Jag fattar inte att jag fortfarande inte vant mig vid fansen... men man vänjer sig nån gång, right?

Louis la sin hand runt min midja och istället för att gå med Svea till bilen så gick jag med Louis när han skrev några autografer. Jag tvekade lite först men Louis drog med mig. 

Resten av killarna började gå mot olika håll mot fansen. 

Tjejerna började skrika så fort vi kom närmre, och jag kunde inte uppfatta vad dom sa.

"Hello girls" sa Louis och tjejerna började skrika.

Jag blev lite nervös och Louis verkade märka det och höll om mig rättså hårt. 

"Louis, can i take a photo with you?", "I love you Louis", "Can i have your autograph?", "Can't you sing a song to us?", undefär sådär lät det. 

Han ställde upp på lite bilder och sedan stod vi bara och pratade med dom. 

"Can't you please sing to us?" bad en tjej och alla verkade hålla med henne.

"Only if Becca sings with me" sa han och blinkade mot mig.

"No, haha, are you crazy?" 

"Come' on!" sa tjejerna.

"Sorry girls, i'm not a good singer, i'll get embarrassed" 

"Haha, you're so sweet but you're really great" viskade Louis i mitt öra.

Jag log som svar. 

"But why don't you sing for them?" sa jag och log mot honom.

Precis då ropade Paul att vi var tvugna att åka.

"Because we have to leave, bye girls"

"WE LOVE YOU!" blev svaret på det och vi började gå mot bilen igen. 

Vi gick mot bilen där alla redan satt.

"Becca, shouldn't you be at the hospital like, right now?" frågade Svea mig.

"Oh, i forgot..."

"Well, let's drive to the hospital then!" sa Harry.

När vi kom dit så gjorde det inte så mycket att vi var sena eftersom att dom hade själva kommit lite efter i schemat. 

Jag gick in i ett rum tillsammans med Svea & Louis och resten väntade utanför. 

"Are you ready to take it off?" frågade läkaren.

"Yes i am, but does it hurt?" frågade jag lite nervöst.

"No, not at all. It could feel weird but it doesn't hurt"

"Okey good"

Han tog av "pjäxan" och sedan fick jag testa att gå utan kryckor. Det gick faktiskt bra och vi fick strax åka därifrån. 

Det kändes skönt att slippa ha den där saken på benet. 

"Svea! Skulle inte vi ta en shoppingdag nu när jag inte har "pjäxan" på benet längre?"

"Jo... vi får ta det någon dag nu"

"Absolut"

"Girls, can't you teach us some swedish?" frågade Zayn oss.

"Sure, what do you want to know?"

"I want to know how to say... hmm... shower!" sa Liam.

"Haha okey, you say "dusch" "

"Haha douch" 

"No, dusch"

"Yeah, douch"

"Haha, no it's dusch"

"Dusssh"

"Yeah... something like that"

Vi lärde dom lite svenska på vägen tillbaka och hade allmänt kul. 

Vi bestämde oss för att ha filmkväll och vi tog fram lite chips, godis & läsk och satte sedan i en skräckfilm. 

Jag hatar verkligen skräckfilmer, som alla här redan visste men jag hade inget val här. 

Jag satte mig bredvid Louis som höll om mig hela filmen... Jag kollade inte så mycket på filmen utan låg mest och blundade och njöt av att ligga i Louis famn.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

xx Hannah

Tänkte bara uppdatera och berätta att det kommer ett nytt inlägg senare idag, kanske fler! :)

xx Hannah 

Beccas Perspektiv

Nu låg jag, Svea, Liam, Harry och Niall på golvet och andades ut. 

"Hey, where's Louis and Zayn?" frågade jag som precis kommit på att dom inte var i rummet.

"Ehm... they're doing something" sa Niall.

"What are they doing?" frågade jag och Svea nyfiket.

"It's a secret" Sa Harry och log mot Svea.

