Jag vaknade av att alarmet ringde. 04:15. 

Jag var ovanligt pigg men det var ju inte så konstigt? Jag skulle ju flyga till london om en timme och 45 minuter!

Jag gjorde i ordning mig och sedan började bilen rulla mot flygplatsen.

Idag var min födelsedag, jag hade inte tänkt så mycket på det men som sagt så firar vi inte denna dagen i min familj...

Det var bestämt att jag och Svea skulle mötas vid ingången klockan 5. 

Svea hade redan kommit och hon stod och väntade på mig. Hon hade inte sett mig ännu så jag gick fram och puttade lite på henne från sidan. Hon ryckte till och skrattade åt mig. Vi kramades sedan om och började gå mot ett fik på flygplatsen.

"Gumman, är det okej om vi åker hem? Klockan är strax efter 5 och vi börjar jobba vid 7..."

"Självklart!, jag kommer sakna er!" sa jag och kramade om dem. 

"Är ni säkra på att ni hittar rätt och så?"

"Jadå!"

"Okej, hejdå! Ha så kul i London! Älskar dig" sa mamma en sista gång innan hon & pappa gick iväg mot bilen.

"Sååå... hur amazing ska inte detta bli?" sa Svea hur glatt som helst.

"Skitkul!"

"Ja! Speciellt nu när vi bor bredvid killarna!"

"Ja, men hur är det mellan dig och Harry nu då?"

Svea började rodna och jag fnissade lite åt henne.

"Haha, vad menar du?"

"Sluta, du vet vad jag menar!"

"Haha, vi är bara vänner"

"Men, jo, visst..."

"Hahaha! Jag lovar!" sa hon och petade mig i sidan så att jag ryckte till. Jag stötte till bordet och vi fick många irriterade blickar mot oss.

Vi struntade i blickarna helt och hållet och började skratta som alltid.

När klockan var strax innan 06:00 så gick vi mot gaten. 

Vi satt snart på flygplanet och där somnade båda. 

Jag vaknade av att jag fick något hårt i huvudet. Jag kollade förvirrat upp.

"Uhm... sorry" fnös en gammal gubbe med en irriterad röst. Han hade slått till mig med sin väska när han gick förbi min rad.

Jag kollade bara på han som om han var dum i huvudet och han fortsatte gå mot sin plats utan att bry sig. 

Jag hörde hur någon började prata i högtalarna.

Vi skulle landa. 

Jag kollade mot Svea som också hade vaknat och när vi landat så gick vi mot en taxi. 

"Vänta, ska vi verkligen åka till huset, jag menar.... killarna kommer säkert att se oss?" frågade Svea

"Haha, jag har faktiskt tänkt på det och jag snackade med Paul... Dem är och gör i ordning sig nu. Repar och ja... sånt man gör när man är känd antar jag haha"

"Okej, men då åker vi på en gång då!" 

Jag sa adressen till taxichauffören och vi började åka mot huset.

En och en halv timme senare så satt vi hemma på min säng. Svea skulle få ett av mina gästrum som sovrum. Hon skrek av glädje när hon insåg att vi faktiskt var i London. Jag skrattade åt henne men kunde inte låta bli att vara glad med henne.

"Så... vad ska du ha på dig ikväll?" frågade Svea

"En svart klänning tror jag..."

Hon nickade och började springa runt i huset.

Jag gick ut mot poolen och kollade ut mot killarnas hus, jag log av tanken på att killarna bodde bredvid mig igen. 

"Becca! Konserten börjar om 3 timmar! Du måste göra iordning dig & sen ska du väl vara där lite tidigare med va?"

"Haha, jag hinner... Konserten börjar vid 19:00 och jag ska inte vara där förrän 19:30... Paul sa att jag skulle komma när konserten har börjat så att jag inte stöter ihop med killarna innan dem ens har kommit igång"

Jag duschade och gjorde i ordning mitt smink. Nu var det en och en halvtimme kvar tills jag skulle vara där. Alltså började konserten om en timme. 

Jag satte på mig klänningen och lät Svea göra iordning mitt hår. Jag ställde upp på några kort och Svea la in en på twitter. 

