Chelseas perspektiv

Jag vaknade upp i mitt rum, liggandes i Louis famn... vänta? Louis famn?

Jag spelade upp gårdagen i huvudet och fick en konstig känsla inombords. Jag struntade i det och krånglade mig ur Louis grepp och gick sedan ner till köket. 

Väl i köket var redan Niall & Harry.

"Morning" sa jag och satte mig vid köksbordet. 

"Morning" svarade båda i kör.

"So, you and Louis huh?" sa Niall och jag ryckte till.

"What about us?" frågade jag chockat.

Han svarade inte, utan flinade istället och ryckte på ögonbrynen. 

Jag kollade förvirrat på honom och plötsligt reste sig Harry upp. 

"I'm going for a walk" muttrade han och snart hörde man ytterdörren slå igen.

Jag vände återigen huvudet mot Niall.

"Seriously Niall, tell me what you mean" sa jag och höjde båda ögonbrynen.

"Uhm first, you were alone together yesterday all evening, second, you were sleeping in the same bed and i saw you in Louis arms so don't deny it" sa han med ett typiskt Niall flin på läpparna.

"Eh, sorry to dissappoint you Niall but there's nothing between us, we watched a movie and we both fell asleep, that's it... the boring truth" sa jag och tog ett bett av min macka.

"Whatever you say... whatever you say" sa han och jag himlade med ögonen.

När jag ätit klart, drog jag på mig ett par löparbyxor och jogging skor, jag satte också på mig en röd hoodtröja. 

Jag satte ett par hörlurar i öronen och började gå mot ladan. 

När jag kom dit, hoppade jag in genom fönstret och la undan mobilen på stereon. Jag satte sedan på stereon och började röra mig framför speglarna. 

"Not bad" hörde jag någon säga, och av ren ofokusering snubblade jag över mina egna fötter och ramlade ner på marken.

"Shit..." mumlade jag och snart satte sig någon bredvid mig.

"Are you okay?" 

Jag tittade upp och mötte Harrys oroliga ansiktsuttryck. 

"Harry?"

"Haha, yeah... but how's your foot? Can you walk?" 

"What are you doing here?" 

"I was going for a walk and i heard some music and yeah, now i'm here! But i didn't know you can dance!"

"Uhm... i can't, i'm just... eh, yeah" mumlade jag fram och tog av mig skon från foten jag trillade på.

Jag tog också av mig socken. Den såg lite svullen ut, men inget annars så allt var säkert helt okej. 

"You can't dance? right... seriously Chels, you were amazing" 

Jag tittade in i hans övertygande blick, men tittade snabbt bort.

"Haha, not really..."

Han fortsatte sedan att försöka övertyga mig men det gick inte så bra så vi bytte helt enkelt samtalsämne.

"So, why did you decide to take a walk suddenly?" frågade jag med ett léende på läpparna.

Han kollade osäkert på mig. 

"I don't know acctually, haha" sa han och jag nickade lite. 

"But what Niall said about you and Louis.... is it true...?" frågade han sedan väldigt försiktigt, men ändå nyfiket. 

"What?" sa jag förvånat.

"Yeah..." 

"Uhm, we're just friends, nothing more" sa jag helt akward. 

Han log och nickade lite.

"Hey, can't we do something today? Just you and me?" frågade han sedan och jag nickade glatt.

"Sure! Like what?" 

"I don't know, can you walk?" frågade han. 

"Yup" sa jag utan att ens försökt.

"Haha, how do you know? You haven't tried or something" skrattade han.

"Yeah, let's try haha" 

Jag reste på mig och tog stöd av Harry. Han la sin ena han runtom min midja och den andra tog jag han i handen med, för stöd. 

Vi tog först några försiktiga steg. Det gjorde lite ont, men inget som jag inte skulle klara av. 

"Let's do this" sa jag och satte på mig skon igen.

Han skrattade lite åt min beslutsamhet men nickade nöjt.

"But what should we do?" frågade han sedan.

"I don't know... we can take the bus to stockholm city? I mean, we're just in a little place outside stockholm" sa jag och han nickade.