"Tell us, or we'll ehm we'll...?" Jag kollade mot Svea och hoppades på att hon kunde fortsätta meningen...

"Tell us or we'll speak swedish ALL day" sa hon och det var ju faktiskt en riktigt bra idé.

"Eller vad säger du Becca?"

"Ja, det låter faktiskt riktigt bra!, speciellt om vi säger deras namn då och då så dom tror att vi snackar om dom, haha"

"Okey... should we tell?" sa Liam

"Naaaaah" sa Harry och stirrade på oss.

"Jag tror att vi kan få Niall att snacka" sa jag.

"What did you say about me?"

"Haha, Niall kommer verkligen inte klara av detta om vi ska säga hans namn hela tiden" sa Svea.

"Sorry boys but can't we pleeease tell them?" sa Niall.

Precis när han sa det så kom Zayn och Louis in i rummet.

"There they are! Can you please talk english now?!" sa Niall som verkligen ville veta vad vi pratade om.

"Where have you been?" frågade jag dom.

"FINALLY!" utbrast Niall.

"We we're just in the studio and ehm talked to Paul" sa Zayn.

"No you wasn't" sa jag.

"Or what do you say Niall, should you tell us or should we speak swedish all day long?" 

"Svea! don't begin to speak swedish again!"

"Varför inte?" sa hon och kollade mot honom.

Hans ansiktsuttryck fick mig och Svea att vika oss på mitten av skratt.

"We'll tell you... later" sa Louis och blinkade mot mig.

"Haha, sure..." sa jag och Louis och Zayn hade nu satt sig vid oss andra.

"So... can't you tell us more about the tour?" frågade jag.

"Sure, we'll leave in 3 months, in september and we'll be back in april..."

"So you'll be gone in 7 months?"

"Yeah, but we'll have some breaks but not in England i think"

"Oh... that's a really long time but i'm happy for you..." sa jag ledsamt.

Louis la sin arm runtom mig... 

"Yeah, it's a long time but atleast we won't be apart" sa Louis men jag fattade inte riktigt vad han menade.

"Ehm... yes we will..."

"No, while you were here with Svea, Niall, Liam and Harry, we talked to alot of people and you are going with us... Because you're going to sing on the tour with us"

Jag stelnade till.

"No i'm not"

"Yes, it's okey, we've talked to a lot of people and they've listened to your voice" 

"But i don't want to tear you guys apart"

"You won't, we've also talked and it's okey for everyone"

"But what about your fans?"

"They like you!"

"Are you sure?" 

"Ofcourse" sa han och kramade om mig.

"What about Svea?"

"Haha, i'm in Sweden then!" 

"Haha right! But are we going to sweden too?"

"Yep" svarade Liam.

"Then we'll see you!" sa Harry.

"Haha, but can't we do something now?"

"I think that's a great idea" sa Zayn. 

Vi började gå ut och möttes av skrikande fans... 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, sista inlägget idag! Kommentera gärna om du har en novellblogg! :)

xx Hannah

Sveas perspektiv

Jag hade gått och satt mig bredvid Harry och Niall som verkligen ville veta vad tjejer snackade om under ett "girltalk".

"Svea! You have to tell us, i've always wanted to know" sa Harry.

"Haha, we're having pillowfights you know..." sa jag oseriöst.

"Like in movies?! And you didn't let me in?" sa Niall som tyckte jag var orättvis.

"Come on, i wasn't serious, haha"

"Oh... but what do you do then?"

"Talk"

"About what?"

"Secrets" sa jag och blinkade med ena ögat mot dom.

Dom var inte nöjda med mitt svar men nu ropade Liam att det var mat så jag började gå mot köket istället.

"So, we're going to the studio later" sa Zayn.

"Okey" sa jag och nickade mot Becca.

"And you're coming with us" halvskrek Niall.

"Haha, do we have a choice Niall?"

"NO" 

Jag log som svar.