"Skriv ingenting om London eller något, skriv typ att det ska bli kul ikväll! Annars fattar killarna direkt om de är inne på twitter nu innan konserten.."

Svea nickade och la in den på twitter. 

Vi fortsatte fota och efter 20 minuter ringde Louis.

"Jo, Becca, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!" jag tänkte spara det tills killarna var med men GRATTIS SNYGGING!" sa hon och hoppade på mig. 

Jag skrattade åt henne.

"Du är så söt ibland Svea! haha tack!" 

Hon räckte fram mig ett paket och jag öppnade det fort.

I paketet så låg ett par låga, svarta converse. 

Jag kramade om Svea.

"Tusen tack Svea! Du är underbar!" 

Jag ryckte till när min mobil började ringa. Louis.

"Hi babe, i miss you" svarade jag.

"Happy birthday honey! I miss you too!" Jag hörde i bakgrunden hur killarna började skrika på Louis att han skulle sätta på högtalarna.

Genast började killarna sjunga Happy Birthday. Jag log och såg säkert ut som ett fån.

"Thank you guys! But aren't you supposed to be on a consert like right now?" frågade jag, fast jag visste redan svaret på den frågan.

"Soon! But we miss you, we wish you could be here!"

"I wish that too... but i'll see you soon, right?"

"Yeah, hopefully... But what are you going to do today? We saw you on twitter!"

"Uhm, yeah! Me and Svea are going to a familydinner with our parents..." ljög jag.

"Okey, have fun! But we have to go now! The concert starts in 5 minutes! Love you, bye!"
"Bye, good luck!"

"Det var nära... de hade sett bilden och frågade vad jag skulle göra..."

"Haha, jo jag fattade det när jag lyssnade på vad du sa"

"Men vi åker nu eller? Det tar ju 20 minuter att åka dit"

"Men vad väntar vi på? Klart vi åker!"

Vi började gå mot taxin som vi hade ringt och jag kände hur jag började bli nervös... 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Är rätt så sugen på att skriva nästa kapitel direkt! Funderar seriöst på det...

Ska packa min väska eftersom att jag har match och så & göra mig i ordning lite lätt och sen kanske det kommer upp ett nytt?, vad tycks? :) 

Vi bestämde oss för att gå och käka på McDonalds. När vi satt där så berättade killarna hur mycket de skulle sakna oss. Jag kunde inget annat än hålla med, de skulle ju faktiskt flytta tillbaka ikväll. Louis satt och höll om mig, han ville verkligen inte åka hem. 

"Can't you come with me?" viskade Louis till mig, med lite hopp i blicken.

"No, i would love to, but i can't... My mom wouldn't like that because of what happened the last time, and i just can't drop school..." svarade jag. 

Fast inget av dethär var ju riktigt sant. Jag hade ju ringt de som hyrde mitt hus och de skulle vara utflyttade idag. Svea skulle ju följa med mig & vi skulle överraska killarna på en av deras konserter i London. Vi hade snackat med Paul och jag skulle överraska dem på scenen i morgon. 

"I see but i will miss you like crazy" sa han med en ledsen blick. 

Jag kramade om honom och han besvarade kramen hårt.

"I will miss you too, but we'll meet soon" sa jag. 

Han nickade... 

Killarnas flyg skulle åka klockan 17:45 så vi bestämde oss för att åka till hotellet och packa ner det sista. 

När vi var klara så var klockan 17. Vi åkte ner mot flygplatsen för att vara där i tid. Louis stod och höll om mig hela tiden, och släppte mig inte med blicken. Han är helt underbar. 

"I'm sorry for missing your birthday tomorrow..." sa Louis och gav mig en kyss på pannan. 

"It's okey" svarade jag och log mot han. 

Under väntan på deras flyg så satt jag och myste med Louis. De ropade att man nu kunde gå på deras gate så vi började säga hejdå.. Det var riktigt jobbigt, fast vi skulle ses i morgon. Fast det visste ju inte killarna, så de var ju inte glada precis... 

