Hej! Det har gått ett tag nu sen tävlingen började så jag tänkte avsluta den nu! 

Jag valde vinnaren för att jag tror personen skulle passa bra in i novellen och jag vet på´t ungefär hur jag ska lägga till dig i novellen :). 

Vinnaren är Hannah! Grattis :). 

Eftersom att det bara fanns en Hannah som deltog, så vet du vem du är :). 

Dålig uppdatering, men har varit riktigt sjuk nu de senaste dagarna, men nu mår jag lite bättre i alla fall! 

Ska börja skriva på nästa kapitel direkt så det kommer garanterat upp ett nytt idag. Kanske två stycken :)

xx Hannah

Ledsen, men det blir ingen uppdatering idag heller.... Mår piss just nu, rent ut sagt. 

Nästa del kommer så fort jag mår bättre! 

Tack för att ni fortfarande är kvar!

Har även hört att One Direction är i Sverige? För mig spelar det inte så stor roll då jag inte är något stort fan direkt :)

puss, hej. 

Mitt leende försvann lika snabbt som det kom. 

"But we're going back to Sweden, i don't have time with dancing right now" sa jag till Jay.

Hon nickade förståerligt. 

"So, when are we going home to sweden?" frågade jag henne.

"Later this afternoon" svarade hon och nu var det min tur att nicka.

"Is it just you and me?" frågade hon sedan.

"No, Harry is coming too" 

Hon nickade. 

"Where are you gonna live?.." frågade hon försiktigt. Som om hon inte visste om det var ett för känsligt samtalsämne eller inte. 

"I... i don't know... i have nowhere to live" sa jag sedan. 

"You can live here? If you want to?" 

"Thank you Jay but that is to much.." svarade jag.

"No it's not to much! You're going to live here!" sa en röst och jag vände mig om där Louis nu stod med en allvarlig blick  mot mig. 

Jag skakade på huvudet.

"No Louis, it is to much... i can't leave my brother and..."

"Alex can live here too..." sa Jay och la sina händer över mina.

"I don't know..."

"We'll see, okay?" sa Jay och väntade ett svar från mig.

Jag nickade bara lite kort. 

"Chris... do you mind if me and the boys can come with you? We don't know if this will be the last time we'll meet eachother" frågade Louis.

"Ofcourse you can come...."

Han la en hand på min axel och jag mötte hans blick i ett svagt léende. 

Hela dagen gick ut på att packa... Det var inte speciellt kul men det var något som var tvunget till att göras...

Klockan var nu 17:12 och vi skulle vara på flygplatsen vid 19:00. 

Vi packade in allt i den stora bilen innan alla hoppade in. 

När vi väl åkte, satt alla i tystnad. Det var ingen direkt stämning till att säga något. 

När vi var framme gick alla ut, och tog tag i sina egna väskor.

Jay la en hand på min axel och log mot mig. Jag log tillbaka. 

Med osäkra steg började jag gå in mot flygplatsen...

"Alex... He knows...?" frågade jag Jay.

"Yes, he and Linnea are meeting us at the airport" 

Jag nickade. Gud vad jag saknade honom.

Vi började gå in mot incheckningen.

"Ehm Niall, where are your fans?"

"They doesn't know we're going"

"Oh... but what will the press say?"

"Haha, we'll see" 

En halvtimme senare satt vi på planet och väntade på att få komma hem till Sverige. 

Hela vägen satt jag och pratade med Harry. Vi hade inte kännt varandra speciellt länge men ändå var han väldigt lätt att prata med. 

När vi var framme, följde vi folkströmmen och gick mot rullbandet där vi skulle få våra väskor.

Eftersom att vi hade riktigt många väskor med oss, tog det en betydligt längre tid en vad vi förväntat oss. 

Istället för att vänta på att alla skulle få sina väskor, sprang jag ut med mina väskor med mig.

Harry kollade på mig med en förvånad blick innan han började springa efter mig.

Jag stannade lite och kollade efter Alex med blicken.

Harry kom fram till mig och ställde sig bredvid mig.

"Chris? What are you doing?" 

Jag fick syn på Alex så jag svarade inte utan lämnade mina väskor på platsen jag stod på och sprang fram till han innan jag lyfte upp han i en kram. 

Han grät mot min axel och jag höll om han riktigt hårt.