När vi hade ätit så gick vi mot bilen för att åka till studion.

Utanför studion stod det en massa fans och jag gick bredvid Svea eftersom killarna ville träffa endel av fansen. 

Det var även endel som konstigt nog hade skrivit mitt namn på endel skyltar?

"Varför är ditt namn med på endel skyltar?" frågade Svea mig.

"Jag vet inte... antar att dom gillade videon som killarna la ut på mig när jag sjöng?"

"Ja... det måste va så, haha du börjar ju bli kändis här va"

"Men jo... keep dreaming Svea"

Vi började gå mot dörren och gick in i studion. Där inne satte vi oss på ett par soffor och väntade på killarna. 

Under tiden satt vi och gjorde roliga videos på oss, precis som vi alltid brukat göra hemma i Sverige. 

Killarna & Paul kom efter en halvtimme och vi började gå mot en studio. Jag och Svea följde efter Paul och satte oss i ett litet rum och kollade på när killarna sjöng.

"Ehm... Paul, do you mind if i borrow an other studioroom in the hall?" frågade Becca.

"Not at all, i'll show you the way"

"Thank you, Svea are you coming?"

"Ofcourse"

Vi gick mot ett annat rum längre bort i korridoren där Paul visade mig vilka knappar jag behövde trycka på och så för att prata med Becca så att hon hörde.

Paul gick mot killarnas rum och Becca började sjunga på Christina Grimmie - Liar Liar. 

Becca sjöng så underbart fint. Jag tycker det är synd att hon inte verkar vilja skaffa en karriär. 

När Becca var klar så klickade jag på knappen som Paul hade visat mig innan. 

"Wow Becca, fyfan vad du är grym" 

"Haha men jo, haha" 

Jag hörde hur någon öppnade dörren och jag kollade dit. 

Niall, Zayn, Harry, Liam & Louis kom in.

"Aren't you singing?"

"We're having a break so we went here!" sa Harry glatt.

"Okey, but you missed when Becca sang, she's amazing but she doesn't seem to know it herself"

"I know she's really great! Then we have to make her know it!" Sa killarna.

"I know, can't you sing a song with her? i want to hear that!" 

"Yeah, that would be fun" sa Niall och killarna verkade hålla med så dom gick in till rummet där Becca stod.

Efter ett tags diskuterandes så gick hon med på att sjunga med dom men det blev ett problem när vi skulle välja låt, eftersom Becca ville inte ta någons solo i deras egna låtar. 

Tillslut blev det ändå en låt som killarna hade sjungt innan, Your Song.

Dom bestämde vilka delar som alla skulle sjunga och sen började dom sjunga. 

När dom var klara så kom dom in och lyssnade.

Det lät riktigt bra.

När ungefär halva låten hade spelats så kom Paul in.

"Guys, the break is over"

"Yeah, but you really need to listen to this"

"Not now, you have to come now"

"But please Paul, we just sang this"

Han gick med på att lyssna och vi började om från början. 

Han tyckte också att det lät riktigt bra. 

"Why don't we put a song when Becca is singing with us when we're going on tour?"

"You're going on tour?" frågade Beca

"Ehm... yes, we didn't tell you?"

"No..."

"Well it's a tour around Europe in about three months" sa Harry

"But it's still One Direction, not One Direction plus Becca, right Paul?"

"Yeah..." 

Killarna hörde att Paul inte lät så övertygad så dom började försöka övertyga honom"

"Well it's not my decision, and we don't even know if Becca want to"

Alla vände sig nu om mot Becca som började gå ut ur rummet. Jag gick efter henne. 

Vi gick in på en toalett som låg några korridorer bort.

Där satte vi oss ner på golvet.

"Jag vill inte" sa hon.

"Är du säker? För det här är en stor chans att skapa en karriär om det är det du vill"

"Men jag vet inte om jag vill eller inte, tänk killarnas fans? Dom tror ju att jag splittrar One Direction och det är det minsta jag vill"

"Du måste säga det till killarna då..."

