var vaken! 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

en rätt "tung" del, om man kan säga så.. :)

xx Hannah

Jag vaknade upp mitt i natten, helt svettig och anfådd. Antagligen en madröm.

Jag låg nu i Louis säng och kollade mot klockan som stod på hans nattduksbord. 

03:47... 

Jag försökte somna om men det gick verkligen inte. Jag drog mig försiktigt loss ur Louis grepp och började gå mot köket där jag satte mig vid min dator. 

De andra killarnas skor var inte här så dem hade antagligen inte kommit hem än. 

Jag gick in på facebook och sedan på twitter. Jag svarade på några tweets och följde några. Höll säkert på så i en timme. Det var inte så många haters faktiskt. 

Jag ryckte till när jag hörde något ljud från vardagsrummet. 

"Louis? Is that you?" sa jag mot vardagsrummet som jag bara såg en skymt av.

"Lou?"

Jag antog att jag bara inbillat mig och fortsatte med twitter. Om jag inte hade haft "pjäxan" på benet så hade jag ju självklart gått dit och kollat.

Men nu ryckte jag till ännu än gång då jag hörde ljudet än gång till. Jag kände hur paniken började komma fram.

"Louis! Is that you?!" halvskrek jag.

Men nu kom jag på... det kunde ju inte vara Louis eftersom om han skulle gått ner från trappan så skulle jag ju märkt honom? Jag blev helt stel ännu än gång och visste inte vad jag skulle göra. 

Jag började sakta gå mot trappan. 

Under varje steg så kollade jag mot vardagsrummet, vilket var ett riktigt stort misstag för nu såg jag inte vart jag gick och trillade därför istället ner mot trappan.

Jag hörde hur snabba steg närmade mig.

Jag reste mig snabbt upp och försökte springa uppför trappan. Precis när jag skulle börja ta första steget och börja springa så ser jag en man med ficklampa stå längre bort i huset och lyser mot mig. 

Jag hade fått ögonkontakt med honom så jag visste att han hade sett mig. Jag försökte ropa på Louis men jag fick inte fram några ord.

Istället slängde jag mig upp och försökte ännu en gång att springa upp men jag såg samtidigt hur mannen kom springandes mot mig. 

Vad fan gjorde han här?

När jag kommit en bit upp i trappan så drar han tag i min arm och drar ner mig från trappan.

"Louis! Louiiiiis!" skriker jag äntligen fram. 

Han slår till mig på kinden och försöker dra ut mig ur huset... 

Han försöker lyfta upp mig men jag sprattlar emot. 

"Louis! please!" ropar jag i ett sista försök. 

Han hade nu dragit ur mig ur huset och utanför stod en svart bil. 

Louis hade nu, äntligen, sprungit ner och sett oss. Men det verkade för sent eftersom vi var redan framme vid bilen.

Mannen puttade in mig i bilen, eller ja han pressade nästan in mig eftersom jag kämpade emot så mycket.

Louis kom fram till bilen precis när mannen hade dragit igen bildörren och bilen körde iväg. 

Jag kände hur en tår rann längs min kind. 

Nu satt jag i en bil med två främmande män som hade kidnappat mig, eller ja jag kunde inte ta in ordet kidnappat... Det här hände inte på riktigt, jag vaknade kanske aldrig upp ur madrömmen? 

Den ena mannen satt och körde och den andra satt i baksätet bredvid mig. 

"Let me go..." fick jag fram efter ungefär en timmes lång tids försök att prata.

"But why sweetie?" sa han i baksätet och gjorde pussljud mot mig.

"Just leave me alone, what do you want from me?"

Han flyttade sig närmre mig och la sin hand på mitt lår, jag slog snabbt bort den.

"Don't!" halvskrek jag.

"But you are so pretty" sa han och den andra mannen som körde började skratta lite.

Mannen la sig nu över mig och jag började slå på honom. 

"Don't touch me!"

Jag slog till han med en knytnäve i ansiktet och han blev riktigt arg.

Vad skulle nu hända...?

Louis perspektiv

Vad skulle jag göra nu? Vad hände precis? 

Jag satte mig på marken och satte händerna framför ansiktet, hur kunde jag låta det hända?

Jag bestämde mig för att göra något åt det så jag ringde Harry...

"Hello Boobear, it's really late you know..."

"Harry... something just happened..."

"What!? Are you okey?"

"Where are you?"

"We're sleeping att Becca's house because we didn't want to disturb you but can you please tell me what's going on?"