"Jag har saknat dig...." sa han när han lugnat ner sig lite.

Jag log lite tacksamt mot Linnea innan jag vände mig för att gå till resten.

Jag satte ner Alex på marken och satte mig ner på huk så att jag kom i hans längdhöjd ungefär.

"Jag har saknat dig också..." sa jag och nu började mina tårar försiktigt att rinna.

"Jag vill att mamma ska vara här också" sa han och hoppade in i min famn.

"Schhh....Jag vet älskling, jag vet..." sa jag och försökte lugna ner han. 

Jag lyfte upp han i min famn igen innan jag fortsatte att gå mot resten. 

Harry tog mina väskor också då jag bar på Alex som hade somnat i min famn. 

Jag gick bredvid Jay som ville hälsa på Alex. Det blev inte så, då han hade somnat men hon ville ändå att jag skulle ha honom i närheten. 

Vi åkte hem till vårt hus men när vi väl stod där i hallen, visste ingen vad vi skulle göra. 

"I need to think, can you take care of Alex?" frågade jag Jay som nickade till svars.

Jag satte på mig ett bättre kläder och började gå mot ladan. 

Jag gick in och satte på musiken på högsta volym. Jag ställde mig mitt emot spegeln och lät kroppen röra sig till musiken...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

dålig uppdatering..

xx Hannah

När jag vaknade igen låg alla runtom mig och sov. Jag låg fortfarande i Harrys famn men flyttade lite på hans armar så att jag kunde resa på mig. 

Jag gick ut och satte mig med mobilen vid altanen. Jag frös riktigt mycket, men jag orkade inte resa på mig och gå tillbaka... Jag antar att det är såhär när man är sjuk. 

Jag gick in på kontaktlistan och började ringa upp mamma. Inget svar...

Jag ringde upp igen, igen och igen... I hopp om att hon skulle svara. Jag slutade inte ringa utan satt istället och ringde om och om igen. 

"I'm sorry Chris..." jag vände mig om och såg Harry stå bakom mig.

"But she wont answer..." Han satte sig bredvid mig och drog in mig i sin famn.

"You're ice cold..."

"I promise, she will answer! I just have to call at the right moment" sa jag och fortsatte ringa.

Harry tog försiktigt telefonen ifrån mig och la den på bordet.

"She wont answer... right?"

Han skakade på huvudet och en tår rann ner längs min kind. 

"Come here" sa han och drog in mig i en hård kram.

Han lyfte sen upp mig så att jag låg i hans famn och gick sedan in. Han bärde in mig till sitt rum och la mig i hans säng. 

"I can sleep on the couch, good night" sa han tyst och vände sig om för att gå mot dörren.

"Harry..." sa jag tyst, men tillräckligt högt för att han skulle höra. 

Han vände sig om i dörröppningen.

"I don't want to sleep alone..."

Han nickade och stängde dörren efter sig. Han drog av sig tröjan och slängde den på golvet. 

Han drog av sig sina byxor och jag drog av mig mina kläder. 

Jag la mig sedan på Harrys bröstkorg. Jag brydde mig faktiskt inte om ifall vi var vänner, mer än vänner, ovänner eller liknande just nu... Nu ville jag bara ha någon nära mig.

"I should be home right now... with Alex.. tell him that everything is going to be okay"

Min andning blev hastigare och Harry drog mig närmare honom och kramade om mig.

"Sch..... everything is going to be fine, i promise.. maybe not for a while but i promise you..."

"Thank you Harry, for everything"

"You know.... this maybe would be the last time we'll meet..." fortsatte jag.

"What do you mean?" sa han med en liten orolig ton.

"I'm going home to Sweden. I have to fix everything... find a home, take care of Alex and everything... I wont be able to come back here..."

"Hey... ofcourse we'll meet again... and you know i can come with you to sweden? if you want to?"

"You can? I would love to but no... i don't want you to spend alot of money just because of me"

"Money wont be a problem, i swear"

"Are you sure?"

"Positive" 

"Thank you" 

Jag vaknade nästa morgon och jag var ensam i Harrys rum. 

Jag gick ner till köket där alla i Tomlinson familjen stod, alla utom Louis då han var med killarna i någon studio eller något sånt.

"Good morning" sa jag och gick ner med ett léende.