"That'll be fun, but i don't have any money"

Vi bestämde oss för att sticka in till centrum, men först hämta pengar och byta kläder.

När vi kom in till huset igen, satt alla runt frukostbordet och vi hälsade innan vi gick upp till mitt rum. 

Harry hade sina pengar i jackan där nere, så det var bara att hämta sen. 

Jag började rota i min garderob, innan jag tog fram ett par jeans shorts och en grå converse hoodie. 

Jag satte upp håret i en mellan-hög toffs och gjorde sedan en fläta av det. 

Jag drog sedan med mig min mobil och plånbok innan jag drog med mig Harry nerför trappan så vi kunde sticka.

"We're going out, we'll be back later" sa Harry till resten samtidigt som han började rota efter sin plånbok. 

Jag hörde inte vad killarna svarade, men jag hörde att de sa något iallafall. Aja, Harry svarade ju, så det var ju antagligen inget viktigt.

När vi fått på oss skorna, gick vi mot busstationen för att spendera dagen i Stockholm...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

förlåt för den så sjukt äckligt dåliga uppdateringen... 

ska försöka uppdatera oftare, men har sommarjobb, träningar och jag blir så sjukt trött att jag inte orkar sitta vid datorn... det jag gör just nu är äta, sova, jobba, äta, jobba, träna, äta, sova... om och om igen... 

hoppas ni förstår, och jag ska verkligen försöka få uppdateringen att bli bra igen, men det är riktigt svårt när man är för trött för att hålla uppe ögonlocken....

aja, här är ett till kapitel iaf! :)

När vi kom hem, hälsade jag på Jay och gick sedan direkt upp till Alex. 

Han låg med armarna ovanför huvudet och hade munnen vidöppen. Jag gick fram till honom och gav han en puss på kinden.

"You really love him" hörde jag någon säga, och vände mig om för att se Louis stå i dörröppningen. 

"Ofcourse i do" sa jag och gick till honom. 

Vi stängde dörren efter oss men stod fortfarande kvar i korridoren.

"How are you?" frågade han sen.

"I'm ok, i think"

"Good.."

Det blev tyst lite och jag kollade generat ner i marken, när jag kollade upp igen, hade han fortfarande sin blick fast på mig.

"So... do you know exactly when you are going home?" frågade jag sen.  

"No... but soon i think"

Jag nickade.

"But do you know how you'll do? I mean, will you stay in Sweden or...?" 

"I don't know... but i don't think i can handle living in this house alone with Alex... I mean, it would be too hard going outside her bedroom every morning, just realize she won't lie there anymore" 

Louis tog några steg närmre och kramade om mig. 

"It will be okay, you don't have to do that decision yet... but you know you can talk to me? right?" frågade han och drog bak huvudet en bit så han kunde kolla in i mina ögon.

Jag nickade och torkade bort en tår som höll på att falla. 

"Do you want to go downstairs to the others?" frågade han mig men jag skakade på huvudet.

"No... i think i'll just watch a movie in my room or something"

Nu nickade han och skulle precis gå ner till de andra.

"Louis?"

Han stannade.

"Yeah?"

"Do you want to watch a movie with me? It's okay if you want to go downstairs, i was just wondering"

"Ofcourse, i would like that"

Jag log mot honom och vi gick sen in i mitt rum. 

Vi satte på någon action film. 

Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och jag somnade snart. 

Harrys perspektiv 

"I'm going upstairs, just to check if Chels and Louis is coming downstairs" sa jag till resten som bara nickade ointresserat på huvudena. 

Det hade gått ett tag nu sen Louis gick upp efter Chels och jag vet inte varför, men jag fick en annorlunda klump i magen. Kanske det var för att Louis skyndat sig upp efter Chels i trappan? Jag menar, jag var ju också påväg upp, eller? 

Jag slutade tänka mig bort och gick istället upp mot Chels rum. Jag öppnade försiktigt dörren och där låg Chels sovandes på Louis bröstkorg och med Louis arm runtom sig. Klumpen kom ännu en gång tillbaka. 

Louis mötte min blick med ett stort léende på läpparna.