"Come over, somone just took Becca" sa jag och jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder.

Killarna och Svea var här på mindre än en minut och alla stod och grät. Svea och Liam stod och kramades och Svea verkade inte vara okej. Eller, ja, ingen var okej just nu...

Vi ringde polisen som kom hit efter 10 minuter och jag fick svara på några frågor... 

Vi gav polisen ett par bilder på Rebecca och de började kolla igenom huset...

"We'll find her" sa Harry och la en arm runt mina axlar.

"How do you know?, this is my fault... everything... i just let him take her!" Jag började gråta ännu än gång.

Harry kramade om mig riktigt hårt nu.

"I know because i know Rebecca, she's smart... And it's not your fault! And you did not let him take her! He came here while you were asleep, no one could know! It's only his fault, no one else!"

"Thank you Harry, but if she's going to die, i will never forgive myself!"

Kunde det verkligen gå så långt? Att Becca blev mördad, min Becca... Jag fick ju precis henne.

Jag satt fortfarande och grät och vad Harry än sa så lyssnade jag inte. 

Det var mitt fel, alltihopa...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

hände ju endel ;)

xx Hannah

Beccas bikini

Killarna hade åkt iväg för en kvart sen ungefär och jag & Svea var snart påväg mot centrum.

"Kommer du eller?" hörde jag Svea ropa ifrån dörren.

"Ja! Ska bara hämta min mobil!"

När jag öppnade den såg jag att jag hade ett nytt textmeddelande.

Jag öppnade och såg att det var ifrån Louis.

"Hey Babe! Can you bring your bikini to the date? It's going to be a bit different! xx Louis"

Jag log men blev genast nyfiken.

"Ofcourse I can! But can you tell me where we are going? xx Rebecca"

Jag gick ner till Svea nu som fortfarande väntade på mig. 

"Äntligen..." suckade hon.

"Hehe, jag vet... Men Louis bad mig ta med mig min bikini till våran dejt, vad tror du vi ska göra? Jag börjar få panik!"

"Haha, ta det lugnt! Det kommer bli skitbra!"

Jag log mot henne och vi började gå mot bussen. Den kom nästan direkt så det var bara att hoppa på bussen och åka och shoppa!

Men när vi suttit på bussen i fem minuter ungefär så plingade min mobil till.

"It's a suprise!, i'll pick you up at 7 o´clock sweetie xx"

"Okey, can't wait! You're making me curious! xx"

Jag la ner min mobil i väskan och bussen stannade strax. Vi gick direkt in i massa klädaffärer och jag hittade en perfekt outfit. 

En svart spetsklänning fick det bli ikväll.

Efter att ha varit i centrum i 4 timmar så åkte vi tillbaka. Klockan var nu 5 så jag gick och duschade, gjorde i ordning håret och sminkningen men väntade lite med klänningen.

Klockan blev snabbt halv 7 och då tog jag på mig min klänning. Svea övertygade mig om att få ta några bilder på mig.

Klockan var nu 18:57 och jag hörde en bil stanna utanför. Det ringde på dörren och Louis kom in. Jag kramade om honom och jag fick en snabb puss.

"You look beautiful" sa han till mig när vi gick ut mot bilen.

Jag rodnade och log mot honom.

"Thank you" sa jag och tog tag i hans hand. Jag såg ett leende spridas på hans läppar och vi satte oss i bilen.

"So... tell me why i'll need my bikini!"

"You'll find out later" sa han och blinkade med ena ögat.

"Haha you are so cute"

På vägen satt vi och pratade om allt möjligt men det gick rätt så fort eftersom tio minuter senare var vi framme.

Vi gick ut ur bilen och Louis hittade snabbt min hand igen. Jag log mot honom. 

Vi gick in i en restaurang. Louis pratade med en man och han gick sedan och ledde oss till ett bord. 

Vi hade utsikt över London och det var riktigt fint. 

Jag beställde en kyckling sallad medan Louis tog något slags kött.

Vi satt bara och pratade. Endel gånger höll vi varandras händer och bara log. Det här kunde inte bli bättre.

När vi hade suttit inne på restaurangen ett tag så bestämde vi oss för att gå, Louis betalade åt båda och sedan gick vi och satte oss i bilen.

"Thanks for the dinner, i loved it!"

"You're worth it" sa han och log mot mig, jag log tillbaka.

Nu satt jag och undrade vart vi skulle och blev riktigt förvånad när vi stannade utanför killarnas hus.