"This is for you..." sa Louis och satte på ett armband på min handled.

"Louis... you didn't need too" sa jag och blev tårögd.

"But i wanted to, i love you"

"I love you too" sa jag och gav honom en hård kram och burrade in mitt huvud i hans bröstkorg.

De började gå mot gaten och jag & Svea stod och stirrade på dem medan de gick iväg. 

Jag kollade ner på min handled. Där var armbandet, ett silvrigt med en platta där det var ingraverat: 

You mean the world to me, now and forever

Jag blev tårögd ännu än gång och kramade om Svea.

"Vi kommer snart att se dem igen... Kom så gå vi hem och fixar packningen"

Jag nickade och tog fram min mobil för att sms:a Louis.

"You are my world, i love you" skrev jag och log åt sms:et innan jag skickade iväg det. 

Jag förväntade mig inget svar förrän de hade landat så jag la ner mobilen i väskan. 

Vi började åka hemåt, jag till mig och Svea till sig. 

När jag kom hem så möttes jag av mamma & pappa som stod i köket och pratade om någon sport som vart på tv som vanligt. 

Jag hälsade och gick sen upp för att packa. 

När jag nästan var klar så knackade det på dörren och mamma kom in.

"Är du säker på att du vill flytta?"

"Jag är helt säker, har aldrig varit säkrare" 

"Vi kommer sakna dig enormt, som förra gången! Du får lova att ringa!" 

Jag gick fram och kramade om henne.

"Jag kommer sakna er också, klart jag kommer ringa! Kommer ju inte direkt glömma bort er!" sa jag och log mot mamma. Hon log tillbaka, ett sånt där härligt "mamma leende".

"Behöver du hjälp med packningen då?"

"Nej, tack, jag är strax klar... Ska bara fixa det sista"

Hon nickade och gick ut. 

När jag var klar så gick jag in på twitter. 

Jag kollade om någon av killarna hade twittrat och Niall hade gjort det. Det betyder att de har landat. Jag klickade upp tweeten.

"Home! Had an amazing time in Sweden with the best people. We all miss you Becca & Svea, see you soon xx"

Jag log och gick för att hämta mobilen, jag hade glömt den i väskan efter att jag sms:at Louis.

Jag kollade på skärmen. Ett nytt textmeddelande. Jag klickade upp det och det var Louis.

"I love you too, and i always will.. See you soon, i hope x"

Jag svarade snabbt.

"Miss you, good luck at your concert tomorrow x"

Jag skickade också ett sms till Svea.

"Ses på flygplatsen klockan 05:00 imorgon då...x"

Jag var riktigt förväntansfull inför morgondagen.

Jag la mig ner på sängen och försökte somna. Efter att det känts som en väldigt lång tid så somnade jag.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kanske kommer ett till kapitel senare idag! Vet att det inte har varit bra uppdatering denna veckan. 

xx Hannah

Hejsan! Tänkte lägga upp en video på när killarna sjunger More Than This akustiskt. Älskar när Niall sjunger "If i'm louder, would you see me?.." haha. 

Men rösta gärna i min omröstning! Är inte så säker på om jag vill fortsätta på den här novellen utan istället börja på en ny... vad tycker ni? Uppskattar svar i omröstningen! :)

xx Hannah

Lite covers från Christina Grimmie :)

xx Hannah

Den natten spenderade jag hos Louis, vi hade legat och mysit genom hela natten. 

Jag vaknade av att mitt alarm på mobilen gick igång...

"Turn it off..." mumlade Louis som höll armarna runtom mig.

Jag pussade honom på näsan och sträckte mig för att stänga av alarmet. 

"I'm going to school, go back to sleep babe" sa jag innan jag gick upp ur sängen.

Han mumlade något jag inte fattade och jag gick mot toaletten för att göra i ordning mig. 

Jag lånade en av Louis tröjor och när jag gjort i ordning mig så skrev jag en lapp som jag la på bordet.

Goodmorning Babe! See you after school, miss u allready! xx Becca

Jag drog tag i min väska och började gå mot bussen. 