"Jo jag vet, ska vi gå tillbaka?"

När vi kom tillbaka så var killarna inte där, vi antog att dom hade gått tillbaka till deras studio och vi ville inte störa så vi bestämde oss för att kolla runt i huset.

Vi kom till ett rum med speglar på ena väggen och en stereo i ett hörn. 

Vi gick in och satte igång stereon. Vi började genast flum dansa och skratta. 

Efter ett tag så snubblade jag och trillade på Becca som trillade ner på golvet. Vi började skratta men rykte till när vi kollade mot dörren för där stod några och skrattade och filmade oss.

"This is totally going in to twitter" 

Det var Niall, Liam och Harry som stod i dörröppningen.

Vi började skratta ännu mer och gick för att höja musiken och nu kom dom också in och började dansa med oss.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett sent första inlägg idag, kanske klämmer in ett litet sen. 

xx Hannah

Beccas perspektiv

Jag vaknade och kollade mot klockan, 06:56... Louis låg bredvid mig och resten låg och sov på en soffa lite längre bort.

Jag kollade på Svea och kom att tänka på det hon viskade till mig igår. 

Jag hade inte tänkt på det innan men senaste gången jag var på ett sjukhus så dog Adam. Jag log åt alla minnen vi hade. Jag kände inte direkt för att gråta så jag tänkte på alla minnen istället.

Det var skolavslutning. Jag, Svea och Adam gick mot stranden. Vi var där hela kvällen. Adam hade lyft upp mig och kastat mig i havet. 

Vi hade gått hem på eftermiddagen och Svea skulle någonstans. 

Vi hämtade min gitarr och gick sen tillbaka till stranden, han fick mig att sjunga för honom. Vi satt där hela natten och pratade. 

När vi kom hem så fick vi världens utskällning för att vi hade varit ute lite mer än halva natten. Men det var så värt det. 

"Why are you smiling?" Det var Louis som hade vaknat.

"Memories" sa jag och log mot han.

"Tell me" sa han och gav mig en lätt kyss på kinden.

Svea hade nu vaknat. 

"Fan vad ni var tidigt uppe då" mumlade hon.

Jag skrattade bara åt henne.

"Du är så söt när du är trött" sa jag till henne.

"ENGLISH LADIES!" halvskrek Louis och petade mig på min midja.

"Sorry, Boobear!" 

Han flinade åt mig och gav mig en kyss.

"Get a room" mumlade Svea som fortfarande var väldigt trött.

"Haha, Svea, are you tired?" 

"Can't we go home?" 

"That's a good idea!" sa Louis och började gå mot dörren. Okej? Skulle han gå hem nu eller?

Jag och Svea började skratta nu och killarna vaknade och fattade ingenting.

Louis kom tillbaka med en läkare och en rullstol.

"Can i go home?" frågade jag läkaren.

"Yes, but only if you are very careful!" svarade han.

"I promise i will" 

Louis och de andra killarna hjälpte mig att sätta mig i en rullstol, jag skulle tydligen sitta i den medans vi var i sjukhuset eftersom vi var tvugna att fylla i några papper och jag skulle inte orka stå upp med kryckor eftersom sjukhuset var väldigt stort!

Louis körde mig och vi började gå i alla korridorer tills vi kom till en hiss som ledde till ytterligare korridorer... Sen kom vi tillslut till en dörr vi skulle in i. Där fick jag fylla i en massa papper och sedan fick jag mina kryckor igen så vi kunde åka hem. 

När vi kom in i killarnas hus igen så sprang Svea, Liam och Zayn över till mitt hus för att packa lite saker åt oss.

"I guess we're housemates again!" sa jag till Niall.

"Yes we are!" skrek han.

Jag började gå upp mot trappan och in mot rummet jag sov i innan. Jag tog min dator och loggade in på twitter.