"I was just wondering if you're coming down soon or?" sa jag men han skakade på huvudet.

"Nah, i'm fine here, if you know what i mean" sa han och log stort.

Jag log lite försiktigt tillbaka innan jag långsamt stängde dörren efter mig och gick nerför trappan. Istället för att svänga vänster efter trappan, så jag kom till resten av killarna, gick jag rakt fram där en toa skulle finnas. 

Jag gick in och låste dörren efter mig.

Vad hände precis?  

Jag ville egentligen inte erkänna det för mig själv men jag hade haft en underbar tid tillsammans med Chels, bara hon och jag. Jag kanske önskade att det var jag som låg där istället för Louis? 

Klumpen i magen blev iallafall inte mindre...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

förlåt för världens sämsta uppdatering! Har varit riktigt pissed off faktiskt nu när mitt internet inte har funkat på flera veckor :/ 

men här är iallafall ett kapitel!, och förlåt igen!

Jag och Harry hade nu vart här i ungefär 2 timmar. Det var sjukt skönt att bara "hänga". 

Helt plötsligt började Harry sjunga. 

I'm at a payphone, tryin' to call home

Direkt efter första meningen, fattade jag vilken låt det var, så jag sjöng med. 

Harry satte på låten på sin mobil och vi började istället sjunga om från början. Vi skrattade och sjöng, precis så det ska vara. 

I mitten av låten, ställde Harry sig fram och sträckte fram handen åt mig. Jag skrattade lite innan jag tog tag i den och vi började dansa. 

När låten slutade, slutade även vi. 

"You're a good dancer" sa han anfått, jag skrattade bara åt han.

"And you're tired" sa jag och blinkade. 

Han skrattade men avbröts ganska snabbt av att hans mobil ringde. 

Han svarade och jag uppfattade inte vem, eller vad han pratade om innan han började beskriva vägen hit. 

"Who's coming?" frågade jag och han log.

"The boys" 

Jag nickade. 

Medans vi väntade på killarna satt vi och pratade om allt möjligt. Efter 10 minuter, ungefär, hördes ljud och vi fattade direkt att killarna snart var här. 

Killarna kom på cyklar och det verkade som att de faktiskt inte visste vad bromsar var... Och tydligen gjorde inte Louis det heller då han körde ut på bryggan med cyklen vilket slutade med att han hamnade i vattnet. 

Jag höll nästan på att dö av skratt, men värst var nog Niall. 

Jag log åt min tanke och väntade lite på att killarna skulle lugna ner sig, men det blev inte bättre då Louis började gå mot oss, dyngsur. 

Han sprang genast mot Harry för att ge han en kram, fast Harry sprang såklart därifrån. 

"I hope you've got food with you" sa jag till Zayn som skrattade och tog fram en massa chipspåsar och godis.

"I hope this is good enough for you?" skrattade han och jag skrattade lite jag med innan jag öppnade en chipspåse. 

Efter ett tag hade Louis & Harry också kommit tillbaka och vi alla satte oss på bryggan med chipsen och godiset.

Niall satte på lite musik i bakgrunden och sen pratade vi bara om allt möjligt. 

"So, when are you going to London again?" frågade jag och killarna kollade lite på varandra.

Det var väl klart att jag fattat att de skulle dit snart? Alla skulle ju knappast bo hos Louis, så jag skulle alltså inte träffa killarna lika ofta.

"When everything is allright here, i guess..." svarade Liam och jag nickade.

3 timmar senare, var det riktigt sent så vi började cykla hemåt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, tänkte slänga in ett kapitel, trots att jag egentligen borde plugga... haha, men här får ni ;) 

xx Hannah

hej, jag har tagit en bloggpaus som ni kanske märkt... 

det är sjukt mycket i skolan, dessutom händer det lite problem i vardagen som gör att jag prioriterar andra saker före bloggen.

Hoppas ni förstår min situation..

xx Hannah

Vi gick in till köket där Jay fortfarande satt. Jag öppnade frysen och letade efter glass. Vi hade självklart ingen så jag bestämde mig för att köpa någon. 