"Morning sweetie" sa Jay och kramade om mig lite lätt.

"How are you feeling?" frågade hon sedan.

"I'm fine, accually" 

Hon svarade med ett léende.

"So, breakfast?"

"I would love to"

Jag satte mig ner och började göra i ordning lite pannkakor till mig själv. 

"So... have you had the chance to dance here in Doncaster yet?" 

"No... but i would love to"

"I think i can help you with that"

"You can?" frågade jag Jay överlyckligt.

Hon log mot mig och nickade. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kort kapitel, men har en massa läxor och prov... 

tack för kommentarerna! 

haha vissa skrev ju att ni tyckte att jag borde skriva en bok... haha så bra är jag inte! Men tack måste jag säga! :D

har inte tid till att dubbelkolla stavfel och sånt, så jag ursäktar stavfel redan nu ;)

xx Hannah

Jag låg nu på marken. Jag hade slutat tänka helt. Jag låg bara där... En regndroppe träffade min kind. Det kom fler och fler och det började snart ösregna. Jag fortsatte att ligga kvar. Vad fanns det för mening med att fortsätta med livet? 

En tanke fick mig att hastigt resa mig upp, Alex. 

Jag började gå ut ur skogen. Det tog ett tag innan jag kom till en väg. Det hade nu blivit mörkt ute och det regnade fortfarande. Jag hade inga skor på mig, men ärligt talat brydde jag mig inte om ifall jag frös eller inte. 

Jag gick längs vägen tills jag kom till en telefonautomat. Jag slog in hemnumret. 

"Hej det är Alex"

"Hej Alex..."

"Chris!"

"Hej sötnos..."

"När kommer du hem? Linnea mår inte bra... hon spyr hela tiden och ligger bara i sängen"

"H-har hon inte berättat?"

"Berättat vadå?"

Jag började gråta. Tårarna rann. Det var verkligen inte det här jag ville göra. Jag ville verkligen inte berätta för min lillebror att vår mamma är död. Att han aldrig mer kommer att se henne. 

"Chris, säääg"

"Mamma.... mamma finns inte längre, älskling" 

En bil kom åkandes men jag brydde mig inte så mycket om den. Bilen stannade vid vägkanten och jag såg i ögonvrån att det var Jay & Louis. Jag ignorerade dem. 

"V-v-vad menar du Chris? Hon är inte borta?"

"Jag är ledsen Alex men mamma.... mamma är död!" 

Det kändes hemskt att säga det, det kändes som att allt blev uppenbart. Jag trillade ihop på marken och tårarna rann. Jag orkade inte ens stå upp. 

Jag hörde hur Alex, min egna bror, ropa på mig gråtandes i luren som hängde ner mot marken. 

Louis & Jay kom fram till mig. Louis satte sig bredvid mig och la mig i hans famn. Tårarna rann men jag hade inget ansiktsuttryck. 

Jay gick fram till telefonen och pratade med Alex. 

Sen blev allt svart. 

Jag var på en äng. Längst bort på ängen satt den vackraste kvinnan på jorden. Min mamma. 

Jag sprang mot henne, men kom ingenstans. 

"Mamma!"

Hon vände sig om mot mig. 

"Varför lämnade du mig så att jag kunde dö?"

"Betydde jag inte mer för dig?" 

Jag grät.

"Mamma..."

"Alex då?, tänkte du på honom? Vad ska han göra nu?"

"Mamma förlåt..." 

Hon vände ryggen till mig och började gå ifrån mig.

"Mamma!" skrek jag och började springa efter henne.

Hon vände sig om.

"Jag trodde jag betydde något för dig, jag antar att jag hade fel" sa hon och sen bara försvann hon.

Jag skrek...

Jag vaknade av att jag skrek och Niall satt bredvid mig och försökte lugna ner mig. 

"Where a-am i?" frågade jag.

"You're in Louis house... Try to sleep sweetie, i'll be here when you'll wake up" sa han och drog mig närmre honom. Jag låg i Nialls famn och somnade väldigt fort. 

När jag vaknade igen, låg Niall fortfarande bredvid mig. 

"How long did i sleep?" mumlade jag i Nialls t-shirt. 

"Just 2 hours.." svarade han.

"I have to go home" sa jag och började gå neråt.