Det var många som följde mig nu. 

Någon knackade på dörren och Svea kom in.

"Hur mår du?"

"Jag mår bra" sa jag och hon satte sig bredvid mig.

"Kommer du ihåg när du, jag & Adam gick till stranden på skolavslutningen?" frågade jag henne och hon fick ett riktigt chockad ansiktsuttryck.

"Självklart, det kommer jag aldrig glömma"

"Jag saknar oss tre"

"Jag med" sa hon och kramade om mig. 

Vi har inte pratat om Adam på ungefär 2 år nu men jag tyckte att det var dags nu.

Jag visade henne mappen med Adam och vi satt och kollade igenom massa bilder och videor och skrattade.

"Du saknar Adam va?" frågade jag henne.

"Såklart jag gör..." 

En tår rann ner längs hennes kind. Jag fick riktiga skuldkänslor för jag hade ju faktiskt inte tröstat henne eller frågat hur det var med henne sedan adam... ja.... dog. Dom där gångerna vi pratade om Adam så satt hon och höll om mig och tröstade mig. Det var jag som fick oss att sluta prata om honom för jag klarade inte av det längre. 

Jag kramade om henne.

"Varför har vi inte pratat om Adam på nästan 2 år nu? "

"Jag ville inte ta upp det. Jag ville inte att du skulle vara så ledsen"

"Förlåt för att jag inte pratade med dig om honom, jag vet nu att du behövde det..."

"Be inte om förlåtelse, jag förstår dig, han var din bror, min saknad kan inte jämnföras med din" sa hon och nu satt vi och höll om varandra och grät.

Svea reste på sig och låste dörren och satte sig i sängen sen igen. 

Svea tog och kollade på endel videor igen... Och där kom videon upp... videon där jag sjunger på hans begravning.

Vi börja storgråta och kramar varandra igen.

När vi legat i sängen i en timme ungefär så knackar det på dörren.

"Girls, what are you doing? Can i come in?" Det var Niall.

"Sorry Niall! Girltalk" svarade Svea.

"Okey see you soon room mates!"

"Vet killarna om...?"

"Nej... Jag har inte berättat" svarade Svea.

Jag nickade och vi bestämde oss för att börja gå ner till killarna.

Vi började gå ner för trappan och killarna höll på att springa runt och hålla på som vanligt.

"Becca?"

"Ja?"

"Jag är glad att vi pratade"

"Jag med" 

Jag log mot henne. 

"It smells good Liam!" ropade jag mot köket.

"I know! it's tacos!"

"Awesome!" 

Jag satte mig hos Louis som satt i soffan och han la armen runtom mig. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev sen uppdatering idag men jag har hållit på med detta kapitlet sedal 16:19 haha. 

Men aja, här är det! :)

xx Hannah

Kommer säkert ett eller fler chapters idag! Tänkte bara dela med mig av Boyce Avenue's cover av WMYB.

Tycker att den är riktigt bra!, inte bara just denna covern utan nästan alla deras cover!

Älskar verkligen folk som sjunger grymt bra men endå inte är kända, utan istället har flera miljoner views på youtube. Jag vet inte men jag tycker det känns så jäkla grymt, hehe. 

Andra exempel är ju Maddi Jane & Christina Grimmie. 

xx Hannah

Sveas perspektiv

Svea hade somnat i Louis famn och dom var verkligen söta tillsammans. 

Vi satt på golvet och spelade kort.

"Svea, why did Becca cry before?"

Alla tittade på mig och Louis verkade stirra riktigt mycket pga nyfikenhet.

"Ehm... i have to go to a toilet" sa jag och gick ut ur rummet. Jag visste mycket väl att det fanns en toa på rummet men jag ville vara ifred.

Jag gick förbi några korridorer och tillslut kom jag till en toa. Jag låste dörren och satte mig på golvet och grät.