"I'm going to the supermarket" sa jag och gick mot ytterdörren.

Jag satte på mig mina skor och skulle precis gå ut, då Harry kom. 

"I'm coming with you" 

Jag log mot han och jag gick ut för att ta fram min cykel. 

Han fattade direkt vad jag menade när jag tog fram cykeln, så han satte sig på sadeln och jag på pakethållaren. 

Jag fick hela tiden säga vilket håll det var åt och tillslut var vi där. 

Utanför affären var det en massa tidningsartiklar. Jag stannade till då jag såg killarna på en. 

"Ehm... Harry, isn't that you?" frågade jag och han kollade på tidningen.

"Yeah, what does it say?" frågade han.

Det stod ju på svenska så han visste ju inte direkt. 

"Ehm... something about you and... yeah let's go inside instead" 

"Hahaha, okay" 

Jag gick in och började vant gå mot frysdisken. Jag tog fram en Ben & Jerry's och väntade sen på Harry. 

Han tog en lika dan och vi gick sen mot kassan. 

Vi betalade och gick sen mot cykeln igen. Jag tog ett fast grepp run Harrys midja och han började cykla iväg.

"Harry?"

"Yeah?"

"The house is that way, haha"

"I know"

"But where are you going then?" frågade jag förvirrat.

"You'll see" 

Han svängde av vid en sjö. Samma sjö som jag alltid brukade vara vid på somrarna. 

"How did you know this place?"

"I didn't, first time i see it actually" 

"Hahah, it sounds like you" sa jag och vi skrattade lite.

Vi gick till bryggan och satte oss med fötterna i vattnet. Solen höll på att gå ner, så det var riktigt fint. 

Vi satt där ett tag, helt tysta... Det var ingen pinsam tystnad direkt... Det var mer skönt. 

Jag vände blicken mot Harry, men rodnade lite då jag märkte att hans blick redan var fäst vid min. 

Jag vände snabbt blicken mot sjön istället. 

Harry skrattade lite för sig själv. 

"What?" frågade jag och log mot han.

"Nothing"

"Tell me" sa jag menande.

"No"

"Tell me" fortsatte jag.

"What are you gonna do about it?"

"This" sa jag och satte glassen på bryggan och Harry tittade på varenda rörelse jag gjorde.

Sen reste jag mig upp och Harry tittade förvirrat på mig. Jag skrattade innan jag puttade i honom i sjön.

När han kom upp ovanför ytan stod jag bara och skrattade åt han. 

"Help me up!" sa han och sträckte fram handen åt mig med ett flin på läpparna.

"No, i know that one! You'll only push me down in the water" sa jag och han skrattade lite lätt.

"Maybe, but if you don't i'll have to bring you by my self" sa han och började klättra upp för bryggan.

Jag fattade direkt vad han skulle göra så jag började springa därifrån. 

Harry sprang efter mig och var snart ifatt.

Jag sprang in mot skogen och precis när jag skulle vända mig om för att se vart han var grep han tag i mig och kramade om mig så att båda hamnade på marken.

Jag skrek till lite.

"Harry! You're all wet!" sa jag och Harry log nöjt. 

"And who's fault is that?" 

"I don't know, Santa?"

"Hey! Don't blame Santa" 

"And what are you gonna do about that?" frågade jag och skrattade lite åt frågan.

Han skrattade lite också.

Han började kittla mig och jag skrattade hysteriskt.

"Stop it!"

"No..." 

"Harry! It's not funny!" 

Han slutade lite och skrattade. 

"I agree, it wasn't funny" sa han och flinade.

"I know" sa jag och skrattade.

"But this is" sa han och lyfte upp mig.

"Harry?! What are you doing?"

"Hahahah, i'm the only one who's wet.." sa han och började skratta.

Han började gå mot bryggan och jag försökte att hoppa ur hans grepp.

"Harry.... seriously!"

"Chriiis... you blame Santa, this is your own fault" sa han och skrattade.

Jag skrattade också och han kom närmre bryggan. 

"Oh god... I'll do anything if you just don't Harry!"

Han stannade för en sekund.

"No, this is so much better" sa han och sprang den sista biten.