"Are you sure you can walk downstairs? You've got a very high temperature and a cold"

"I'm alive" svarade jag och Niall verkade direkt ångra vad han precis sagt då han blev helt tyst.

När jag kom ner till köket blev alla tysta och tittade på mig.

"I'm going home" sa jag bara och började sätta på mig mina skor. 

Jag kände att det var väldigt ansträngande och vinglade till. 

Jay gick fram till mig.

"Sweetie, i'll book some tickets and we'll leave as soon as possible, and i'm coming with you"

"My mum died today" Jag skrattade. 

"And then, i had to tell my little brother that he'll never see her again"

Jag fortsatte skratta.

"And now my littlebrother is home alone in Sweden because mum is dead and Linnea isn't leaving the bedroom"

Skrattet blev till tårar som rann ner för kinderna. 

"And i was so selfish that i went here and left my mother behind... She died without me, i wasn't there for her" 

"She died alone... Alex didn't even know she was dead so he wasn't there either"

"She died alone, with no one next to her, no one holding her hand... and it's my fault"

Jay kramade om mig och vi sjönk ner på golvet. Hon höll fortfarande om mig och försökte trösta mig, trots att hon själv var ledsen. 

"I have to go home" sa jag.

Efter att ha suttit där ett tag så skulle vi resa på oss.

Jay ställde sig upp rättså snabbt men jag hade inte orken.

Jag kom inte upp.

Harry satte sig ner bredvid mig. Han tog ett stadigt grepp runtom mig innan han lyfte upp mig och började gå mot soffan. 

Han la ner mig i soffan och drog en filt över mig. Han satte sen på en film och satte sig sen bredvid mig igen. Resten av killarna satte sig också i soffan. Det var skönt att ha något annat att tänka på. 

Jag frös som aldrig förr och drog filten närmare mig. Jag huttrade lite och Harry kollade oroligt på mig.

"How are you?"

"I'm fine..."

Han satt sin hand mot min panna och gav mig en orolig blick.

"No you're not" sa han och drog in mig i sin famn. 

Han försökte varma mig lite genom att dra händerna hastigt på mina armar. 

Jag lutade mig mot honom och allt kändes helt plötsligt mycket bättre. Jag vet inte varför men det kändes rätt på något sett. 

"Have you seen this swedish movie, Jag saknar dig?" frågade jag Harry som tittade konstigt på mig.

"No, why would i watch a swedish movie, that i wont understand what they're saying?" skrattade han lite smått.

"The title means, I miss you, and it's really great. You have to see it sometime" 

Han nickade åt mig.

"Well, what is it about?" frågade han nyfiket.

"Two twinsisters... One is popular and the other one is not... the one who's not popular dies in a car accident and yeah... everything changes, it's a true story and i love the movie"

"Then we'll have to see it sometime" sa han och log mot mig.

Jag log tillbaka.

Det första riktiga léendet sen jag fått reda på att min mamma dog.

Jag försökte att tänka på andra tankar och vände mig mot filmen ännu än gång. Jag borrade in mig i Harrys famn och somnade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

7 kommentarer tills nästa del? :) 

xx Hannah

Kan säga att jag är riktigt glad idag! Börjar skriva på nästa kapitel direkt efter att jag fått 5 kommentarer på förra kapitlet! :)

hihi, rubriken säger allt! är skitglad! 

Puss på er! :D

xx Hannah

När jag duschat klart, satte jag på mig ett vitt pösigt linne och ett par tighta jeansbyxor. Jag satte på mig ett halsband och sminkade mig naturligt men endå snyggt.

Jag satte upp håret i en hög toffs och gick sen ner för trappan. 

Jag gick till soffan igen där alla killarna satt. Jag satte mig bredvid Niall. De spelade tydligen fifa och jag ville helst inte ha något med fifa att göra så jag satt bara och kollade på, när jag inte pratade med Niall då. 

"So, what are you gonna do later?" frågade Niall mig. 

Alla killarna blev tysta och lyssnade. 

"I'm going out with Jay"

"Are you trying to steal my mother?!" frågade Louis med en tillgjord röst.

"Yes Louis, i am" 

Alla började skratta, förutom Louis då som låtsades bli riktigt ledsen över det jag precis sagt. 

Jag reste mig efter ett tag och började gå mot trappan.