När jag väl satt på bussen så kände jag hur jag fick väldigt många blickar på mig, endel verkade till och med smygfota... Jag vände mig mot fönstret och försökte att ignorera alla blickar.

När jag kom in i korridorerna i skolan så möttes jag av Svea, jag gick fram till henne och gav henne en kram.

"Hej! hur mår du snygging?" frågade hon glatt.

"Bäst, durrå?" frågade jag nästan ännu gladare.

"Fine, but hur vare hos Louis igår?" sa hon och blinkade med ena ögat.

"Haha, Svea! inget sånt stördo..." 

"Men vet du vad som hände på bussen?" fortsatte jag..

"Tell me..!"

"Det var riktigt många som stirrade på mig, några tog till och med kort på mig? Varför?, jag menar har de aldrig sett en tjej innan?"

"Haha! Becca! Har du glömt något eller?"

"Vad?"

Svea brast ut i ett gapskratt och nu fick vi massa blickar på oss som om vi var helt dumma i huvudet, vilket vi kanske var.

"Men säg då istället för att skämma ut oss inför hela skolan" sa jag och flinade.

"Du är ju för fasen Louis Tomlinsons flickvän, har du glömt bort hur det är att vara halvkänd?"
"Just det, haha, men det var ju så länge sen det hände sist... tänkte inte på det! hehe"

När jag tänkte på det så var det väldigt många som stirrade på mig och Svea under dagen, antagligen för att de sett oss i någon skvallertidning eller något sånt.

"Eh, Svea, är det okej om vi inte snackar om killarna i skolan? Det känns inte direkt tryggt om du fattar vad jag menar..."

"Jag fattar precis"

Dagen gick rätt så fort förbi och snart var jag och Svea hemma hos mig igen.

"Du vet... imorgon är det ju din födelsedag, jag är ledsen över att jag måste ta upp det här men vi måste sluta ignorera din dag! Jag vet att Adam inte ville att du skulle strunta i din födelsedag pga honom"

"Jo... jag har faktiskt tänkt på det och jag tycker att det är väl okej... men inget överdrivet"

Jag kände hur tårarna brände under ögonlocket men jag ignorerade det. Svea hade faktiskt sant, Adam vill säkert inte att vi ska strunta i våran födelsedag bara för att han inte är här.

Svea kramade om mig och jag log, hon var den bästa vän man kan ha.

Jag ryckte till när jag hörde min SMS signal.

"Hey babe! i miss u too! Me and the guys are on our way home from the studio, do you mind if we're coming to your place? xx Louis"

Jag log men svarade snabbt.

"Come anytime, i love you x" svarade jag och förklarade för Svea att killarna skulle komma.

"I love you even more x" skrev han tillbaka och jag måste lett som ett fån eftersom Svea kastade en kudde rätt i ansiktet på mig. 

"Du vet inte vad du har gett dig in på.." sa jag mot Svea och tog tag i kudden som hon kastat på mig. Det blev ett kuddkrig och en massa skratt. När vi inte orkade mer så la vi oss på min säng och bara pratade och skrev till varandra på twitter, fast vi låg bredvid varandra. Jag vet, vi är random. Det ringde på dörren och jag och Svea tittade på varandra. Ingen av oss orkade öppna dörren så vi började skratta.                                                         "It's opeeen!" ropade jag och vi började skratta ännu än gång.                                                                                  Vi hörde en massa prat där nere och killarna började komma mot oss. Killarna tittade på oss och skrattade sedan lite lätt.                                                                                                                                                        

"So... where are we going to lay?" sa Harry med en fake ledsen röst.                                                                       "I don't know where you're going to be but i'm gonna sit here" sa Louis och satte sig på min mage.                           

"Auch..." sa jag och flinade åt Louis.

Det slutade med att alla låg i en hög i sängen...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Har hållt på med det här kapitlet hela veckan nu under den tiden som jag har hunnit. Vet att det ser lite konstigt i slutet med bloggplatsen är anti mig just nu.... 

xx Hannah

Vet att det har varit riktigt dålig uppdatering! Men det ska snart bli bättre.