Jag skrek lite och han skrattade.

I slutet av bryggan hoppade han i så att båda hamnade i vattnet. 

Jag skrek så fort jag kom ovanför vattenytan.

Vi båda började skratta och skvätte vatten på varandra. 

När vi kom upp var det tusen gånger kallare än innan. Jag började skaka, vilket Harry märkte.

"Come here" sa han och sträckte ut sina armar.

Jag gick in i hans famn. Det var riktigt mysigt om jag fick säga det själv. Fast vi stod ju faktiskt bara sådär för varmens skull men jag kunde ändå inte undgå att tänka på hur mysig situationen egentligen var.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

hehe, lata jag orkar inte läsa igenom kapitlet men jag hoppas det duger! Om inte, kommentera. 

Om det duger, kommentera! Haha, vad kan jag säga? Kommentera :D

xx Hannah

När Niall hade gått, satt jag ensam med Jay i köket.

"So, how are we gonna do with mom...?" frågade jag henne lite nedstämt.

"I've talked with a lot of people and the funeral is going to be in two weeks... if that's ok?" 

Hon la sina händer ovanför mina. 

Jag nickade och en tår rann långsamt ner längs min kind.

"And then....?" min röst sprack.

Jay la ena handen på min kind och tog bort tårarna med sin tumme.

"I've talked with Linnea and we decided that if it's okay with you and Alex, you're going to live with us in Doncaster"

Jag nickade.

"I'm going upstairs.." sa jag och började springa uppför trappan.

Jag sprang raka vägen in till mitt rum och slängde igen dörren.

Jag gled ner längs väggen och började andas hysteriskt och lät tårarna rinna.

Det knackade på dörren, men det lät mer som avlägsna ljud. Dörren öppnades och Harry kom in. När han såg mig, sprang han fram till mig och la mig i sin famn. Han vaggade mig fram och tillbaka och viskade ord till mig som "Everything is going to be fine" "I'm here" "Schhh, it's allright, schh" 

Själv satt jag bara och skakade.

När jag lugnat ner mig lite, låg jag fortfarande kvar i hans famn.

Han pussade mig på pannan och släppte inte greppet om mig.

När det gått ett tag, lyfte han upp mig och la mig ner i min säng. Han la mig ner, så att jag låg i hans famn.  

"Hey... do you want to tell me?" frågade han mig samtidigt som han strök mitt hår. 

Jag skakade på huvudet.

"Harry...."

"Yeah.."

"Thank you" 

Han log mot mig som svar. 

Efter att ha legat där ett tag, reste vi på oss och gick ner. I trappan stannade jag, vilket Harry också gjorde.

"I'm really thankful for what you just did" sa jag och log lite svagt mot han.

Han kramade om mig.

"Anytime, just tell me if you need me? Okay?" 

Jag nickade och vi började gå ner igen. 

Just nu var jag väldigt tacksam över Harry. Tacksam för att han hade stannat hos mig. Varit en riktig vän när jag behövde han. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kort kapitel! men det var antingen det här eller inget alls, då jag är sjuk :)

kommentarer uppskattas verkligen! :)

xx Hannah

Ingen uppdatering igår... Trodde jag blivit helt frisk men blir överraskad av magsjuka... mysigt! 

Uppdatering kommer kanske idag. Berors på hur jag mår. 

Tack för att ni stannar kvar! :)

När musiken stannade, stannade även jag. 

Någon började applådera lite tyst och jag vände mig snabbt åt hållet det kom från.

Vid fönsteröppningen stod en blondhårig tjej, i min ålder ungefär, och log. 

"Förlåt, jag ville inte störa... Du var riktigt duktig, brukar du dansa här?" 

"Eh, ja... jag har byggt upp det här stället? Vem är du?" frågade jag tjejen.

"Oj, har du? Jag heter Hannah" sa hon och hoppade in. 

Jag kollade först lite förvånat på henne.

"Jag är Chris, men jag trodde ingen visste om att det här stället fanns?" frågade jag henne.