"Where are you going?" frågade Niall mig.

"Upstairs"

Han nickade och jag gick upp och satte mig på sängen med datorn i mitt knä. 

Jag passade även på att ringa mamma.

Denna gången svarade inte heller mamma... utan det var Linnea.

"Hej Linnea, hur mår mamma?"

"Jo... alltså det är stabilt än så länge men jag kan inte påstå att hon mår bra"

"Kommer hon att bli bättre då?"

"Vi får se, jag ringer om det blir värre... Det finns en kille som vill prata med dig nu, har du något emot det?" frågade hon.

"Självklart inte, räck över telefonen till Alex!"

"CHRIS!"

"Haha, hej Alex! Jag saknar dig något enormt ska du veta!" 

"Jag saknar dig ocksåååå! när kommer du tillbaka?"

"Jag vet inte gubben, om en vecka kanske"

"Kan inte du komma tillbaka nu?"

Jag såg Niall stå i dörröppningen.

"Jag måste gå nu sötis men jag ringer dig imorgon?"

"Okej hejdå jag älskar dig"

"Hejdå, älskar dig med"

Jag la på och slängde telefonen en bit bort på sängen.

"Hi" sa jag till Niall som satte sig i sängen bredvid mig.

"Hello, what are you doing?"

"Haha nothing"

"Who were you talking with? Swedish sounds weird you know"

"Hahah, it was my little brother"

"Do you miss him?"

"Yeah, i miss him like crazy" 

"I know the feeling"

Jag nickade och loggade in på twitter. 

Vi kollade på en massa saker deras fan skrivit och bilder de skickat till Niall. Vi skrattade åt det mesta och hade hur kul som helst. Helt plötsligt stod Harry i dörröppningen och kollade på oss.

"What are you two doing?" frågade han och kollade misstänksamt på oss.

"Nothing, we're just.... haha watching hahaha" sa Niall och skrattade åt alla bilderna på datorn. 

Harry satte sig på andra sidan om mig och skrattade också när han såg dator skärmen. 

Tiden gick och jag satt nu på ett fik tillsammans med Jay och hade det riktigt bra. 

"So, how is your mother feeling?"

"Not good... Linnea said that she would call if it gets worse, but i hope it's just temporarily"

"Oh, i'm sorry to hear... but let's hope everything will be fine" sa hon och log ett underbart léende mot mig. 

Jag log tillbaka. 

Jay hade alltid känts som en extra mamma för mig. Det var hur skönt som helst att veta att hon alltid finns här för mig ifall jag skulle behöva det. 

Efter att ha handlat en massa kläder bestämde vi oss för att åka tillbaka. När vi kom hem möttes vi av fler personer än vi trodde. Jag hälsade denna gången på hela Tomlinson familjen och alla verkade vara lika underbara som de jag redan träffat. Men nu var det inte bara Tomlinson's här utan det var också killarnas livvakt, någon manager, producent och sånna där personer. 

Killarna var hur glada som helst och hoppade runt lite överallt.

Någon förklarade att de hade hamnat som nummer ett på någon grej och att de hade vunnit något slags pris... Okunnig som jag var, visste jag inte vad det för för något pris eller hur stort det var men tydligen var det riktigt stort. 

Min telefon ringde och jag ursäktade mig och gick upp. Innan jag svarade lyssnade jag lite på hur glada alla där nere var och log. 

Jag svarade sedan och hörde Linneas röst i andra änden. Skillnaden från alla andra gånger hon ringt var att denna gången lät hennes röst svag, som att hon ansträngde sig för att få fram ord.

"Linnea, har det hänt något?" sa jag och kände hur nervös jag blev.

"Jag... jag, jag är ledsen Chris men..."

"Men...? Linnea! Vad har hänt?!" 

"Hon orkade inte mer, hon var inte tillräckligt stark... jag är ledsen Chris men Kate" jag lade på. 

Jag ville inte höra mer. Jag visste redan vad som hänt men jag ville inte höra orden. Orden som skulle förändra mitt liv helt och hållet. Jag sprang in på toaletten och låste om mig. Jag gled ner längs dörren och nu brast det för mig. Tårarna rann och jag började skaka. Jag drog handen genom håret och gjorde ett försök till att ställa mig upp. Jag kollade mig i spegeln och såg en 17-årig tjej, smink utkletat i ansiktet, men värst av allt såg jag en tjej som har förlorat personen hon älskade mest i hela världen. Sin egen mamma. 