Tårarna började rinna. Jag saknade Adam. Jag hade inte gråtit såhär förut för jag hade varit tvungen att vara stark för Beccas skull. 

Det här var något som jag aldrig skulle kunna berätta för någon. Det hade nu gått 20 minuter och jag satt fortfarande på toan.

Min mobil plingade till.

"Where are you? Are you allright?" det var ett sms från Liam. Jag log.

"I'm coming soon, haha i'm fine. Had a call from my mum so that's why it took so long, see ya soon ;)" svarade jag.

"Okey! miss ya" skrev han och jag log.

Jag kollade mig i spegeln, jag tror inte man kunde se att jag har gråtit... Jag bestämde mig för att gå tillbaka.

När jag kom dit så tittade alla på mig.

"Haha hello!" sa jag och skrattade.

Dom skrattade också.

Alla började prata med varandra igen men jag gick och satte mig bredvid sängen och kollade på när Becca sov. 

Louis låg fortfarande och höll om Becca.

"Are you gonna tell me what happened?" sa han och kollade på mig.

"What do you mean?" 

"You know, what you told Becca when she cried"

"Hon saknar Adam... Hon älskar Adam, hon kommer aldrig glömma honom... Inte jag heller. Hennes ena halva är borta"

"Can you tell me in english, please?"

"She just miss her family, and she said she was scared that she would never meet you or her family again" sa jag och han verkade tro mig. Han kollade på Becca och drog undan en hårslinga från hennes panna.

"Louis...?"

"Yes?"

"Can you promise me to never hurt her?"

"I would never do that"

"Thank you, that means alot"

Vi log mot varandra och efter att bara ha suttit tysta i ungefär tio minuter så kom resten av killarna och vi började prata på som vanligt.

Jag tog upp min mobil och smsade mamma.

"Becca blev kidnappad och utkastad ur en bil och sedan påkörd, hon mår bra men vi är på ett sjukhus, jag har börjat tänka på Adam igen. Jag mår piss men jag tänker inte visa det, älskar dig, vet inte hur jag ska göra"

Mamma var den enda jag kunde snacka med när det gällde Adam. Hon ringde mig och vi började prata. Jag lämnade inte rummet eftersom jag pratade endå svenska, och denna gången undvek jag att gråta.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

xx Hannah

Beccas perspektiv

"Louis..." mumlade jag... jag visste inte riktigt om jag levde eller inte.

Jag kände hur någon höll i min hand men jag orkade inte öppna ögonen. Var jag död? 

Efter ett tag fick jag upp ögonlocken och jag mötte 6 ögon som stirrade på mig.

Louis böjde sig ner och kramade mig och strök undan lite hår som låg i mitt ansikte.

Svea kramade sedan om mig och viskade:

"Jag trodde att du skulle dö, att du skulle gå till Adams sida..." 

Jag stelnade till när hon sa det. Jag satt bara och stirrade chockat in i väggen. En tår rann nu längs min kind men jag flyttade inte blicken. 

Jag saknade honom.

Alla pratade nu, antagligen med mig men jag satt bara och stirrade in i väggen...

Sveas perspektiv

Jag kanske inte skulle sagt det där? Becca satt nu och bara stirrade på ingenting egentligen, hon svarade inte oss. Killarna blev oroliga men jag visste vad som hände.

"What did you tell her?" Frågade Niall mig.

Skulle jag berätta?

"Säg inget... Jag vill inte att dom ska veta"

"I told her i missed her" jag kollade på Becca.

"I really did" 

Hon log nu tillbaka mot mig. 

"I NEED TO CALL YOUR PARENTS!" skrek jag.

"You told em'?" sa Becca chockat.

Jag nickade och en tår rann nu längs min kind. Jag tog tag i min telefon och ringde hennes föräldrar.

"Hallå...." svarade någon i andra änden med en röst som inte verkade bry sig.

"Becca lever!" skrek jag.

"VA?!" 

"Hon har vaknat!"