"Nej, jag hittade det nu i veckan och jag har börjat gått hit för att dansa. Det verkade inte som att någon annan var här då ingen kom hit så jag tog mig frihet till att använda stället, hoppas det va' okej?"

Jag nickade. 

"Uhm, nu när jag vet att det är upptaget så kommer jag inte hit mer, förlåt. Lycka till med dansen!" sa hon och var påväg att hoppa ner för fönstret igen.

"Vänta, förlåt för min reaktion... blev lite chockad bara..." sa jag. 

Jag skämdes faktiskt över att jag var så... vad kan man säga? stöddig, ignorant? Ja... 

"Dansar du ofta eller?" fortsatte jag.

Hon log mot mig innan hon fortsatte.

"Ja, eller.. aldrig när någon annan ser på"

"Samma här...." 

Vi fortsatte att prata och kom riktigt bra överens. Det var första gången som jag faktiskt kommit så bra överens med en tjej.... 

"Så, jag har inte sett dig här förut, är du ny här?" frågade jag henne.

"Ja, jag flyttade hit för någon dag sen. Jag bor några kvarter härifrån" 

"Jasså?, jag med! haha"

"Men jag har aldrig sett dig förut?"

"Nej, jag kom precis hem ifrån England. Har bott där i några dagar nu tillsammans med några vänner"

"Vad kul! Jag har alltid velat åka till England, den brittiska accenten är hur gullig som helst!"

"Jo, jag vet! Hur go' som helst!"

Vi fortsatte att prata om killar, England, hennes liv, sporter... men jag nämnde aldrig något om One Direction.

Skulle ju inte vilja bli utnyttjad det första jag gjorde, om hon skulle visa sig vara ett fan. 

"Du, jag tror jag måste dra hem nu" sa hon.

"Jag med, men vi kan väl ta följe?" 

"Visst" 

Vi hoppade ut genom fönstret och började gå hemåt.

Det visade sig att vi bodde på samma gata, fast hon bodde längre bort. Vi sa hej då, och jag gick med tunga steg in till huset. 

Jag gick in till köket där Niall satt, och åt en macka. Han reste sig upp när jag kom och omfamnade mig.

"How are you?" frågade han mig, innan han släppte taget och vi båda satte oss ner vid bordet.

"I don't know, i'm hungry" sa jag och reste mig mot kylskåpet för att se vad vi hade. 

Jag hörde hur Niall skrattade lite lätt.

Jag tog fram en yoghurt och satte mig sen vid Niall igen.

"So, where were you before?" frågade han nyfiket.

"Nowhere"

"Oh, what are you hiding?" frågade han och höjde ögonbrynen.

"Maybe you met your secret boyfriend in the woods?" sa han och jag började skratta åt han.

"I don't have a boyfriend, haha"

Han log innan han fortsatte.

"Then, where were you?" 

"In my secret place" jag blinkade med ena ögat mot han innan jag fortsatte att äta min yoghurt.

Jay kom in i rummet och log mot mig. 

"Did you have fun?" frågade hon och jag nickade och log mot henne. 

"Jay, you know where she was?" frågade Niall henne hoppfullt.

"Yes, why?" frågade hon förvirrat.

"Don't tell him" sa jag menande till Jay.

"Why? it's nothing to be ashamed of" sa hon med ett léende.

"Just... ouhgh i don't know" muttrade jag. 

"So what do you mean? Where was she?" frågade han otåligt.

Herregud, det var bara Niall som kunde vara såhär nyfiken.

"Haha, Niall she was just dancing!"

"You can dance?!" frågade han mig sedan.

"Hey, why so suprised?" frågade jag tillbaka med ett flin.

"Show me!"

"No"

"Yes! I want to see!"

"That's impossible Niall" sa Jay och log mot han.

Jag log också.

"Why?" Nu var han mer förvirrad än innan...

"No one have seen her dance, she won't do it in front of others"

"That's right Jay" sa jag och tog en stor sked yoghurt. 

Resten av tiden vi satt där, försökte Niall övertyga mig om att dansa... Vilket inte gick så bra. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, Hannah kom med lite i novellen nu. Hoppas du är nöjd :)

xx Hannah