Har varit helt utsliten efter ett jobbigt utbytesläger och efter vanliga matcher + träningar. 

Men det ska bättras! :)

xx Hannah

"It's okey, i'm here" sa Louis och kysste mig på pannan. Han hade nu gått ner till stranden istället och jag satt i hans famn.

Jag ryckte till. 

"Shit!" skrek jag.

"What is it?" frågade Louis förvånat.

"It's school today, and yeah, we missed the half day"

"Well, if you've allready missed the half day, it doesn't matter if you miss the whole day.."

Jag nickade och la mig i hans famn igen.

"I love you..." viskade jag. 

"I love you too, i really do"

"Can't we do something fun..? Just me and you?" frågade jag och log. Jag kände verkligen inte för att vara deprimerad utan göra något annat idag.

"I'd love that, can't we sing? i really, really love your voice" sa han och jag började rodna lite lätt.

"Sure, but it's gettin' cold so can we drive to my house and get the guitarr?"

"Yeah, ofcourse but the others will be there so we could go to our hotel later?"

"Let's do that!" 

"Well come on then" sa han och ställde sig framför mig med ryggen och visade att jag skulle hoppa upp.

Jag hoppade upp på hans rygg och skrattade sen. 

"Haha, i love your crazy ideas!" 

"This is not a crazy idea" sa han och skrattade. 

"If you say so, superman!"

"That's me!"

Vi satte oss i bilen och åkte hem mot mitt hus. Vi satte på radion och sjöng med till Train - Drive by.

Vi var snart hemma och möttes i korridoren av 5 blickar.

"We're going to our hotel" sa Louis och dem andra nickade.

Jag gick upp mot mitt rum och hämtade gitarren.

När jag kom tillbaka så stod Niall och stirrade på mig.

"What?" frågade jag.

"Are you gonna play the guitar and sing?! I want to join!"

"Yeah me to!" hörde man alla säga. 

"Sorry guys, it's only going to be me and Becca" sa Louis och log mot mig.

"But that's not fair! We want to hear too!"

"Sorry guys! haha" svarade jag och började gå mot dörren.

"Louis! Record it and send a video to me!" ropade Harry.

"Me too!" sa resten av killarna.

"Come on..." sa han och skrattade åt dem.

"Let's go" sa jag och snabbt hamnade Louis hand i min. Jag log åt honom.

Vi satte oss i bilen ännu än gång och en kvart senare så stod vi inne på Louis hotellrum.

Jag sprang direkt och slängde mig i sängen.

Louis log mot mig och kom fram och la sig ovanför mig.

"You're beautiful" sa han och log mot mig.

"Stop it" sa jag och log mot honom.

"No, cause' you are" 

"Haha, Lou, thank you but you embarass me!" sa jag och skrattade.

Han log mot mig och skrattade lite han också.

Sen la han sig bredvid mig och kramade om mig så att jag låg i hans famn.

"You know what the best thing is when we're cuddling?" frågade han.

"No, tell me"

"I'm bigger than you, so i decide when to stop! And i don't want to stop" sa han och blinkade med ett öga mot mig.

"Haha, like i've told you like a thousand times before, you're crazy"

Han började kittla mig.

"Take it back" sa han och log mot mig.

"But, honey, it's the truth" sa jag och flinade mot han.

Han började kittla mig igen.

"Take it back, or i'll ever stop tickle you!"

"Okey, okey you win!" sa jag och han slutade.

"What did you say?" sa han och flinade mot mig.

"I guess i take it back" 

Han log och började kyssa mig. 

"Louis... i have to.... go .... to the.... toilet!" fick jag fram mellan kyssarna.

"Haha, i guess i'll let you go, for this time" sa han och blinkade mot mig.

Istället för att gå in på toaletten så tog jag upp min mobil och började ta kort på han.

"Hey, wasn't you supposed to go in to the toilet?"

"Yeah, but stuff changed" sa jag och flinade mot honom. 

"So.. you're gonna leave me alone in this big bed?" frågade han och blinkade mot mig.

"Yeah, i'll guess so..." sa jag och började gå mot ytterdörren.