Dom skrek och grät i telefonen och jag fick ett riktigt stort leende på mina läppar. 

"Kan vi få prata med henne?"

"Vänta, jag ska kolla"

Jag gick in i rummet igen där det nu stod två läkare igen, den ena var Emma.

Jag kom in med ett leende på läpparna och gav telefonen till Becca.

Hon hade däremot inget leende i ansiktet. 

Hon pratade med hennes föräldrar i ungefär tio minuter men hennes ansiktsuttryck ändrades aldrig. 

När hon la på så var hon lika dan.

Under samtalet så hade hon bara svarat kort så jag fattade inte vad hon pratade om.

Beccas perspektiv

Jag la på. Men under hela samtalet var det bara Adam jag kunde tänka på. Tänk om jag hade dött? Hade jag träffat Adam? Skulle jag dött på samma sätt som Adam?

Sånna frågor gick runt i mitt huvud hela tiden. Jag borde vara glad över att jag lever men jag vet inte faktiskt. Jag vet ingenting just nu...

Jag bestämde mig för att försöka prata med alla och inte verka vara för konstig. Dom fattade säkert inte varför jag var sån men jag antar att dom får undra ett tag då...

"I'm hungry" sa jag och alla började titta på mig.

"What do you want to eat?" sa Louis som log mot mig.

"Anything"

Svea, Niall, Zayn, Louis & Liam gick och hämtade mat, antar att dom ville att jag och Louis skulle få vara ensamma.

"How are you?" frågade han mig.

"I'm fine, but what did the doctor say about me?"

"Your leg is fine, but you need your plaster for 3 more days, you got a lot of bruises and a concussion"

"That means i'm fine, so when can we leave?"

"Tomorrow, but you can't be alone for one week and Svea didn't want to take care of you alone because... you know what happened... So you guys are sleeping in our house" sa han och log mot mig.

Jag log mot honom tillbaka och satte mig upp i sängen. Jag lutade mig mot honom och gav honom en kyss. 

Han log mot mig.

"I really liked that but i think it's best for you to lie down" sa han och blinkade mot mig.

"Haha, i'm fine"

Han lutade mot mig och gav mig en till kyss samtidigt som han lutade mig ner mot sängen. När han avslutade kyssen så låg jag i sängen.

"I think you just made me lie down" sa jag och skrattade.

"Yeah, i'm awesome, you don't need to tell me" sa han och nu skrattade han också.

"I missed your smile, i thought i'd never see that again"

Han kramade om mig och la sig sedan i sängen bredvid mig.

Vi båda låg helt tysta, ingen pinsam tysta utan en skön tystnad och kollade ner på hans mobil. Han låg med armen runtom mig och gick in på twitter. Fansen visste redan om oss tydligen. Eller ja, i allafall att jag låg på sjukhus.

Många hade skrivit riktigt fina saker på min logg. Jag log mot skärmen.

Louis började sedan skriva en tweet.

"I thought i'd never see you again, but now you're laying in my arms... i've missed you #Rebecca...."

Jag la mitt huvud mot hans axel.

"I've missed you too, even if it was just a day"

Han kysste mig på mitt huvud.  

Resten kom nu in i rummet med mat från McDonalds.

"McDonalds!" skrek jag.

Det var riktigt mycket mat men allt blev faktiskt uppätet. 

Vi satt och skrattade på som vanligt och hade riktigt roligt. Man kunde inte tro att det som hände igår faktiskt hände.

Jag satt och låg åt alla som satt och pratade och skrattade och kastade mat på varandra. Även fast jag hade haft det svårt så var jag riktigt lyckligt lottad. Jag sitter här med en underbar pojkvän och 5 underbara vänner. Vad mer kan man begära?

Visst det har hänt endel saker som jag aldrig kommer glömma men jag har endå haft otroligt tur. 

Jag lutade mitt huvud mot Louis axel och somnade.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kul med komentarer! :)

xx Hannah