"You should see your look on your face, it's priceless!"

"Hehe, but you told me to bring my bikini..?"

"Yes i did" fick jag bara som svar och vi gick mot dörren.

"Where's the boys?"

"They're not here, it's just you and me" sa han och la sin arm runt min midja. Vi böjde oss båda fram och möttes i en mjuk kyss. Lika underbart som innan.

"So, do you want to go upstairs and change?" sa han men nu fattade jag ingenting...

"What do you mean?"

"Haha, i've told you to bring your bikini, allready forgot?" sa han och blinkade mot mig.

"Haha, right" sa jag och började gå upp mot toaletten för att byta om.

Jag hade ingen aning om varför jag skulle byta om men jag var rätt säker på att jag skulle gilla anledningen.

När jag kom ner igen så såg jag inte Louis.

"Louis?" "Where are you?"

"I'm out here!" ropade han utifrån och jag började gå ut.

När jag kom ut så såg jag han stå där, utan tröja med bara badbyxor och en massa tända ljus utanför vid poolen.

"Oh my god Lou... It's really beautiful"

"Not as beautiful as you" sa han och jag började rodna.

Jag gick fram mot honom och kramade honom och vi möttes i en kyss.

Efter kyssen så lyfte han upp mig och hoppade i poolen med mig i famnen.

"Thank you for this day, it was amazing"

"Thank you, for making it amazing" sa Louis och log mot mig.

"So, is it you and me then?" frågade jag Louis men jag kunde inte låta bli att rodna lite igen. 

Han sken upp i ett leende och svarade på min fråga med en kyss.

Efter att ha varit i poolen ett tag så gick vi upp och satte på oss myskläder, jag hade bara satt på mig en av Louis tröja som gick strax nedanför rumpan. 

Vi gick sedan ut igen och satte oss i en fotölj med en filt runtom oss. 

Vi sa inte så mycket men det var riktigt mycket jag tänkte på.

Louis verkade märka det.

"What are you thinking about?" sa han och kysste mig på min panna"

"Nothing" sa jag.

"You know you can tell me everything?"

"Yes, i know" sa jag och gav han en kyss.

Egentligen var det ju inte "ingenting" som jag tänkte på. Utan jag tänkte på riktigt mycket.

Jag vet att jag borde berätta för honom. Berätta att min älskade bror dött och att jag inte kunde hjälpa honom. 

Adam blev påkörd. Det hände så fort. Det borde ha varit jag. Inte Adam.  

När Adam dog, dog även en del av mig. 

Jag var med Adam när han dog, han såg bilen komma och den kunde inte stanna, han såg bilen men insåg att det var försent, han hann putta undan mig men blev påkörd själv. Om Adam inte hade puttat undan mig så hade jag varit död nu, istället för Adam. Det hade varit jag som blivit påkörd. Han hade levt, inte jag... 

Jag lutade mitt huvud mot Louis axel och somnade...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, den här delen har inte kommit på väldigt länge men nu är den här! Hoppas ni gillar den :)

xx Hannah

hejsan!, det har varit riktigt dålig uppdatering nu men jag hoppas på att den ska bättras. Eftersom jag har varit upptagen mycket denna veckan så har jag inte haft någon ork. Har inte varit så peppad på det heller eftersom jag inte får några komentarer men det kanske blir något inlägg imorgon! :)

xx Hannah

kom nyss hem efter att ha jobbat + två träningspass... 

Har träning imån också men bara en så jag hinner nog slänga in ett till chapter! :)

things i want to do before i die:

xx Hannah

Inga chapter idag, men jag har jobbat och tränat hela dagen... jobbigt men värt det! 

Imån jobbar jag också och har träningar... så kommer knappt vara hemma imån...

xx Hannah

Jag vaknade konstigt nog upp i Louis säng. Jag kände hans andetag i nacken. Jag log och tänkte på gårdagen, på kyssen, på Louis...

Jag reste mig upp och hade fortfarande gårdagens kläder på mig så jag gick ner mot väskan som vi inte hade tagit över till mitt hus igår.

Jag satte på mig min OnePiece och tog med mig några grytlock och började gå upp mot Lou igen.

Jag ställde mig på sängen och började slå med grytlocken.

"WAKE UP BOOBEAR, RISE AND SHINE!, WAKE UP, WAKE UP BOOBEAR!"

Helt plötsligt drog han ner mig och drog in mig i hans famn.

"Lou what are you doing?"