Jag tvättade av mig sminket och man såg inga spår på att jag gråtit. Jag sminkade om mig och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och började gå ner mot trappan.

Där nere var alla fortfarande glada och höll på att fira killarnas framgång. Jag satte på mig ett fejkat leende och killarna sprang fram till mig och kramade om mig.

Jag gratulerade dem och de gick verkligen på mitt falska betéende. 

Sen mötte jag Jays blick. 

Hon kände mig för väl för att se att någonting hänt. Hon kollade på mig chockat innan en tår rann ner för hennes kind. Våra blickar fastnade på varandras och jag kunde se att hon fattat precis vad som hänt. Jag såg hur killarna kollade på mig och sen på Jay. Alla killarna började gå mot Jay och Louis kramade om henne. 

"Mum... what is it?" sa han och gav henne en puss på kinden. 

Hon fortsatte att kolla på mig och nu rann en tår ner från min kind. 

Killarnas blickar var nu på mig och jag sprang där ifrån. Jag hörde hur Jay skrek till mig i bakgrunden men jag fortsatte att springa. Jag försökte springa bort sorgen men den var för stor för att försvinna. Min mamma... borta. 

Jag sprang upp i en skog och sprang djupare och djupare in i den. Jag kom fram till en stor sten som jag satte mig på och började andas hastigt. Tårarna rann och jag andades riktigt, riktigt fort. 

Jag visste inte hur jag kände mig, allt kändes bara så... tomt. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för dålig uppdatering men mitt internet har inte fungerat nu på några dagar! Nu hoppas jag på att uppdateringen kan bli som vanligt igen! :)

Testar att köra med 5 kommentarer tills nästa del!

xx Hannah

Jag ställde mig på ena sidan köksön och Louis stod nu på den andra sidan. 

Harry satt mitt emellan oss och flinade mot mitt håll. 

"You're dead!" sa Louis och skrattade åt mig.

"No... not yet" svarade jag och blinkade mot han.

Han började springa mot ett håll och jag mot det andra, när jag skulle springa förbi Harry, så ställde han sig upp och fångade in mig i sin famn.

"Harry! No, i thought you were with me!"

"Sorry babe" sa han och gjorde pussljud mot mig.

Jag flinade tillbaka och satt nu fast i Harrys famn när Louis började skrattandes, gå mot mig. 

"Harry! Let me go!"

"Or else..?"
"I'm gonna steal your toothbrush!"

"Haha, i can live with that"

Nu var Louis framme vid mig och han hade också tagit med sig silvertejp.

"Haha, i've always wanted to do this!" sa han och han & Harry skrattade.

Han började först tejpa fast mina händer riktigt hårt. Sen tejpade han även ihop mina fötter.

Jag skrattade lite åt dem, för det här var verkligen inte vad jag väntat mig.

"And now what?"

"We're done!" sa han och flinade mot mig. 

Jag kunde inte gå eller röra händerna pga så mycket tejp.

"So... now you have to watch a movie with us! You don't have a choice!" sa Louis och lyfte upp mig över sin axel.

Jag började skratta.

"Gosh... you're crazy Louis" 

Under hela filmen satt jag och försökte få väck tejpen... Jag hade än så länge fått väck tejpen på händerna och kvar på handleden hade jag ett riktigt snyggt märke... 

Jag tröttnade på att göra sönder mina naglar genom att försöka få upp ännu mer tejp, så jag reste mig upp ur soffan och försöket blev väldigt misslyckat då jag ramlade ner på rumpan...

"Shut up..." sa jag till Louis & Harry som skrattade åt mig.                                                                                 Jag började "åla" mig ut ur rummet och när jag kom till köket, sträckte jag mig upp mot en låda och letade efter en sax. Det gick faktiskt rätt så bra, så tejpen var snabbt borta. Jag gick ut ur köket och började gå mot rummet. Jag tog några rena kläder och gick mot duschen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det här kapitlet skulle blivit längre men det funkar inte för mig just nu... Det blir

mellanrum hela tiden... 

Men glöm

inte tävlingen! :)

xx Hannah