"Hey?! what do you think you're doing?" frågade han och sprang fram till mig och lyfte upp mig och gick tillbaka mot sängen.

"Well, i leaved you alone in that big bed" 

"Yeah, and i felt lonley, and like i told before; i decide when we stop cuddling" 

Jag skrattade åt han och vi la oss i sängen ännu än gång.

"This time, you're not allowed to go to the toilet!"

Vi började skratta och sen prata om allting som vi alltid brukade göra. 

Vi satte på en skräckfilm och glömde helt och hållet bort att vi skulle sjunga. Under filmens gång så kom jag närmre och närmre Louis hela tiden. Jag ville inte erkänna det men jag var riktigt rädd...

"Now i really have to go to the bathroom" sa jag och gick mot toaletten.

När jag kom tillbaka så såg jag inte Louis nångonstans...

"Louis? Where are you? Stop it! You're freaking me out!"

"If you don't stop it, i, i'll never kiss you again!" sa jag och kände sen ett par händer runtom min midja.

"I know you can't resist me" sa Louis och kysste mig.

"Maybe you're right" sa jag och kysste sedan honom...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varit riktigt trött den här veckan, nu också så min engelska är ju inte direkt den bästa!

xx Hannah

När jag kom ut ur duschen så möttes jag av 6 glada ansikten.

"So, Becca! It's your birthday in two days, what do you wish for?" sa Louis och jag blev tårögd. Jag kollade mot Svea som också såg lite chockad ut. Jag sprang ut genom dörren och bara sprang. Jag lät tårarna falla.

Jag har inte firat min födelsedag sen Adam dog. Ingen i min familj klarade av det så vi raderade dagen ur vårat liv.

Den 5:e november, borta. I mitt liv fanns det bara 364 dagar. Den 5:e november var inte någon av dem...

Harrys perspektiv

"Svea?"

Jag försökte få kontakt med Svea med hon reagerade inte. Jag skakade om henne lite lätt och tillslut reagerade hon.

"What happpened? Are you okey?" frågade jag och kollade oroligt på henne.

"We can't celebrate Beccas birthday"

"What are you talking about?" Jag kollade snabbt mot Louis och han verkade fatta allting.

"Louis, do you know..?"

Han nickade.

"I'm so stupid, she miss her brother" sa han och jag fick en klump i magen.

Jag skulle inte kunna föreställa mig att förlora en familjemedlem och tydligen så var det ett starkare band mellan tvillingar. Jag kollade på alla som såg helt chockade ut. Jag kramade om Becca och gav henne en puss på huvudet.

'"We have to find her" sa Louis och kollade med en menande blick mot Svea.

"I think i know where she is, but i hope i'm wrong..." sa hon och jag fick en rysning genom kroppen.

"What do you mean?!" sa Louis riktigt oroligt.

Beccas perspektiv

Jag klarar inte av det längre, jag saknar honom allt för mycket. 

Jag sprang mot klippan som jag och Adam alltid sprang till när saker hände. Tex. när våra föräldrar bråkade. Jag hade ofta undrat hur det skulle kännas om jag bara hoppade. Lämnade allt. Det enda som fick mig att stanna kvar var Adam. Men... nu var han ju borta? 

Skulle jag göra det? 

Jag saknar honom för mycket. 

Jag satte mig på klippan i fosterställning och grät. Jag grät riktigt mycket men tårarna tog aldrig slut. 1 meter fram och jag skulle få träffa Adam. Jag var fortfarande inte säker eftersom jag ville verkligen inte lämna Louis... Speciellt inte nu när jag precis fick tillbaka honom. 

Jag slöt mina ögon och slutade tänka. Jag låg där och efter en stund somnade jag. 

När jag vaknade igen var det mörkt och jag kände hur någon lyfte upp mig. 

Louis. 

Han hade gråtit, det såg man tydligt. 

Jag lutade mig mot Louis och slöt ögonen ännu än gång. Jag orkade inte förklara mig utan nu ville jag ingenting alls... 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

fungerar inte att ladda upp bilder just nu...

xx Hannah