"You called me Boobear so now you have to suffer for it"

"Haha, yeah, what a punishment, but Lou i really need to go to the bathroom"

"Haha, i'm sorry but for some reason i don't believe you"

Jag log lite, det var ju faktiskt väldigt mysigt! Men nu såg jag att grytlocken inte hade hamnat så långt ifrån mig så jag sträckte mig efter dom lite sådär snyggt så man inte märkte det. Jag började slå igen.

"Boobear! You need to get up!"

Han ryckte till och började sedan skratta, jag drog mig då ur hans grepp och började slå ännu mer.

"You're crazy!"

"Maybe i am, but you need to get up! I don't want to eat pancakes by my self?"

"Why didn't you said that for like 10 minutes ago?"

"Well i'm telling you now!" 

Jag log lite mot honom och började sedan gå ner mot köket.  

Jag började göra smeten och hörde sedan Louis komma nerspringandes från trappan. 

Han kom ner i mjukisbyxor och utan tröja. Jag kunde inte sluta stirra på hans mage. 

"You see anything you like?"

Jag rodnade och log mot honom.

"Shut up" sa jag och bet mig i läppen. 

Han gick sedan ut ur rummet och jag fortsatte med pannkakorna.

När han kom tillbaka så hade han en randig tröja på sig, jag blev inte förvånad eftersom nästan varje gång jag sett han så har han haft en randig tröja, men det passade honom riktigt bra!

"I'm best at making pancakes!"

"Allright, show me what you got superman!"

Han log mot mig och började sedan fokusera samtidigt som han skulle vända en pannkaka i luften. Herregud tänkte jag. 

"Have you done that before?"

"Ofcourse i have, i'm the pancake master"

Den visade sig faktiskt komma i stekpannan och jag blev riktigt imponerad faktiskt.

"I'm calling the others"

"Okey!"

Jag ringde upp Niall och han svarade efter 3 signaler..

"Hello?" sa han med en morgonröst.

"Hello Niall! It's time to get your ass over here and eat some pancakes with us!"

"Did you say PANCAKES?"

"Yes i did, hurry up"

När jag lagt på så såg jag Niall komma springandes i trädgården.

"I LOVE PANCAKES"

"Niall, i know, but did you wake the others?"

"No, i forgot hehe"

Nu började jag skratta såg jag grät. Hur kan man glömma väcka andra pga mat? Han måste vara riktigt hungrig.

"I'll call them" 

Denna gången ringde jag Svea. Hon svarade direkt.

"Sveeeea?"

"Beeeecca?"

"Haha, vi har gjort pannkakor, kommer ni över eller?"

"Jo, men vi vaknade precis av att Niall bara sprang ut genom bakdörren..."

"Haha, jo... jag ringde honom och sa att ni kunde komma över men han glömde er"

Jag hörde hur Svea började skratta i den andra änden.

"Aja, kom över nu... Men när mitt ben är bättre, vad sägs om att hinna på något, bara du och jag?"

"Ja det tycker jag! Men vi kommer nu"

Niall och Lou stod nu bara och kollade på mig...

"Swedish, do you remember?"

"Right..!"

Nu kom även dom andra. Jag vet inte om det bara var jag eller gick Svea och Liam väldigt nära varandra?

"Niall! Seriously? You left us because of food?" sa Harry besviket.

"I'm sorry guys but i'm hungry..."

"It's okey Niall!" Sa han och nu stod dom och kramade om varandra. Man kunde inget annat än att älska dom här killarna!

Nu satt alla och åt pannkakor och killarna pratade om att dom skulle vara på intervjuer & photoshoots hela dagen och att dom skulle komma hem ikväll. Perfekt tyckte jag för då kunde ju jag och Svea prata lite och gå till stan för att köpa någonting till mig som jag kan ha på mig imorgon. Jag menar, jag ska ju på dejt imorgon! Jag blev glad bara över tanken. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

xx Hannah

Hejsan! Tänkte länka till en person som har skrivit två riktigt bra noveller och har börjat på sin tredje!

Hennes noveller är riktigt läsvärda! Jag tycker att ni ska klicka in där! Så här har ni hennes länkning!: 

onednovell.blogg.se 

Kanske kommer ett eller två till inlägg idag men ska till kyrkan vid 18:00 eftersom jag konfimeras... Sen i veckan så kommer jag att ha träningar och jobba till 16:00 varje dag så det kommer inte att vara ständig uppdatering men jag ska göra mitt bästa! 

xx Hannah